Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det gör jag inte heller så länge vi pratar om realistiska lösningar.

Det kommer alltid att finnas behov av olika teoretiska överbyggnader för olika målgrupper. Det funkar lixom inte att köra "Kill 'em All" över hela linjen. Det är en säker väg till marginalisering & förlust.

Man kan mena, tänka & önska det. Men det kan inte vara hela budskapet.

Det funkar inte att bara efterstäva ideologisk purism, det gäller att vinna, att få rätt snarare än att ha rätt. Dom älskar oss när vi vinner.

Nåväl... in i dimman, vi hörs en bättre dag

Men "skicka hem dem" är inte ett kretslopp och man måste inte välja mellan svartpiller och bullshitkoncept.

Det finns inga skäl att tro att det här lama säljsnacket kommer fungera bättre än att helt enkelt vända skutan.

Man kan inte heller mena, tänka och önska något sånt om man ska komma någonstans. Det är inte bara pubertalt, det är ynklig och impotent förlorarromantik.

Man måste mena det man säger, och man måste ha vettiga perspektiv, där det man driver igenom både är verklighetsförankrat och moraliskt rätt. Våld är såklart på ett plan själva grunden för all statlig suveränitet, men då talar vi om något helt annat än övervåld eller sadistiska fantasier. "Våld" i fallet återvandring är av precis samma art som de tvångsutvisningar som sker idag, vilka knappast består av något besinningslöst massvåld. När man målar upp galna visioner om våldsorgier har man bara tappat det. Då bör man kliva åt sidan och reda ut sina personliga problem, innan man försöker bidra med nåt i politiken.

Allt som kan bidra till att normalisera tanken om att vi svenskar inte har någon skyldighet att högstandardhusera all världens mindre bemedlade är bra, tänker jag. En del bidrag är bättre än andra men alla behövs. Ett bidrag som är väldigt bra vad gäller normalisering av tanken att alla sorters individer inte är önskvärda att hålla inom svensk försörjning är ett medborgarinitiativ till kommunal folkomröstning om tiggeriförbud. En intressant figur med det intressanta namnet Fredrik Grufman har tidigare gjort sig känd i Järfälla kommun genom att klara av vad kommunledningen inte lyckats med, nämligen att forsla bort det avskräde zigenartiggarna sprider omkring sig på allmän plats. Detta har Grufman löst meddelst egen lastbil samt hand- och dådkraft. Nu har denne Grufman anordnat möjlighet till namninsaling vid lättillgängliga storköpsbutiker under lördag och söndag samt annonserat informativt i lokalpressen om hur det fungerar med kommunala folkomröstningar, inklusive hänvisning till tillämplig paragraf i kommunallagen. För Järfällas del behövs drygt 5 500 namnunderskrifter från röstberättigade Järfällabor för att kommunfullmäktige ska tvingas ta ställning till kommunal folkomröstning angående passiv pengainsamling.

Ett mycket bra initiativ där varken tanke eller handling är oklar och som enkelt kan kopieras och tillämpas i flera kommuner. Kan zigenartiggarna avvisas så kan väl alla andra som inte heller har här att göra. Tänker jag.

Den glada nyheten förmedlas via ett tvättäkta rysstroll och allt.
https://twitter.com/alexanderedbom/status/1161712848160067584

Hursomhelst har tiden blivit mogen för en storskalig uppgörelse med det utländska zigenartiggandet på svenska gator och torg. Nu när S-pampen i Norrköping givit tiggeriförbudet trekvarts välsignelse kommer det gå undan. Med zigenartiggarna borta lämnas fältet fritt för ogillande blickar på andra klanflanörer som kan konstateras föra ett slags leverne som inte heller är förenligt med anständig livsföring i ett anständigt Sverige.
När S stoppar tiggeriet blir det moraliskt rätt
https://www.expressen.se/ledare/nar-s-stoppar-tiggeriet-blir-det-moraliskt-ratt/

FREDRIK SJÖSHULT av Expressen skriver:

Förlorare är Sverige och folket. Målsäganden kom är kriminella fråm Afghanistan. Mångkultur skulle vara ämne i ASAP handelse.

Kapitel ur DN:s trollmanual?
Talmudisk logik?

Det finns inget "mediakrig"! Det som finns är extremmedia på nätet som krigar för fullt mot vanliga media som inte märker av att de gör det. Som vanligt kör extremmedia på nätet med mångkulturen som tillhygge. Men som sagt, det är inte många som märker av det mer än de själva.

Hur tänkte du nu? Jag uppskattar inte att du försöker psykologisera min hållning.

Kan du förklara hur du tänkt få utlänningarna att åka hem? För mig låter det som att du resignerat och accepterat att Hanif och Nyamko är svenskar. På ett sätt har du rätt för de tänker inte flytta hem. Punkt.

Ditt jobb är att förklara hur du ska övertyga dem om att de ska flytta hem. Pengar kommer inte hjälpa. Då får du betala mångmiljonbelopp för varje individ och vi talar om mer än en miljon personer.

Det kommer att bli dyrt och kommer att lämna hundratusentals kvar ändå som inte har någon som helst lust att flytta hem.

Vidare måste du ta hänsyn till att när Hanif, Nyamko och andra ej önskvärda börjar inse att inget de säger eller gör kommer rädda dem så kommer de slå tillbaka med det enda verktyg de känner till.

Svartpillra på du men massivt våld är det som kommer fungera, inget annat.

Be nu om ursäkt.

Vem sade du ville bli av med Nyamko och Hanif? Det synes vara din åsikt, inte svenskarnas. Din position är nog synnerligen extrem, eller med andra ord osvensk. Varför skulle vi svenskar ta intryck av din åsikt när du nog inte kan betraktas som särskilt svensk?

Våld som allmän repatrieringsmetod förutsätter någon form av krigsliknande tillstånd. Det innebär att vi redan förlorat vårt samhälle. Du med din extremt osvenska hållning är antagligen revolutionsromantiker och har därmed ingenting emot det.

En sak som jag har funderat litet över: varför finns det här i landet inga vettiga partier som är typ

- emot den blinda massinvandringen och den urspårade mångkulturen
- för lag, ordning och ett konstruktivt samhälle
- men för den representativa demokratin, för det enskilda landet som demokratisk arena
- mot den blinda etnofascismen

och som lyckas etablera sig politiskt?

Jag tänker mig alltså ett parti, eller en rörelse, som har en approach till politiken och samhället ganska lik den som drev t ex moderaterna på 70-talet, folkpartiet på Ohlins tid, eller Venstre i Danmark på senare år, men uppdaterad till nutid. Detaljer i hur man ser på ekonomin kan vi lämna därhän, det viktiga är att dessa partier stod/står för en betoning av nationalstaten som arena, ansvar och rättsstat och en långsiktigt stark ekonomi, men med en självklar tilltro till (den parlamentariska och representativa) demokratin. Det verkar vara kört att etablera sådana partier i Sverige numera. Junilistan kan ses som ett försök, likaså Medborgerlig Samling, men inget av dessa kom någonstans; Junilistan pyste av och dog efter en snabb framgång i EU-valet.

Det verkar ofta som om alla, eller de flesta, som på allvar engagerar sig politiskt för att göra upp med mångkulturflummet (här i Sverige, men delvis också på andra håll), också har ett kluvet eller direkt negativt förhållande till demokratin. De vill ha en stark, impulsiv och skränigt schwungfull ledare som Trump eller Jean-Marie le Pen, helst en öppen rasist som styr genom hot och dekret och kastar omkull lag och ordning, och ett parti som öppet föraktar hela det demokratiska samhället. Och därmed tappar de också hela mellanfältet av väljare, både från medelklassen och arbetarklassen, och förstärker polariseringen inom politik och medier. Man bekräftar helt enkelt bilden av att alla som inte älskar mångkultur och ensamkommande är minst halvnazister.

Hahaha, alla som inte håller med konstapeln är alltså "judar".