Citat:
Rekommenderar Heeg att byta ut 'vänster' mot 'globalistliberaler' om han nu måste skylla på nån. M ville öppna sina hjärtan för dom.
C ville ha kvar dom.
KD sjunger i Riksdagen för dom,
https://youtu.be/1RfQj4H0aFk
Banalt att kalla detta hittepå för 'vänstern'. Utdaterat och alldeles för ytligt analyserat där verkligheten förnekas.
Tanken om flyktingar som självbildsaccessoar är mer koherent med svenskens bild av sig själv som god och humanitärt överlägsen i denna stundtals hemska värld. Detta är inget vänsterpåfund, detta är djup svensk kultur. Där flyktinghjälp kommer till för att det ligger i ens identitet som svensk. Man vill hjälpa till, man vill göra världen bättre - man anser detta vara rätt, det är så vi växer upp.
Detta är inte nödvändigtvis dåliga ideal, utan fina och eftersträvansvärda. Men man ska inte bli utnyttjad eller ta det för givet. Man ska värna och förvalta det man har. Inte bli naiv och ha övertro på sin ideologiska överlägsenhet som ju står i bjärt kontrast med mångkulturens olika disparata normer. Feminism och islamism är i sin ideologiska grund oförenligt, exempelvis.
Det är trots allt i slutändan ett krig om evolution - ett krig om kultur och vilken kultur som bäst lyckas leva och överleva.
Det går inte att överleva som kultur om inte kulturen reproduceras. Sveriges mångkulturella experiment, där man tagit in vuxna personer på kort tid, leder till motstridiga ideal och därför enorm friktion som inte löses med lull lull och gull gull.
Ideologi pratas det om i tråden, här kommer förslag till definition(er):
Idéer, riktlinjer, ideal och/eller normer av hur samhället bör styras. Ideologi är grundläggande principer om hur samhället ska styras, bortanför det partikulära. Det är det generella - det strukturella.
Styrelseskick. Samhälleliga ideal. Rättviseprinciper. Människoideal. Etc.
Dessa samhälleliga strukturer finns redan etablerat när det lilla barnet växer upp. Uppfostran, skolgång, kultur, konst, musik, etc internaliserar och reproducerar samhällets ideologiska grund hos individen.
Det finns en anledning att vi tror på demokratiska principer som något bra, rätt och riktigt. Vi blir uppfostrade till det (DNA spelar säkerligen in -> miljö och arv i samspel).
Det finns en anledning att vi vill se hela världen leva i demokrati och kapitalism därför som västvärlden och bombliberaler bedriver krig o skit om vi tittar på det utifrån ett ideologiskt perspektiv - det är något bra och idealt, ser man det som.
Det finns en anledning att den 'liberala demokratin' har en tydlig särställning i medierapportering, skolgång, kulturyttringar etc.
Det visar sig i "allas lika värde", hänvisningar till mänskliga rättigheter osv. Därför svenska polisen och militären går med i pridetåget exempelvis. Det är den ideologiska tidsandan.
Att förneka att politiker har en ideologisk grund är inte sant. Visst finns där vargar bland fåren som struntar i det ideala, men dom överlever inte om dom helt förkastar det ideala. Sociala genier som kan tugga tugget och vifta med armbågarna. Politiker dvs.
Men ideologin är i ständig omtolkning och förändring. Se gärna detta klipp med sociologen Daniel Görtz* där man med begreppen modernism, postmodernism och metamodernism försöker förklara samhällsutvecklingen.
https://youtu.be/vll2LJB9DbU
Man kanske kan sammanfatta att det är postmoderna fenomen i att ifrågasätta, dekonstruera och problematisera det partikulära utan att vara konstruktiv. Detta splittrar och fragmenterar det tidigare modernistiska samhälle som dagens samhälle emanerat ur.
Där metamodernismens roll kommer bli att skapa en sammanhållen entitet, för att välmående ska uppnås. Vilket förutsätter monokultur - en gemensam ideologisk bas och världsbild.
Här en länk som argumenterar för att alt-right är en postmodern, en samtida, rörelse:
https://metamoderna.org/4-things-tha...ght-postmodern
Citat:
The Alt-Right criticizes postmodern thought of having become an ideology in itself, often termed “cultural Marxism” or something similar, based on the postmodern assumption that all ideologies are inherently bad. And it complies with its postmodern roots by refraining from offering any coherent ideologies in its stead. The Alt-Right doesn’t present a new great narrative, invalidating its opponents is enough. It simply settles for the anti-thesis – so very postmodern of it.
Angående postmodernismens(?) inverkan på utbildning och samhället kommer här svidande kritik från Amerika och professor i polticial science Patrick Deneen:
How a Generation Lost Its Common Culture
https://www.mindingthecampus.org/201...ommon-culture/
Citat:
My students are know-nothings. They are exceedingly nice, pleasant, trustworthy, mostly honest, well-intentioned, and utterly decent. But their brains are largely empty, devoid of any substantial knowledge that might be the fruits of an education in an inheritance and a gift of a previous generation. They are the culmination of western civilization, a civilization that has forgotten nearly everything about itself, and as a result, has achieved near-perfect indifference to its own culture.
..
We have fallen into the bad and unquestioned habit of thinking that our educational system is broken, but it is working on all cylinders. What our educational system aims to produce is cultural amnesia, a wholesale lack of curiosity, history-less free agents, and educational goals composed of content-free processes and unexamined buzz-words like “critical thinking,” “diversity,” “ways of knowing,” “social justice,” and “cultural competence.”
Our students are the achievement of a systemic commitment to producing individuals without a past for whom the future is a foreign country, cultureless ciphers who can live anywhere and perform any kind of work without inquiring about its purposes or ends, perfected tools for an economic system that prizes “flexibility” (geographic, interpersonal, ethical).
In such a world, possessing a culture, a history, an inheritance, a commitment to a place and particular people, specific forms of gratitude and indebtedness (rather than a generalized and deracinated commitment to “social justice”), a strong set of ethical and moral norms that assert definite limits to what one ought and ought not to do (aside from being “judgmental”) are hindrances and handicaps.
Regardless of major or course of study, the main object of modern education is to sand off remnants of any cultural or historical specificity and identity that might still stick to our students, to make them perfect company men and women for a modern polity and economy that penalizes deep commitments. Efforts first to foster appreciation for “multi-culturalism” signaled a dedication to eviscerate any particular cultural inheritance, while the current fad of “diversity” signals thoroughgoing commitment to de-cultured and relentless homogenization.
Above all, the one overarching lesson that students receive is the true end of education: the only essential knowledge is that know ourselves to be radically autonomous selves within a comprehensive global system with a common commitment to mutual indifference. Our commitment to mutual indifference is what binds us together as a global people. Any remnant of a common culture would interfere with this prime directive: a common culture would imply that we share something thicker, an inheritance that we did not create, and a set of commitments that imply limits and particular devotions.
Ancient philosophy and practice praised as an excellent form of government a res publica – a devotion to public things, things we share together. We have instead created the world’s first Res Idiotica – from the Greek word idiotes, meaning “private individual.” Our education system produces solipsistic, self-contained selves whose only public commitment is an absence of commitment to a public, a common culture, a shared history. They are perfectly hollowed vessels, receptive and obedient, without any real obligations or devotions.
..
We have fallen into the bad and unquestioned habit of thinking that our educational system is broken, but it is working on all cylinders. What our educational system aims to produce is cultural amnesia, a wholesale lack of curiosity, history-less free agents, and educational goals composed of content-free processes and unexamined buzz-words like “critical thinking,” “diversity,” “ways of knowing,” “social justice,” and “cultural competence.”
Our students are the achievement of a systemic commitment to producing individuals without a past for whom the future is a foreign country, cultureless ciphers who can live anywhere and perform any kind of work without inquiring about its purposes or ends, perfected tools for an economic system that prizes “flexibility” (geographic, interpersonal, ethical).
In such a world, possessing a culture, a history, an inheritance, a commitment to a place and particular people, specific forms of gratitude and indebtedness (rather than a generalized and deracinated commitment to “social justice”), a strong set of ethical and moral norms that assert definite limits to what one ought and ought not to do (aside from being “judgmental”) are hindrances and handicaps.
Regardless of major or course of study, the main object of modern education is to sand off remnants of any cultural or historical specificity and identity that might still stick to our students, to make them perfect company men and women for a modern polity and economy that penalizes deep commitments. Efforts first to foster appreciation for “multi-culturalism” signaled a dedication to eviscerate any particular cultural inheritance, while the current fad of “diversity” signals thoroughgoing commitment to de-cultured and relentless homogenization.
Above all, the one overarching lesson that students receive is the true end of education: the only essential knowledge is that know ourselves to be radically autonomous selves within a comprehensive global system with a common commitment to mutual indifference. Our commitment to mutual indifference is what binds us together as a global people. Any remnant of a common culture would interfere with this prime directive: a common culture would imply that we share something thicker, an inheritance that we did not create, and a set of commitments that imply limits and particular devotions.
Ancient philosophy and practice praised as an excellent form of government a res publica – a devotion to public things, things we share together. We have instead created the world’s first Res Idiotica – from the Greek word idiotes, meaning “private individual.” Our education system produces solipsistic, self-contained selves whose only public commitment is an absence of commitment to a public, a common culture, a shared history. They are perfectly hollowed vessels, receptive and obedient, without any real obligations or devotions.
Man kan inte skylla samhällets utveckling på det diffusa 'vänstern'. Det säger absolut ingenting. Verkligheten är mer komplex än svart eller vitt. Det är nyanser av grått.
Notera att Heeg skyller på vänstern att vara alldeles för svart/vit i sitt tänkande och samtidigt är han själv svart/vit i sin text. Kanske är det så simpelt som att det är mänskligt att tänka i termer av +&-, Heeg. Från artikeln:
Citat:
Bra självinsikt /s
Vad gäller motståndarna är denna avhumaniseringstendens mycket tydlig. På grund av att narrativet föreskriver en värld av hjältar och skurkar är det så att en politisk motståndare har inte bara fel, han är också ondskefull och förtjänar varken respekt eller misskund.
*Görtz skrev avhandling om Polisen och etnicitet. "Hur etnicitet görs i polisens vardag" där intervjuer och fältstudier med Malmöpolisen står för den kvalitativa datan. Intresserar kanske någon.
http://portal.research.lu.se/ws/file...47/7857824.pdf
__________________
Senast redigerad av frasselito 2018-08-20 kl. 00:33.
Senast redigerad av frasselito 2018-08-20 kl. 00:33.
