Citat:
Ursprungligen postat av Kebnekaisa
Nathan Sachar, som jag inte vet något om förutom att han tyckte Karlssons bok var antisemitisk, fortsätter debatten om vad som är den "rätta liberalismen".
Det roligaste tycker jag är att han avslutar artikeln med en medveten provokation (?) - han använder termen "massinvandring". På sätt och vis bevisar han ju då tesen om den borgerliga diskursförskjutningen, som då bland annat skulle bestå av att vissa börjat använda "klassiskt sverigedemokratiska retoriska figurer" (som Neuding i JP). Jag vet inte om det här är medvetet från Sachars sida, men om det är det så är det ju väldigt roligt. Eller använder han "massinvandring" ironiskt på något vis? Jag vet inte.
Tack för citatet Kebnekaisa. Sachar kom nog ut som massinvandringsförespråkare där. Det hela har blivit tydligt nu. Det är som när Helle Klein ryggar tillbaka för begreppet "etniska svenskar"; en talande reaktion. Hon gillar inte oss svenskar, och Sachar gillar det vapen som massinvandringen är mot oss.
Sachar och Klein har kanske inte samma framtoning. Man kan säga att Sachar är en resonerande typ, men för den skull inte resonabel. Jag finner hans DN-krönika med avslutande
hoppas på mer massinvandring för att nivellera det tradtionella Sverige-knorr som synnerligen avslöjande. Men det är bra, då får vi tydliga frontlinjer. Ökad radikalisering är bättre än förtiganden och mörkanden, typ de plakat med "det förekommer ingen massinvandring" som fanns i valrörelsen 2010.
Att en elitfigur erkänner att det förekommer massinvandring
http://lennart-svensson.blogspot.se/p/test.html är en formell seger, en seger för dagordningen, för problemformuleringen. För vem har lanserat termen massinvandring? Det är inte regimen; det är invandringskritikerna. Så detta är en seger för vokabulären, på samma sätt som termerna antivit och svenskfientlig börjar vinna burskap i debatten. Därmed vinner regimkritikerna, inte på walkover, men genom att flytta fokus. Nu är PK-krafterna på defensiven, sanna mina ord. Ingen vill i själ och hjärta vara antivit eller förespråka massinvandring. Att som MSM-skribent ens bruka begreppet "massinvandring" är ett felsteg. Och han var inte ironisk när han skrev det, jag fick inte de vibbarna.
Bättre med tydliga frontlinjer än förnekanden, överslätanden av typen "vi är alla människor", goody-good-argument av typen "invandring berikar oss". Tonen i Sachars DN-krönika hade inget av detta:
Citat:
Sveriges stora problem är inte invandringen, utan den mördande rättrogenheten, som galant klarat övergången från lutherdom till ateism. Det skall bli spännande att se om denna rubbning i folksjälen kommer att överleva massinvandringen, så att de främmandes barn också lär sig kröka rygg för konvenansen - eller om de nykomna, ljuva tanke, kommer att hjälpa oss loss från oket.
http://www.dn.se/debatt/statistik-oc...ng-for-att-bek
Med en liten tillbakablick på kulturkriget kan sägas: först ignorerades påståendet att massinvandring förekommer, senast yttrat hösten 2010. Detta är i Gandhis ordspråk ignore-fasen: first they ignore you. Sedan då? Then they ridicule you - förlöjligandet som vapen. Det är alla nålstick och dissanden av SD och Åkesson vi sett sedan valet. Then they fight you - där är vi nu. Där släpper man retoriken om invandringens välsignelse, där är det maktspråk, där är det yttranden som "etniska svenskar är ett oerhört farligt språkbruk".
Således är detta är kampfasen. Att detta sedan avlöses av seger - then you win, för att följa Gandhis ordspråk - behöver jag inte säga och det ska man inte säga. Jag menar, jag tror på seger men man kan inte bara vänta på den. Det kan göra en loj och frivol. Och mångkulturen regerar ännu. Men tonläget i kampen är ett annat nu. Uppriktigt tack till Nathan Sachar m.fl för att de tydliggjort det.
