Citat:
Ursprungligen postat av
OttoVon
Det var eliten som beslutade om massinvandringen och det kommer vara eliten som beslutar om repatrieringen, det är alltid småfolket som drabbas hårdast.
Möjligt, men det kommer att föregås av
White flight - i hela samhället.
Anna Dahlberg har i
två artiklar skrivit om krisen i välfärden. Eller snarare flykten från den. Det vill säga att det inte finns folk som vill jobba där. Resurserna till välfärden är bara dimensionerad för kanske åtta miljoner. Och det för människor som förväntas leva upp till hur man uppträder som svensk. Dahlberg visar att man hamnat i stabsläge runt om i landet. Poliser slutar i yttre tjänst inom fem år, socionomer flyr socialtjänsten och nyrekryterade socionomer får ta sig an ärenden som förr krävde mångårig erfarenhet, sköterskor jobbar hellre på små privata kliniker än de kaosartade akutmottagningarna som egentligen behöver störst kompetens och vi har lärare som flyr skolor eftersom lärare får ta emot hot och våld på samma sätt som fängelsepersonal, och detta i skolor för låg och mellanstadiet.
Dahlberg nämner inte invandring. Men det är uppenbart vad som är orsaken till problemen. Vi har tagit emot över 600 000 på mindre än ett decennium och lika många innan dess. Och det är vuxna människor som behöver hjälp med i stort sett allt. Dessa människor känner ingen samhörighet med samhället, de förstår inte vikten av sammanhållning och stabilitet, men har däremot väldans mycket krav. Linjen i Sverige är att du har möjlighet att få hjälp, men det är bättre att klara sig själv. Den grejen förstår man inte. Den här mentaliteten går igen i allt. Kvinnor som inte har manligt sällskap betraktas som lovligt byte. Vid minsta lilla sjukdom åker man till akuten. Då är givetvis hela familjen med och mer därtill. Paula Neuding har skrivit mycket om att man tar det offentliga rummet i ägo. För egen del har jag exemplifierat med bilhandlare som inte kan ha frukost för kunder eftersom då sitter det genast 20 somalier där som inte alls tänker handla någon bil.
Vi har hamnat i ett sluttande plan för oöverskådlig tid. Ändå ger man sig inte.
Somar Al Naher från Aftonbladet skriver:
Citat:
I helgen hölls ett flertal manifestationer runt om i Sverige mot den restriktiva asylpolitiken. Upproret ”Vi står inte ut” har samlat tusentals lärare, läkare, socialsekreterare, boendepedagoger och alla möjliga medmänniskor som vill att flyktingar som kommit till Sverige ska få stanna. Lärare vill ha kvar sina elever. Klasskamrater vill ha kvar sina kompisar. Fotbollen vill ha kvar sina spelare. Landsbygden vill ha kvar sina nya invånare.
Upproret drivs av människor som dagligen arbetar med ensamkommande ungdomar och asylsökande. Demonstranterna berättar hur Sverige fortsatt att fungera. De beskriver en känsla av att klara av en utmaning.
Naher tillhör dem som vill öppna upp igen. Liksom
Inge Andersson , kommunstyrelsens ordförande i Boden:
Citat:
Den inflyttning som "resten av Sverige" behöver kommer knappast på annat sätt än genom invandring. Tyvärr är den möjligheten nu borta i och med att Sverige stängt gränserna. Men var vår välfärd verkligen i fara?
Detta bör vägas mot det Jenny Sonesson skriver i Dagens samhälle:
Citat:
Men utvecklingen är inte bara oroande i Malmö, även om den är tydligast där. En historisk förändring sker just nu i vårt land som borde röna vida mer uppmärksamhet. Statistiken visar att Sverige är på väg att bli ett klassamhälle.
När resultaten sammanvägs hamnar Sverige på alarmerande 23:e plats av 35 jämförda länder. 23:e plats är långt efter de nordiska grannländerna som ligger i topp. Under Sverige ligger länder som Turkiet och Israel. Sverige tillhör de länder som har fallit mest, efter att tidigare ha placerat sig bland toppländerna.
Inte heller Jenny Sonesson skriver om invandring. Men även här är det så uppenbart vad det handlar om. När Inge Andersson från Boden vill ha fler unga, det vill säga invandrare, för att det är så många äldre i bygden ska det vägas mot nyfattigdom, en socialtjänst som krisar, kaosskolor, bostadsbrist och mycket mer. Det är inte som Naher säger att vi klarar det, vilket numer är övertydligt.