Vårdagjämning. Det våras för cyberattackerna. Ikväll har riksblaskorna (slaskpressen, DN, SvD) men även mindre fora angripits av förmodade överbelastningsattacker. Gott så.
Citat:
Flera av de stora riksmediernas webbplatser drabbades av tekniska problem under lördagskvällen. Aftonbladet.se gick inte att komma åt från 20-tiden. Fortfarande vid 23-tiden var sajten av och till omöjlig att ladda. Vid midnatt fungerade sajten åter normalt.
http://unvis.it/www.svt.se/nyheter/i...r-har-kraschat
---
Expressens tidigare politiske redaktör Bengt Lindroth intervjuas av Svenska Yle; det refereras till bl a Lindroths nya bok
Väljarnas hämnd, som befattar sig med nordisk nationalism:
Väljarnas populistiska hämnd?
Citat:
Den gemensamma nämnaren är en kombination av nationalism och pessimism, med taggarna mot internationalism och invandring i olika former.
Citat:
Medierna har ofta varit populismens medlöpare. De två föder och göder varandra, skriver han.
Citat:
- Norden har visat sig vara en särdeles fruktbar jordmån för populistiska partier. Men det är svårt att artbestämma dem.
Bullshit.
Citat:
Några gemensamma drag för partipopulism tycks vara skepsis mot den representativa demokratin, idealisering av det förflutna och en förmåga att snabbt byta åsikt i konkreta frågor.
Lögn, förbannad lögn. Statistik? Fram med data.
Citat:
Finländarna har en lägre tillit till den liberala demokratins idéer om den fria debattens nytta, skriver Lindroth, och mer misstro mot individens chans att aktivt kunna förändra missförhållanden.
Sund skepsis. Till skillnad från araben skyller inte finnen på andra.
Lindroth syftar på det finska presidentvalet 1994:
Citat:
Detta blev ett val mellan två outsiders, skriver Lindroth, ett val där folket eftertryckligt hämnades på partieliterna.
En dubbelsidig reminiscens av den ratade Donald Trump i USA under pågående "primaries", där inte partiet GOP (Grand Old Party; republikanerna) säger sig vilja veta av den i särklass mest populäre republikanske kandidaten. Att MSM gör bred hatfront mot Trump matas vi med dagligen. Och nattligen.
Lindroth beskriver Sannfinländarna; kanske ett ödesbestämt exempel för SD, för den som är fatalistiskt lagd:
Citat:
Nu är de själva ”herrarna i Helsingfors” och inte ett anti-etablissemangsparti. Nu medverkar Sannfinländarna till EU-stöd åt skuldsatta Grekland. Man värnar inte längre om de svaga och gamla i samhället, inte heller bromsar man asyl-, migrations- och integrationspolitiken.
Citat:
Bara en opportunist kan politiskt överleva sådana nederlag. Det återstår enligt Lindroth att se var gränsen mellan populism och opportunism går, om partiet spricker eller helt tappar väljarnas förtroende.
Till slut pekar Lindroth på den totala personfixeringen. ”Den dag Timo Soini lämnar politiken kan för Sannfinländarnas del bara jämföras med om Jesus skulle falla ner från korset framför fötterna på kristenheten. Ingen efterträdare kan klättra upp och hänga sig där i frälsarens ställe.”
Ungefär som Svenska kyrkan kastade ut Jesus? Och Riksutställningar kulturarvet? Jag är ärligt nyfiken, sittandes i min blågula pestmask.
Island, landet som boken glömde bort:
Citat:
Island, där socialdemokratin har gått i graven och Piratpartiet nu är störst i opinionsmätningarna, skulle vara värt ett eget kapitel, eller kanske en hel bok.
Socialdemokratins reträtt är internationell. Något som är bra med internationalismen.
Citat:
Det gäller att ta folket på allvar, anser Bengt Lindroth och citerar dansken Jens Otto Krag: Väljarna är på goda grunder förvirrade och besvikna på de styrande. Få ordning på problemen som får väljarna att rösta på sådana som Glistrup, sade Krag efter valförlusten.
Driv fram nya samhällskontrakt och möjlighetsstrategier, tillägger Bengt Lindroth något gåtfullt.
http://svenska.yle.fi/artikel/2016/0...listiska-hamnd