Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Till åminnelse av Kristallnatten 1938 har det i dagarna skrivits artiklar med beröringspunkter mellan då och nu. Susanna Birgersson talar om en flertusenårig "väv" över samhället, som om det förvisso inte sanktioneras antisemitism av staten så finns det ändå och lurar (den bruna undervegetationen som ständigt hotar att spira?).

Folkpartisten Robert Hannah är inte sen att anknyta till Förintelsen (den med stort f, förbehållen judarna), men har en annan vinkel; nämligen att vänstern polariserar genom sina överdrifter om rasism och påstådda strukturer:

Sverige inte genomruttet och fyllt av rasistiska strukturer


Delar av särintressena och godhetsindustrin har mässa.


Den positiva särbehandlingen av de östeuropeiska, romska ockupanterna är väl en sorts rasism. Det finns alltid andra parter, som får bära kostnaderna för denna särbehandling.


Den vite mannens ok lättas något, arvsynden ej riktigt lika tung att bära. Icke desto mindre: Svensken har inget Israel att fly till, för att parafrasera Houellebecq.

Citat:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/nytt-flyktingrekord-pa-mandagen/

Nya rekord. 2000 om dagen. En rimlig årsnivå för lilla landet Sverige kommer nu in dagligen(!). En snabb beräkning ger att detta skulle innebära 730 000 asylsökare per år om dessa nivåer håller i sig. Lägg därmed till att många kommer in i Sverige utan att registrera sig. Hur många de är, är svårt att uppskatta men speciellt få lär de inte vara. Och nu när Finland och Norge stramar åt så lär de inte åka dit i speciellt stort antal.

Glöm heller inte anhöriginvandringen som inte medräknas. Vi talar om ca 500 000-1 miljon migranter per år. De gränskontroller Moderaterna talade om igår måste komma nu. Annars blir Sverige det första landet i Nordeuropa med muslimsk majoritet snabbare än någon kan säga "hedersmord"!

Alla dessa människor utan någonstans att ta vägen. Bristande möjligheter till försörjning. Den övervägande merparten unga män. Boendeplatserna tar slut och staten kan snart inte längre bära kostnaderna för deras försörjning. Kan det sluta på något annat sätt än som en total nationell katastrof?

Här är ett annat exempel på några av de konsekvenser som vi kan förvänta oss.

Citat:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinna-valdtogs-tva-ganger-samma-kvall/

En kvinna våldtagen. Inte en gång under samma kväll utan två. Av till synes helt olika personer. Sverige 2015. Av artikeln framgår att båda tycks ha utländsk bakgrund.


Stackars Sveriges kvinnor. De flesta verkar inte ha en blekaste aning om vad som väntar utan applåderar naivt en utveckling där de själva inte kommer kunna gå ensamma hem ens på vardagskvällar. Eller knappt känna sig trygga i sina egna hem. Tragiskt är bara förnamnet.

MF står trygg och rakryggad vid debattens kommande mittpunkt. Hon behövde inte ändra något, inte nervöst flytta fötterna när marken gungade, för fötterna stod hela tiden på berggrunden. Den framtid där hon inte rehabiliteras och befordras till inflytande i samtalet är dystrare än den jag vill hjälpa till att skapa genom att beskriva.

Viktigt att förstå är att det finns en stor makt i att kräva också den hänsyn som inte visas och den ursäkt som aldrig ges. Kommer det där nödvändiga erkännandet av skuld från makthavarna Marika efterlyser? Eller insikten från invandrare och minoriteter som jag efterfrågat, att det som krävs för ett fungerande Sverige faktiskt är deras respekt, omsorg och kärlek gentemot svenskarna?

Kanske, sannolikt, inte. Men det gör inte anspråket mindre viktigt. Ett anspråk som måste grundas i förvissningen om att man har rätt, att man utgår från rena känslor av kärlek till, inte hat mot. Att man inte har något att dölja, inga inre demoner att besvärja.

Problemet är att det i Sverige inte finns någon kraft som har detta helgjutna, oantastliga anspråk - en insikt Marika också tycks dela. Hon kritiserar med all rätt SD för att vara "intolerant och dogmatiskt" och jag vill gå så långt som att säga att partiets doktrin varken är nationalism eller konservatism värd namnet. Att en framtidssäkrad politisk position därmed i nuläget saknas.

Man har kastat bort all rätt till demokratiska eller mänskliga anspråk på ursäkt från makten, genom att vara dess eko i uteslutningarna och den dehumaniserande nedsmutsningen av svenska ungdomar i den egna rörelsen.

Också det svenska folkets anspråk på en universell folkrätt har man kastat på sophögen, genom att skilja oss från det allmänmänskliga, genom att göra samma svenska ungdomar unika i en etnisk icke-existens som gör dem urarva till en nation reducerad till flyktiga kulturpreferenser.

Det stackars svenska folket är osynliggjort och övergivet av hela det politiska och mediala spektrat. Vilket inte bara är moraliskt förkastligt - utan spelteoretiskt kortsynt. En politisk rörelse som verkligen är svenska folkets företrädare och en åsiktsplattform som har Marika Formgrens som ledande röst, kan dra kraft ut det starkaste och mest legitima särintresset i ett fragmenterat Sverige. Ett särintresse som måste ligga till grund för ett sammanhållet Sverige, vars bejakande måste vara det förenande kittet mellan alla grupper.

Det jag inte nödvändigtvis håller med MF om i texten är att en marknadsliberal politik saknar förutsättning att läka Sverige - det gäller bara att lyfta blicken från Sveriges lilla del av jordens yta. Som jag resonerat är det klassisk liberalism att INGEN humanitär hjälp ska ges där den är som mest kostnadsineffektiv. Den osynliga handen pekar ut Afghanistan som platsen där snälla svenska skattebetalare ska spendera såväl den första som sista miljarden man har råd att avstå från.

Nationalismen och konservatismen delar en inbyggd måttfullhet - det finns alltid gränser. En klassisk europeisk nationalstat har med historisk empiri visat sig överlägsen alla historiens andra experiment vad gäller att skapa förutsättning för demokrati och solidarisk välfärd. Liksom demokratin själv är nationalstaten långtifrån perfekt - med utan vidare det minst dåliga alternativet.

Viljan att samtidigt uppnå den lilla människans frihet och trygghet, det globala säkerställandet av välstånd och fred, av medmänsklig solidaritet både lokalt och globalt. Vänster, höger, ekonomisk liberalism, miljöns hållbarhet, utveckling och kontinuitet - det finns inga binära motsättningar. Bara avvägningar att göra med omsorg och eftertänksamt förnuft. Oavsett ideologisk etikett handlar det om att vända idéernas gränslöshet ryggen och använda människan som politikens måttstock.

Gör mitt första inlägg i denna eminenta tråd. Petter Bergner som är någon slags socialliberal ledarskribent förklarar krig mot Moderaterna i en artikel med rubriken: Moderaternas svek måste få tydliga konsekvenser

http://www.st.nu/opinion/ledare/mode...a-konsekvenser


Jag har sett att ni i tråden många gånger noterat det "krig" som förs mellan liberaler och mer konservativa inom borgerligheten men detta måste väl nästan vara det mest grovkalibriga artilleri som används hitintills i den skärmytlingen?

Ett bra inlägg om Helmersson, om inget länkattill det redan.

https://bjornostbring.wordpress.com/...-som-argument/

"Men att argumentera som Helmerson är ändå att göra det lite för lätt för sig. Det viktigaste att notera är att det för Helmerson endast är systemkapaciteten – bostäder, registrering, skolgång och välfärdstjänster i kommunerna, etc – som anges som relevanta skäl. Systemet är överbelastat, vilket motiverar att vi nu ”bromsar”.

Inga andra skäl: ingen bristande integration, inga problem med stora antal samhällsmedlemmar med annat språk och kultur, och med låg utbildning i en högproduktiv ekonomi. Inga såna känsliga och otäcka saker. Visst är det skönt att skippa allt sånt och bara låta kyliga och konkreta saker som administration och infrastruktur avgöra saken.

Men det finns ett problem här. Dimensioneringen är i sig en politisk fråga. Utbyggnad tar naturligtvis tid, så en restriktion kan vara motiverad ändå. Men givet att restriktionen motiveras med mottagningssystemets begränsning, så kan man alltid fråga huruvida systemet inte ska byggas ut. Men denna lilla frågan vill Helmerson absolut inte att någon ska väcka. Inte nu när han lyckats argumentera för begränsad invandring utan att behöva beröra en massa suspekta grejer om kultur och integration."

Hoppas att jag inte citerat för mycket. Det sista stycker är viktigast, även om det är svårt att förstå utan föregående stycken.

Helt sjukt!

"Vi tror på en värld utan gränser och med fri rörlighet."

Det uttalandet ställer många frågor om synen på äganderätt, statens och medborgarnas respektive roller, och till rättigheter och skyldigheter knutna till medborgarskap och territorium.

"Det demokratiska samhällsbygget vilar på idén om rättstat, äganderätt och skydd av varje människas frihet. Varje demokratiskt politiskt parti måste ha en idé om hur dessa åtaganden ska skötas i praktiken. Moderaterna värnar en stark grundlag med en tydlig rättighetskatalog, oberoende domstolar och en ordningsmakt i medborgarnas tjänst, där alla är lika inför lagen och svensk lag gäller lika för alla i hela landet. Sverige ska ha en egen försvarsförmåga och tillsammans med andra kunna försvara liv, frihet och rättigheter mot inre och yttre hot."

Det är helt klart vilken sida Moderaterna valt i denna interna konflikt i partiprogrammet.

Hans Norebrink, fil mag i internationella relationer och "integrationsaktivist" frågar sig i SvD ifall öppna gränser är en bra migrationslösning. Flera historiska exempel på hur ursprungsfolket i i folkvandringens spår marginaliserats och plundrats radas upp:
http://www.svd.se/ar-oppna-granser-e...risen-i-europa

En bra början kan man tycka. De öppna gränsernas lov framställs här som "orealistiska, naiva och verklighetsfrämmande" vilket de självfallet är. Det som började bra slutar dock i följande bombastiska resonemang:
Det handlade alltså om att propagera för Agenda 2030. Någon vidare hög kvalitét kan man konstatera att skrivelsen inte håller. Däremot finns det en del godsaker i texten, så som påståendet att "främlingsrädsla" (kanske inte det bästa utav ordval för att beskriva kollektiv självbevarelsedrift) är "en medfödd naturgiven egenskap". Och de historiska exemplen får väl sägas vara något som hittills lyst med sin frånvaro i MSM.

Välkommen till den utan konkurrens bästa tråden på Flashback. Är själv relativt ny och tycker därför det är kul med nykomlingar.

Angående Sundsvalls tidningar och det som skrivits där, så är följande slutkläm intressant.



När moderaterna åter börjar bli moderater, eller svensk höger om man så vill, uppstår panik bland de nyliberala. När högern börjar säga att Sverige måste ha gränskontroller, som vilket annat vanligt land i världen som helst, när högern säger att Sverige måste ha kontroll över vem och vilka som reser in i Sverige, då blir nyliberalerna inom partiet, nyliberalerna i de små partierna, nervösa. Allt det man trott på inte bara visar sig fallera, utan även inom ens egna organsiationer börjar folk öppet tvivla på det mångkulturella paradisets förerkligande. Och så börjar man hota moderaterna.

Gör ni inte som vi vill, så överger vi er, säger man. Desperationen hos invandrings- och mångkulturtokarna blir allt mer och mer påtaglig. Inte bara fallerar det samhällsbygge man förespråkat och arbetat för att driva igenom. Fler och fler partikamrater kommer ut som systemkritiker. Inte bara kommunalråd utan också folk som står för själva ideologin.

Själv tror jag, att inom en inte allt för avlägsen framtid, kommer moderaterna att i just invandringsfrågan kunna komma väldigt bra överens med Socialdemokraterna. Det har man traditionellt sett alltid gjort tidigare. För även om moderaterna och socialdemokraterna tycker olika i många frågor, rentav i de flesta frågor, så har man alltid varit överens om att Sverige måste vara ett fungerande land. Som situationen är nu, går det att ifrågasätta om Sverige faktiskt är en fungerande stat, ett fungerande land. Ingen gränskontroll. Ingen krigsmakt att tala om. Ingen koll på vem och vilka som reser in i Sverige. Gratis sjukvård utan identitetskontroll för alla dessa nysvenskar, medans för svenskar och gamla invandrare gäller strikt identitetskontroll och fullt betalningsansvar.

Visst tar man i desperationens stund, nergrävda i sina ideologiska skyttegravar som man är, till det grova artelleriet. Så dumma är man inte, att man inte förstår att det är fara å färde.

Och vad annat har dagens förespråkare för fri invandring, avskaffandet av statens Sverige, förnekandet av oss svenskars existens, egentligen annars att ta till? Ingenting annat skulle jag säga. Möjligtvis lite bidrag från EU, men det kommer inte att stoppa händelseutvecklingen. Därför tar man till det grova artilleriet, och hotar med att sluta leka i sandlådan, hotar med att visa upp en sur min, att lipa mot de dumma kompisarna som inte följer de uppställda reglerna i den svenska sandlådan, om mångkulturens och den fria invandringens allena saliggörande.

Sandslotten håller på att rasa i allt snabbare takt. Verklighetens fria invandring och mångkulturella verklighet strömmar som en obeveklig tidvattenvåg allt mer märkbart in över det moderna samhällsbygget. Och mot verklighetens tidvattenvåg står det nutida Sverige inte pall. Men att den fria invandringen och det mångkulturella samhället leder till undergång och katastrof, rör inte dessa nyliberaler i ryggen. Man är som sagt rejält nedgrävda i sina skyttegravar, i det förmenta paradiset skyttegravar, och att verkligeheten inte stämmer med kartan, bekymrar dem föga. Därav den intressanta texten i Sundsvalls Tidningar.

(orkar inte rättstava ikväll, nåja)

Ett Sverige i omdaning under förd invandringspolitik. Överklassen går på frontalkrock med gamla goda M, via en trådkändis:



Anne Ramberg är den som levererar dessa ord. I Dagens Arena av alla ställen. Ny möblering, nytt landskap. Offentlighetens människor famlar runt. Naturligtvis visste vi om hennes tokerier. Men ett beklagande från advokatföreträdaren av moderat politik i vänsternästet Dagens Arena, får 70-talet att framstå som stockkonservativt. Galen är världen.

Vet inte om jag har rätt, men galenskapen beror nog till stor del på att folk i dag inte egentligen vet vad de tycker och tänker. Man är helt inriktade på att tycka rätt. När det som är rätt inte längre är lika självklart, vet man inte vad man ska säga. Man blir förvirrade. I dagens Sverige saknar de flesta en inre moralisk kompass, skulle jag säga. Man saknar en egen övertygelse. Då blir det galet. Kompassnålen som man ändå har, svänger både hit och dit. Därför fäller framförallt makthavare i dagens Sverige, allt fler och fler märkliga uttalanden.

Sverige är satt i gungning. Av verkligheten. Makthavare får i ett sånt läge, mycket svårt att egentligen säga nåt vettigt, svårt att vara konsekventa, eftersom de strävar efter att tycka rätt. Men när det rätta ifrågasätts, när det rätta av verkligheten fås att svikta, vad ska då dessa förlita sig till, annat än sina blöta fingrar högt uppstuckna i luften. Vart vänder opiononsvinden? Vart? Vart? Frågar sig dagens svenska makthavare.

Man bör veta, att kan det gå åt helvet, så kommer det att göra det. Kan nånting göras sämre än det redan är, så kommer många att strömma till för att göra det ännu sämre. Är nånting fel kommer på kö att stå de som är beredda att göra ännu mera och flera fel. Är nånting dåligt, som i dagens Sverige, kan du ge dig tusan på att det genast dyker upp både en och annan som är helhjärtat beredda att försämra situationen ännu mer. Så är det, för det vet jag. I dagens Sverige.

Det har väl byggts tillräckligt mycket push och/eller pull för Helmerson att åsiktsmigrera. Han är nog inte ensamkommande. Avellan på Asylsvenskan (Sydsvenskan) verkar skutta jämsides.

Vad skådar mina klarblå ögon i bussen på väg hem från jobbet idag? Ett journalistiskt (i brist på bättre ord) totalhaveri från ingen mindre än SVD. Ett perverst, genomvidrigt och sinnessjukt missfall till "artikel". Temat är små barn (barn på riktigt alltså) som skriver brev till vår ärade statsminister Mr Svetsare och vill "hjälpa till" i flyktingkatastrofen. Eller i alla fall vädja till Mr Svetsare om att han hjälper till. Rubriken lyder "Snella Stefan-Barnen vädjar till statsministern" (nej jag är inte berusad utan citerar bara). Redan rubriken räcker för framkallande av kväljningar. Några smakprov på vidrigheterna nedan.

Hjalmar, som bor på sjätte våningen i Årsta, vill att "fler ska skänka pengar. Snella"

Lilla 11-åriga Ingrid skriver att ”Det verkade hemskt. Att fly för att överleva! Jag sa det till mamma och hon berättade att deras stad var sönderbombad och många garde dött. Jag föreställer mig hur det skulle vara att själv sättas i en proppfull båt och trängas och sedan kanske till och med dö! Så det jag alltså skulle vilja ta upp är att vi måste hjälpa dem. Att låta dem få hem här i vårt stora Sverige. Vi har plats. Mycket plats!

Alva i Borås skickar förslaget ”Hej statsministern. Varför kan ni inte göra såhär: Hämta massor med flygplan och hämta flyktingar och flyga dem till oss? Det tycker jag är en bra idé.”

Här är ett gäng förstaklassare som har skrivit. Kan man misstänka lite vuxenhjälp här från någon på den "goda" sidan?

”Vi tycker att man ska sluta göra vapen och vapenfabriker och bombfabriker för då blir det inga krig. Vi tycker att du som bestämmer i Sverige kan bestämma det och då vill nog andra länder göra samma sak som Sverige. Till slut blir det ju inga vapen och bomber och då blir det inte några krig och då behöver människor inte dö eller fly.”

The list goes on and on! Sedan har Mr Svetsare, via ett lågbetalt och lågutbildat biträde (alternativt en datoriserad floskelgenerator) genererat diverse totalt menlösa och intetsägande "svar till de små barnen och dessa är så genomusla att de inte förtjänar uppmärksamhet här.

Hade detta varit Kamratposten eller Rädda Barnen eller annan högkvalitativ samhällsbevakande tidskrift hade jag väl mest ryckt på axlarna eller till och med skrattat åt den genomnaiva och uppenbara propagandan. Men nu talar vi alltså om SVD av alla tidningar. Spontant känns det som att dylika pinsamma upplägg till och med ligger under Wolodarskis värdighet, men jag kan ha fel här. Agendasättande journalistik i all ära men det stora mysteriet med denna perversitet är vem den tänkte läsaren skulle vara. Vad tänkte SVD där egentligen? Att stoppa blodflödet från missnöjda M-sympatisörer från att gå till SD? Seriöst jag förstår inte någonting av detta. Det lilla, lilla, lilla uns av förtroende jag hade för SVD är tämligen rökt efter denna superpekoral.

http://www.svd.se/snella-stefan--lof...s-oroliga-brev