Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Jag påminner om att Palme sköts ihjäl 1986, löntagarfonderna avskaffades, muren föll och Sovjetunionen bröts sönder. Det blev ingen socialisering av Sverige och inte heller såldes vi till ryssarna.

Jag betvivlar dock inte att Sovjetunionen arbetat hårt och effektivt med att instifta nonsens i huvudet på västvärldens unga människor. Föreläsningen från tidigt 80-tal av den avhoppade KGB-agenten (kommer ej ihåg hans namn) är också kusligt aktuell idag. Men jag tror inte Sverige var varken mer eller mindre drabbat än något annat land.

Att ständigt återkomma till Palme och ett 70-tal som börjar bli mycket avlägset, är att frånta efterföljande politiker ansvar. Vad är Palmes mångkultur värd? Jag synar och höjer med 8 år Reinfeldtskt vanstyre. Är Reinfeldts moderata galenskap en produkt av Olof Palmes politik? Det har nu gått 29 år sedan Palme mördades. Backar vi samma antal år från morddagen, så sätter vi ned foten i år 1957. Det ger perspektiv.

Ingvar Carlsson var sista statsministern i vad jag skulle vilja kalla det gamla Sverige. Efter honom har vi haft tre dynastier. Carl Bildt, Göran Persson och Fredrik Reinfeldt. Bildt inledde omedelbart de borgerliga tokerierna, inte minst p.g.a. Bengt Westerberg. Tre saker är viktiga att påpeka: Ohämmad invandring, lagen om assistansersättning och friskolereformen. Göran Persson avlöste Carl Bildt. Hans stora avtryck i historien är att han sanerade statens finanser, som det brukar kallas. Ett litet aber bara att han gjorde det på kommunernas bekostnad. Parallellt med både Bildt och Persson var direktörerna i svenskt näringsliv högljudda och gapiga, periodvis anförda av den rakt igenom inkompetente Ericssonchefen Lars Ramqvist. Här skapades utbildningsmyten. Alla måste bli civilingenjörer annars stannar Sverige. Det enda grisarna ville ha var överutbud på utbildad arbetskraft. Utbildningsmyten har sedan utvecklats och lägger idag en förlamande hand över landet, när unga människor lägger åratal på utbildningar som allt som oftast är helt meningslösa för samhället och påfallande ofta även för individen själv. Efter Göran Persson, med starka statliga finanser och knäande kommuner, gör landsförrädaren, vår egen Caligula, barbapappa entré. Massinvandring och new public management für alle. Sverige blir ett avskräckande exempel med världens mest liberala skolsystem, massinvandring och skoputspolitik. Landet fylls på med försörjningsbördor, bnp per capita slutar växa och infrastruktur och bostäder byggs inte ut i invandringstakten. Medborgarna blir fattigare men det syns inte så länge bostadsbubblan inte brustit - eller resulterat i kravallande bostadslösa. Väsentligen liberala idéer har vid det här laget styrt Sverige i över 20 år, sedan de första avregleringarna hos Palmes regering under Feldttåget högerut. Att då drömma sig tillbaka till fienden Palme känns lite trött. Kanske är det ett sätt att inte behöva tänka på det oerhörda borgerliga sveket?

Borgerlig media har under denna tid okritiskt tagit partikuken i munnen och svalt. Så mycket integritet och liberal individualism hade de. Och har. Under 8 år undvek de att granska regimen med kritiska ögon. Istället gjorde de allt för att släta över eller t.o.m. försvara en för borgerligheten tidigare fullständigt otänkbar politik.

Sug på den här: Jämför Centerpartiet på Palmes morddag med Centerpartiet i Reinfeldts regering. En socialistisk produkt? Näppeligen.

Ur denna liberala stofthög reser sig en ny vänster. Okunnig och obildad, trots universitetsutbildning. Kulturellt obunden men säker och övertygad i sitt hat mot det svenska. Antirasism. Mer besläktad med liberalsimens ältande om individens rättigheter än med äldre tiders socialism. Jag är ett offer, var är strukturen som gjort detta mot mig? Alla typer av skyldigheter lyser med sin frånvaro. Alldeles precis som hos liberalerna. Och det är dessa grupper som i en inte alls så ohelig allians har besatt kanontornen, grävt skyttegravar och minerat åsiktsterrängen i mediekriget. Vad är det för skillnad på Johan Norberg och Gudrun Schyman egentligen? Just ingen alls. Båda vill skänka bort landet och därmed blir alla deras övriga åsikter ointressanta.

Jag önskar mig inte tillbaka till barndomens socialdemokratiska samhälle. Men utvecklingen därefter fyller mig med äckel och kalla kårar vandrar längs min rygg.

Beroende på perspektiv så kan man i bästa postmoderna anda hålla två motstridiga påståenden för sanna samtidigt. Socialdemokraterna har under årens lopp gjort resan från samhällsbyggande till samhällsbärande till samhällsförstörande.

Någon gång under resan insåg man inom det statsbärande partiet att det allt mer utbredda välståndet hos valmanskåren riskerade att förborgerliga densamma till en punkt att socialdemokraterna inte längre kunde räkna med att prenumerera på makten. Omärkligt gick man från att vara ett parti för de som arbetade till ett parti som höll kvar tillräckligt många i fattigdom och alienation. När det inte räckte så började man aktivt importera en ny underklass för att få nya röster.

Innan världen blev tokig och postmodern så kunde det inte vara speciellt stor diskrepans mellan verkligheten och det så kallade ”narrativet”, men socialdemokraternas smygande ompositionering samanföll olyckligtvis med att media samtidigt ompositionerade sig från att förmedla sanningar till att förmedla just ”narrativ”, även om det skulle dröja länge innan den termen användes.

Helt plötsligt hade istället media blivit en del av makten istället för granskare av den, i tyst samförstånd med det numera samhällsförstörande patiet. Den enda motkraften var den så kallade borgerligheten, men till slut insåg man att fienden var övermäktig och slog istället ihop sina påsar med media och spelade med i spelet. I många aspekter gick man till och med längre än sossarna vågat tidigare. Den enda oppositionen i landet lagom blev istället det lilla partiet som tidigare vägrat anpassa sig efter medias diktat, men nu står och väger med en allt mer opportunistisk ledning. Måtte de stå pall mot mediakratin.

Så ja, felet är sossarnas eftersom de öppnade pandoras ask, men det hade inte kunnat göra det utan media och sedan fullbordade de borgerliga verket genom att också ge efter till medias vänterpolitiska agenda.

Den allt mer polariserade politiken i Sverige gör det svårt för den skrivande klassen att veta var man skall sätta ned sina fötter utan att riskera att marken bränner.

Vi har sett irrationella reaktioner som ”krympandets radikalisering” och mer beräknande trevare om utökat presstöd och kanalisering av public service-pengar för att göra sig oberoende av läsare.

Mest intressant att studera är ändå dem som skriver med någon slags intention att vara trovärdiga. De kan inte jamsa med i vilka galenskaper som helst utan att kraftigt devalvera sin valuta i form av trovärdighet. Därför är det spännande att se hur fullkomligt rasande många blivit över förslaget att belöna hemvändande IS-busfrön med jobb, bostad och terapi.

(Egentligen är reaktionerna en självklarhet hos varje tänkande och kännande individ)



Även Fnordspotting, Motpol och Den sjätte mannen har formulerat skarpare inlägg över detta än något annat. Tydligen har någon slags gräns passerats här.

Jag fråntar inte efterföljande politiker deras ansvar. Jag har redogjort för hur

● SAPs centralisering av makten (bl.a. mha ett nätverk av myndigheter jämte en myriad helt eller delvis skattefinansierade organisationer, finansierat av ett högt skattetryck)

● krossandet av kunskapsförmedlingen i skolan - kunskapsförmedlingen underordnades egalitarismen, dvs skolan skulle "kompensatoriskt" ombesörja samma utfall för alla barn oberoende av deras förutsättningar och intressen och

● strömlinjeformandet av hela den svenska journalistkåren till politiska, maktlojala propagandister (mha skapandet av Journalisthögskolan)

har gjort det möjligt för ansvarslösa, svenska politiker att kunna härja så storskaligt och utan det motstånd, som har funnits (och finns) i andra länder mot politikers dvs stat och kommuns påflugna klåfingrighet.

Du skriver om vansinniga politiska beslut - jag skriver om hur SAP systematiskt avlägsnade (i stort sett) alla bromsklossar och hinder i civilsamhället mot att svenska politiker *storskaligt* kan implementera vansinniga politiska beslut.

----

EDIT har ändrat från en l-å-n-g mening till punkter

Eftersom både vänster och höger har sin del i skulden tror jag inte det är politiken i sig som är orsaken till haveriet.

Politiken var och är medlet men orsaken tror jag är det Maslov beskrev som näst högsta steget i sin behovstrappa.

Uppskattning.

Nästan hela befolkningen sökte och söker uppskattning då de mer grundläggande behoven var och är uppfyllda för de flesta..
Det viktigaste blir därmed vad folk tycker om ens person. Och det är i det träsket vi är nu.

Det öppnar för medierna att skriva och skruva sanningar och lögner på ett sätt som alldeles för många bryr sig alldeles för mycket om. Jakten på uppskattning gör att folk blir vallade som får för att passa in i rådande konsensus. Problemet är att konsensus i Sverige får definieras av de som är absolut mest neurotiska och mest i behov av uppskattning.
Kulturredaktionerna.
Kulturredaktionerna i medierna växer ohämmat under de senaste 20-30 åren.
Alla nyheter är kultur. Och all kultur är kulturmarxistisk och postmodern.
Politikerna söker sin uppskattning från kulturredaktionerna istället för från väljarna.
Kulturredaktionerna blir självutnämnda ombudsmän för väljarnas åsikter.
Och eftersom de är så desperata efter uppskattning i ankdammen blir deras åsikter väldigt homogena i sin problemställning. Just för att uppnå uppskattning i sin grupp.

Varför har inte detta inträffat då i i våra grannländer?
Titta i Norska och danska medier. Kulturredaktionerna är mindre och håller mest på med kultur.
När det är samhällsdebatt kallas riktiga forskare in och istället för Åsa Linderborg och Arnstad.

Det blir en helt annan konsensus. Ett helt annat samhällsklimat där kunskap respekteras och värderas.

Jag tror du menar den avhoppade propagandaexperten från KGB, Yuri Bezmenov, vars yrke var subversion (omstörtande/destabiliserande verksamhet). Rätt mycket av det han ägnade sig åt skulle kunna förklara en del av den svenska mediasituationen med start från 60/70-tal. Åtminstone finns det likheter. Man kan fråga sig varför så många tidningar som på papperet är "liberala" så ofta uttrycker åsikter som ligger mycket långt ifrån det som traditionellt kallats liberalism.

Från den svenska Wikipedia-sidan om Yuri Bezmenov:
"I intervjun hävdar Bezmenov att Sovjetunionen använde sig av ideologisk krigföring och desinformation för att skapa mottaglighet för marxistiska värderingar bland intellektuella utanför Sovjetunionen. Enligt Bezemov gick bara 15 procent av KGB:s resurser till traditionellt spionage, medan 85 procent var destabiliserande åtgärder."

Från den engelska Wikipedia-sidan:
Bezmenov stated that he was also instructed not to waste time with idealistic leftists, as these would become disillusioned, bitter, and adversarial when they realized the true nature of Soviet Communism. To his surprise, he discovered that many such were listed for execution once the Soviets achieved control. Instead, Bezmenov was encouraged to recruit the persons in large circulation, established conservative media, rich filmmakers, intellectuals in academic circles, and cynical, ego-centric people who lacked moral principles.

Those who favored the Soviets' expansionist policy into India were promoted to higher positions of power, affluence, and prestige through various KGB/Novosti operations. Those who refused to cooperate with Soviet plans were the target of character assassination in the media and press.

Citat från en utskriven intervju:
"This is the greatest paradox in [the] history of mankind, when [the] capitalist world supports and actively nourishes its own destroyer (destructor)."

Källor
http://uselessdissident.blogspot.se/...-bezmenov.html

Yuri Bezmenov (former kgb) Psychological Warfare Subversion & Control of Western Society
https://www.youtube.com/watch?v=SZnkULuWFDg

http://en.wikipedia.org/wiki/Yuri_Bezmenov

Sammanfattning P1 idag:





Syrien, Syrien och mera Syrien. Av världens alla konflikter...så ska vi ha Syrien.

Vad händer i Kina, Indien, Bangladesh, Indonesien? Det är ju bara +3 miljarder människor. Inte så viktigt.

Och varför ställs inte frågan: Vad har Syrien för framtid när Västvärlden tar all deras utbildade befolkning? (Jag reserverar mig för sanningshalten i påståenden om den eventuella nyttan vi har av syriska högutbildade).

Men Sverige torde ha varit ett lågt prioriterat mål. Vi har väl snarare dragits med när de större länderna i den västeuropeiska gemenskapen drog iväg bort i tok. Storbritanien håller jag för att vara värre gånget än Sverige (se klippet med reportern som får panik och börjar be tittarna om ursökt när en fransk journalist rycker upp en Charlieteckning framför kameran). Tyskland likaså. Pegida är en bubblare, men, men, det återstår att se.

Men Bezmenovs beskrivning i den där gamla föreläsning är direkt kuslig. En beskrivning av dagens värld som ett eko från en sovjetkommunistisk grav.

Westerholm fortsätter sitt korståg mot dumheten inom socialdemokratin.

Han har de senaste veckorna varit synnerligen frän mot Sahlin och Disneyssagotanten och det är ju inte vara orimligt att ett antal sossar inom högerflygeln håller med honom. Hur länge kommer högerflygeln kunna ignorera idiotin med Sahlins jihadist-kramande och Wallströms nya begrepp 'Creating Foreign Policies by being Persona non Grata'?

Westerholm belyser också problematiken med att korkade människor tillåts agera opinionsbildande ledarskribenter åt S:

Kort sagt: hur kan socialdemokraternas höger- och vänsterflygel undvika att implodera med avseende just på mångkulturen?

Sveriges folkfostrande missions-radio och missions-TV är verkligen kraftigt avvikande om man jämför med andra länders public service.

Nu ska det uppenbarligen bankas in i befolkningen, att storleken på inflödet från Syrien till Sverige inte kan infrågasättas, ty 23 miljoner (!) syrier har ju rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige... liksom 6 miljoner eritreaner.

Svenska journalister bekrigar väljarna med inslag och vinklingar som lyser med sin frånvaro i andra jämförbara länder.

I Rapport igår beskrevs PEGIDA som anti-muslimskt (!). Den svenska korrespndenten i Tyskland var kanske inte helt uppdaterad betr. korrekt vokabulär, ty han nämnde att PEGIDA demonstrerar mot "det som arrangörerna kallar för islamiseringen av Tyskland"... för att tillfredsställa SVT så borde han väl ha sagt, att PEGIDA demonstrerar mot muslimer. Inte ens vänstertidningen The Guardian väljer att kalla PEGIDA för "anti-muslimskt".

En för tittaren helt okänd man (hans namn var Nordeen; det kanske motsvarar "Kalle"), var inklippt (i ett inslag om terroristattacken i Paris) och beskrev bagatelliserande och oemotsagd terroristen som slaktat den franska tidningsredaktionen som "bara en människa som tyvärr valde fel väg". Man saknar ord. Tanken svindlar inför att Breivik skulle ha beskrivits i sådana termer. Men, det är kanske så som SVT betraktar t.ex. Osama bin Laden... han var "bara en människa som tyvärr valde fel väg"?

Med anl. av att svenska skolor idag årligen får 22.000 invandrade barn (jämfört med 5.000 år 2005) så visade Rapport ett reportage från en skola i Hillerstorp. Reportaget var inadekvat glättigt. Nemas problemas, här gillar vi läget sa den kvinnliga rektorn med ett leende. Med "flexibilitet" spelar det ingen roll om barnen är analfabeter och nya barn kontinuerligt droppar in under läsåret, lät hon förstå. Den svenska skolans nedslående PISA-utveckling är inte alls svår att begripa.

Tyvärr begriper nog inte gemene man hur totalitär den här förkunnelsen är.

Även om Sverige är ett relativt litet land och kanske inte var högprioriterat, så skedde bevisligen ändå en påverkan av svensk media från Sovjet. Några exempel nedan.

Från Birgitta Almgrens bok ”Inte bara Stasi”:
”Svenska Säkerhetspolisen hade sedan början av 1950-talet misstänkt att Moskva och Östberlin låg bakom finansiellt och materiellt stöd till svenska kommunistiska tidningar, bokförlag och tryckerier. Det ansågs som hot mot rikets säkerhet. Om främmande länders regeringar blandar sig i interna partiangelägenheter och försökte styra verksamheten kunde det inverka menligt på den svenska demokratin” (s 336).

Tidningen Norrskensflamman fick 1968 en tryckpress betald av Moskva för motsvarande 5 miljoner kronor i 2008 års penningvärde.

Pengar slussades även via öststaterna till utvalda tidningar genom "annonsering". I Clarté nr 7 1965 hade t ex ett östtyskt bokförlag en helsidesannons där de saluförde ett mongolisk-tyskt lexikon. En riktig annons baserad på kommersiella grunder? Nja...

I exemplen ovan rör det sig om renodlade vänstertidningar, men det är inte speciellt långsökt att antaga det även förekom verksamhet avsedd att påverka mainstream-media.

Allmänna betraktelser om socialdemokratins utveckling ligger utanför mediakriget och därmed trådens ämne.
/Mod.