Början på ett mediakrig om mångkulturen?

En stor del av dagens ideologiska religion bygger på efterdyningarna av WWII, som ondskestämplat natur och sunt förnuft. Man får tänka på att väldigt många aktörer inom politik och thinktankeri idag verklgen lever med idéer som inte är förankrade i verkligheten, utan i ideologin. Berättelsen om Hitler är väldigt, väldigt stark i vår del av världen. I tredje riket så satsade man allt, full fräs på "naturen", och förlorade.

Den där stintan Teoduresco lever helt säkert med grundsynen att alla föds som en ren tavla. Hon är inte "rasist". På denna grundläggande felanalys av tillvaron vilar sedan allt övrigt. Det gäller kaosliberalers tro på att folk i gemen är kapabla att rå om sig själva på egen hand, så väl som vänsterextremistens tro på att alla innerst inne, egentligen vill samarbeta och vara Tillsammans.

Denna sjuka kan skönjas i det mesta som definierar vår tid.
Man väljer tex sitt genus.

Ja, det där sista du skriver visar att många verkar tro att vi fortfarande har 60-talets hyggligt lättintegrerad arbetskraftsinvandring från någorlunda närliggande kulturer, och den tidens mer blygsamma sociala skyddsnät och efterfrågan på relativt okunnig arbetskraft.

SvD har idag en stort uppslagen artikel om SvP. Det blir litet av lyteskomik när man försöker sig på att diskutera relevansen av ras och nationalsocialism med två nazister och Soran Ismail. Det blir inget seminarium på filosofiska institutionen precis.

SvP kallas tom för högerextremister av SvD, när de i själva verket mest ger intryck av ras-socialister. Nå, detta är måhända sin sak, och medial intressant, men det politiskt speciella är frågan om varför SvD gör detta. En mängd olika förklaringar kommer för mig. Är det politisk exotism där man försöker peka finger typ "titta på CPt"? Är det avsett som en varning om att Sverige är på väg åt ett otäckt politiskt håll? Är det ett sätt att normalisera SD? Varför?
http://www.svd.se/kultur/inte-alla-s...ti_3808188.svd

Jag är uppriktigt förvånad både över artikeln i sig och över hur den är utformad.

Jag reagerade precis som du och undrade vad SvD är ute efter. Men visst är det enligt gammal kulturmarxistisk tradition ett sätt att försöka bekämpa SD. Det och inget annat. Som en orkestrerad kampanj, även denna klassiska snyft och floskelsmörja hittades unvis.it/http://www.svd.se/nyheter/inrikes/vill-vi-inkludera-eller-exkludera_3811972.svd En artikel som skulle kunnat haft Ullenhag som spökskrivare.

Desto mer sådant här desto nervösare vet vi att de är för SDs framgångar. Låt dem gtåta sig till sömns :-)

Svensk naivitet när den är som värst. Eller så är det bara förljuget. Det strömmar ettåriga flickor till Sverige och de saknar sina manliga släktingar.

Sån skillnad mot hur det börjar låta i Danmark 1 år innan valet där. Idag intervjuas danska (kvinnliga) statsministern Helle Thorning-Schmidt av Politiken. Hon säger bl a att flyktingströmmarna är ett problem för danska kommuner, att de flesta tur nog söker sig till Sverige och att man eventuellt måste skicka tillbaks folk snabbare när hemländerna blir lugnare. Samtidigt har Venstre (största partiet) gått ut med krav om skärpning av invandringspolitiken med fokus på relativt högavlönade invandrare från fungerande länder.

Ett sådant här reportage vore naturligtvis helt okontroversiellt i ett sunt medieklimat. Ett nytt fenomen har dykt upp på den politiska scenen, ett team journalist åker ner och utforskar det hela. Man är kritisk, men låter ändå alla komma till tals.

Men i den svenska medieklimatet där all nyhetsjournalist är agendastyrd, skapar ett sånt här reportaget helt klart frågor. Man ser inte "poängen". Hur tjänar det agendan?

Angående SvD-artikeln om Stefan Jacobsson och Soren Ismael.
Tror inte att det är något nytt, journalistiken är fortfarande lögnaktig och partiet blir knappast ens i närheten av objektivt beskriven.
Möjligen är delar av presskåren orolig för polariseringen och den ökande våldsanvändningen från vänstern och vill därför avdemonisera personerna i ledningen för nationalisternas valplattform.
Eller kanske är det reaktioner på den ökande våldsanvändningen som media är rädda för.

Helle Thorning-Schmidt är dessutom sosse.

Om man förställer sig ett politiskt landskap där SD inte fanns så hade det nuvarande nasse-ältandet helt uteblivit. För vem, ärligt talat, är egentligen intresserad av ett stolleparti med 680 röster.
Möjligtvis som ren kuriosa, på samma sätt som andra "rörelser" av samma storlek, typ "firman" till något lag i superettan.

Nassarna fungerar enbart som nyttiga idioter i kulturmarxisternas kampanj mot SD.

Mitt intryck är att det handlar om högst ideologiska "nyliberaler", som är villiga att ta vadhelst de kan få i fråga om liberala reformer. Man är även medveten om att detta lär tvinga fram nedskärningar i välfärdsstaten,*vilket är anledningen till att man tycker sig kunna rättfärdiga det hela även från en ekonomiskt liberal synvinkel.

Däremot verkar man inte begripa vilka effekter invandringen har på själva samhällsstrukturen. Dels i fråga om kriminalitet och social dysfunktion, men även hur snabb och välordnad själva anpassningen till avsaknaden av välfärdsstat skulle vara.

Om man ser senaste debatten i danska Politiken mellan sosseregeringen och oppositionen (V och Df) är det striktare invandring som anförs som ideal. För båda sidor är Sverige ett avskräckande exempel. I Sverige är det tvärtom med politiker som tävlar i kulturmarxism. Danmark har problem kvar med sin invandring men verkar vara på oändligt mycket bättre väg än Sverige. Har man väl skärpt reglerna för i vandring blir det svårt att argumentera för ökad invandring igen.

Om man bortser från nyliberaler och dumliberaler från C och FP så tycker jag att det finns en del idémässigt intressant diskussion i mer höger- eller paleoliberala kretsar.

Radio Mises har vid några tillfällen tagit upp kulturmarxismen. I det senaste avsnittet diskuterar man även "fri invandring". Hela avsnittet är väl värt att lyssna på, pratet om fri invandring startar efter 1.10.

Radio Mises resonemang skulle utan tvekan klassas som "nazism" av tankepolisen.

Det politiskt korrekta klassföraktet