Början på ett mediakrig om mångkulturen?

jag tror det är fel att försöka hitta nån sorts masterplan för multikulti projektet. Det blir ganska mycket Dan Brown över såna teorier.

Mina tankar är att det är den rådande religionen, och dels används den av olika intressenter på olika sätt, dels lever den liksom ett eget liv och blir som en mall som alla måste anpassa sig efter. Det finns idag inget alternativ mot den här ideologin, så därför är den så fruktansvärt mäktig.

Tror jag med. "Allas lika värde" blockerar alla reträttvägar. Samhället är byggt kring tillväxt och arbete, vi värderas efter hur mycket vi bidrar till detta. Vi premieras efter begåvning, arbetsinsats och social EQ, även inom de mest vänstervridna av cirklar, för inte fan har Jonas Sjöstedt och lägsta möjliga partifunktionär inom V lika hög ersättning och lika glassiga titlar.

De som är väldigt lågutbildade och marinerade i främmande kultur och normer har ytterligt begränsade möjligheter att bidra. Normaliseringen tar 2-3 generationer, inte 2-3 år i skolbänken. Därför är de, trots lika människovärde, inte lika mycket värda för samhället men ingen vill nudda detta tredje spår i debatten och få en stöt på c:a 200.000 volt.

Det enklaste sättet att få ihop det är väl att inse, att Sverige är *unikt* pga en ohelig allians mellan den s.k. "högern" och vänstern.

Precis samma mönster finns ju i USA, där både republikaner och demokrater både ser mellan fingrarna med, och försöker legalisera, en helt enorm mexikansk invandring.

Kanske är jag okunnig nu, men jag tycker rätt bestämt att de allra flesta västliga demokratier verkar följa samma riktning vad gäller ökningen av andelen kostsamma icke-européer. Visst, de har mindre extrem invandringspolitik än Sverige, men alla utvecklar sig åt samma håll utan särskilt mycket antydan om att en politisk majoritet för annan inriktning finns på kartan.

Dumfloskeln om "allas lika värde" måste verkligen punkteras på ett pedagogisk och slagkraftigt sätt.

Floskeln i sig är trivial i meningen att ingen kan säga emot den, och det är däri faran ligger. Floskeln är just en floskel; ett svepande abstrakt begrepp som måste laddas med ett konkret innehåll för att få någon betydelse. Och det är det konkreta innehållet som är fullkomligt sinnessjukt, att "allas lika värde" är liktydigt med ett samhälle byggt på sovjetkommunistisk, tvångsfinansierad tvångsintegration à la Madestam.

En person kan faktiskt vara lika mycket värd fastän han bor kvar i Somalia, och en person kan vara precis lika mycket värd fastän han inte försörjs av dina eller mina skattepengar.

Om SD själva inte klarar av att hantera den bollen rent retoriskt så få vi väl hjälpa till. Det vore väl dessutom ett bra programuppslag för det utmärkta "Granskning Sverige" (jag tror ni läser denna tråd).

Visst, de har mindre extrem invandringspolitik än Sverige, men alla utvecklar sig åt samma håll utan särskilt mycket antydan om att en politisk majoritet för annan inriktning finns på kartan.

I debattserien om identitet i Svd har vi nu en ovanligt välskriven kritik mot den splittrande identitetspolitik som finns underförstått i modern svensk vänster och mångkulturalism.

http://www.svd.se/kultur/debattserie...84.svd?sidan=1

Författaren Håkan Lindgren (jag undrar vilken av flera alternativa Håkan Lindgren det är) ställer dock mycket på huvudet, och kastar ut hela BB tillsammans med kuvöserna.

"Identitetstänkandet förpackar reaktionära idéer som progressivt vänstertänk: det måste vara århundradets mest framgångsrika marknadsföringskupp.

Någon kunnig person borde skriva historien om hur det gick till när identitetstänkandet lyckades vända postmodernismen ut och in som en handske: från dekonstruktion av all autenticitet gick det förvånansvärt lätt att återvända till en bergfast tro på autentiska gemenskaper. Islamism, gnällpopulism och rasism är alla del av samma stora rörelse: tillbaka till de dummaste och mest förnedrande formerna för kollektiv identitet."

Även om artikeln inte använder just de begreppen, så är den ju egentligen en mycket skarpare kritik mot mångkulturen ('multikulti') än mot den identitära rörelsen. Mångkulturen är splittrande, och kommer nog snart även i Sverige att ersättas med en återgång till integrationspolitik. Men det identitära tänkandet handlar mer om identitetens goda sidor, och om att sluta sig samman kring ett gemensamt arv. Hoppas jag iallafall.

Håkan Lindgrens recept kan dock göras enkelt till en slags populistisk liberal politik, kanske något för folkpartiet: Individens, medborgarens, den universella människans kamp mot vänsterns och högerns destruktiva hyllande av de mest exotiska identiteter.

jag tror det är fel att försöka hitta nån sorts masterplan för multikulti projektet. Det blir ganska mycket Dan Brown över såna teorier.

Mina tankar är att det är den rådande religionen, och dels används den av olika intressenter på olika sätt, dels lever den liksom ett eget liv och blir som en mall som alla måste anpassa sig efter. Det finns idag inget alternativ mot den här ideologin, så därför är den så fruktansvärt mäktig.