Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Oväsentligt om det är sant eller inte, är det nedsättande så är det nedsättande. Det avgörande blir kontext och syfte, i det här fallet ansågs det inte vara en del i en saklig diskussion. (Är från Europadomstolens praxis som det hänvisas det där om saklig och vederhäftig debatt). Det är inte något unikt att sanna faktapåståenden inte får spridas, samma gäller vid ärekränkningsbrott. HMF är en slags ärekränkningsbrott men utan direkt brottsoffer.
Jag är helt införstådd med, att när det gäller förtal, förolämpning och HMF så anser svensk lag, att det är oväsentligt, om det som hävdas är sant eller falskt.
Har du möjligen en länk till något fall från Europa-domstolen där det framgår, att ALL religionskritik som framförs, utan att man samtidigt nota bene *samtidigt* hänvisar till etablerad forskning eller religiösa källor ska betraktas som "uppenbart" (sic) osaklig och ovederhäftig.
Citat:
Oväsentligt om det är sant eller inte, är det nedsättande så är det nedsättande. Det avgörande blir kontext och syfte, i det här fallet ansågs det inte vara en del i en saklig diskussion. (Är från Europadomstolens praxis som det hänvisas det där om saklig och vederhäftig debatt). Det är inte något unikt att sanna faktapåståenden inte får spridas, samma gäller vid ärekränkningsbrott. HMF är en slags ärekränkningsbrott men utan direkt brottsoffer.
Men om nu SD känner sig felbehandlade så kan de väl bara motionera och opinionsbilda om att avskaffa HMF. Vilket de inte kommer att göra. Jag tänker således inte tycka det minsta synd om dem.
Men om nu SD känner sig felbehandlade så kan de väl bara motionera och opinionsbilda om att avskaffa HMF. Vilket de inte kommer att göra. Jag tänker således inte tycka det minsta synd om dem.
Jag lägger mig inte om det är SD eller något annat parti i sammanhanget. Det är det tvivelaktiga att rätten anser att det måste hänvisas till sakunderlag i en politisk diskussion som är problemet. Att både HMF och ärekränkning är problematiska utifrån sanningsperspektivet är en sak i sig, men inte nödvändigtvis denna sak.
Citat:
Oväsentligt om det är sant eller inte, är det nedsättande så är det nedsättande. Det avgörande blir kontext och syfte, i det här fallet ansågs det inte vara en del i en saklig diskussion. (Är från Europadomstolens praxis som det hänvisas det där om saklig och vederhäftig debatt). Det är inte något unikt att sanna faktapåståenden inte får spridas, samma gäller vid ärekränkningsbrott. HMF är en slags ärekränkningsbrott men utan direkt brottsoffer.
Men om nu SD känner sig felbehandlade så kan de väl bara motionera och opinionsbilda om att avskaffa HMF. Vilket de inte kommer att göra. Jag tänker således inte tycka det minsta synd om dem.
Men om nu SD känner sig felbehandlade så kan de väl bara motionera och opinionsbilda om att avskaffa HMF. Vilket de inte kommer att göra. Jag tänker således inte tycka det minsta synd om dem.
HMF-lagstiftningen behöver inte ändras. Det räcker att domstolarna låter bli att tillämpa den när den strider mot Europakonventionen, som i det här aktuella fallet.
Varför har TR inte följt överordnad lagstiftning?
Tips: flytta över den senaste, mycket intressanta diskussionen hit:
(FB) Michael Hess SD dömd för hets mot folkgrupp (HMF) (sammanslagen tråd)
så ligger ni rätt på topic.
(FB) Michael Hess SD dömd för hets mot folkgrupp (HMF) (sammanslagen tråd)
så ligger ni rätt på topic.
Marika Formgren skriver i Axess om det antiauktoritära samhället:
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2136
Citat:
I högtidstal över journalistiken talas det alltid om att ”granska makten”. Demokratin kräver att makthavare granskas. Men då måste det stå klart vilka som är makthavare.
I Sverige idag är det inte alltid enkelt att avgöra. Begreppet auktoritet har hamnat i vanrykte. Ingen vill erkänna att man är eller lyder en auktoritet. Ordet ”auktoritär” används enbart negativt, för att beskriva urspårad politik eller sadistiska lärare à la Caligula.
Antiauktoritära idéer har alltid funnits, men fick sitt stora genombrott med vänstervågen 1968. Löftet som gavs då var att vi alla skulle bli befriade genom att störta auktoriteterna. Vi skulle äntligen bli fria och jämlika, om vi bara ersatte auktoriteter med demokrati.
Jag hävdar att det antiauktoritära samhället är en myt. Det ledarlösa lyckoriket där alla bestämmer allt tillsammans finns inte. Det är alltid någon som bestämmer mer än de andra. Jag återkommer till varför, men först något om vad som hänt sedan det antiauktoritära genombrottet.
I Sverige idag är det inte alltid enkelt att avgöra. Begreppet auktoritet har hamnat i vanrykte. Ingen vill erkänna att man är eller lyder en auktoritet. Ordet ”auktoritär” används enbart negativt, för att beskriva urspårad politik eller sadistiska lärare à la Caligula.
Antiauktoritära idéer har alltid funnits, men fick sitt stora genombrott med vänstervågen 1968. Löftet som gavs då var att vi alla skulle bli befriade genom att störta auktoriteterna. Vi skulle äntligen bli fria och jämlika, om vi bara ersatte auktoriteter med demokrati.
Jag hävdar att det antiauktoritära samhället är en myt. Det ledarlösa lyckoriket där alla bestämmer allt tillsammans finns inte. Det är alltid någon som bestämmer mer än de andra. Jag återkommer till varför, men först något om vad som hänt sedan det antiauktoritära genombrottet.
Citat:
Problemet med den platta organisationen, eller det på ytan antiauktoritära systemet, är svårigheten att peka ut och utkräva ansvar av de makthavare som jag menar alltid finns. De gömmer sig bakom föreställningen om att ”alla är med och bestämmer”. När makten inte kan pekas ut och granskas har vi ett demokratiproblem. Det har journalistikens högtidstalare rätt i.
Paradoxalt nog är just journalistkåren ett exempel på en makthavargrupp som ofta vägrar att erkänna sin makt, över politikernas kommunikation med väljarna och över drevfenomenet.
Att jag själv är journalist och medveten om mediemakten gör mig särskilt allergisk mot kolleger och mediechefer som låtsas att vi är maktlösa. Men jag har upplevt fler exempel på att makt alltid finns, och att den dolda makten gärna missbrukas och samtidigt förnekas.
Under skoltiden hade jag vissa lärare som tog det antiauktoritära idealet om elevdemokrati och elevinflytande på särskilt allvar. Deras lektioner var alltid stökiga, och jag har kunskapsluckor i ämnen där lärarna menade att vi elever skulle ”söka vår egen kunskap”. När läraren vägrar att vara en auktoritet är min erfarenhet att det inte är de schysta och rättvisa eleverna som tar det informella ledarskapet, utan de elaka och mobbningsbenägna. Groteskt blev det när vi hade mobbningsproblem i klassen och läraren lät oss elever själva reda ut det, ”demokratiskt”, genom att hålla rättegång. Läraren satt tyst, trots verbala övergrepp.
Paradoxalt nog är just journalistkåren ett exempel på en makthavargrupp som ofta vägrar att erkänna sin makt, över politikernas kommunikation med väljarna och över drevfenomenet.
Att jag själv är journalist och medveten om mediemakten gör mig särskilt allergisk mot kolleger och mediechefer som låtsas att vi är maktlösa. Men jag har upplevt fler exempel på att makt alltid finns, och att den dolda makten gärna missbrukas och samtidigt förnekas.
Under skoltiden hade jag vissa lärare som tog det antiauktoritära idealet om elevdemokrati och elevinflytande på särskilt allvar. Deras lektioner var alltid stökiga, och jag har kunskapsluckor i ämnen där lärarna menade att vi elever skulle ”söka vår egen kunskap”. När läraren vägrar att vara en auktoritet är min erfarenhet att det inte är de schysta och rättvisa eleverna som tar det informella ledarskapet, utan de elaka och mobbningsbenägna. Groteskt blev det när vi hade mobbningsproblem i klassen och läraren lät oss elever själva reda ut det, ”demokratiskt”, genom att hålla rättegång. Läraren satt tyst, trots verbala övergrepp.
Citat:
Det bästa vore förstås om alla barn fostrades till att ta ansvar. Men det kräver att vi punkterar myten om det antiauktoritära samhället. Föräldrar måste våga vara auktoriteter om de ska fostra barn, och de måste erkännas som auktoriteter av omgivningen. Fostran kan varken ersättas av demokratiska omröstningar eller marknadsmässiga betalningar.
När fostran inte får ske, för att den anses ”odemokratisk”, växer människor upp utan att få träna sina civilisatoriska förmågor (ansvar, pliktkänsla, moral, förnuft). Därför kan ett undanträngt civilsamhälle på sikt krascha de andra samhällsarenorna; staten och marknaden. Deras funktionsduglighet bygger ju på att civilsamhället gjort sitt jobb och fostrat hyfsat pålitliga medborgare.
Att argumentera för tydligare auktoriteter har därför två dimensioner. I politiken och näringslivet måste auktoriteterna vara tydliga för att de ska kunna granskas och kritiseras, så att demokratin kan fungera. I civilsamhället måste auktoriteterna erkännas och vara tydliga just för att de inte är en del av demokratin. Om civilsamhällets auktoriteter blir tydliga punkterar vi myten att allt kan vara demokratiskt. Men viktigast, vi möjliggör den fostran som är en förutsättning för fortsatt civilisation.
När fostran inte får ske, för att den anses ”odemokratisk”, växer människor upp utan att få träna sina civilisatoriska förmågor (ansvar, pliktkänsla, moral, förnuft). Därför kan ett undanträngt civilsamhälle på sikt krascha de andra samhällsarenorna; staten och marknaden. Deras funktionsduglighet bygger ju på att civilsamhället gjort sitt jobb och fostrat hyfsat pålitliga medborgare.
Att argumentera för tydligare auktoriteter har därför två dimensioner. I politiken och näringslivet måste auktoriteterna vara tydliga för att de ska kunna granskas och kritiseras, så att demokratin kan fungera. I civilsamhället måste auktoriteterna erkännas och vara tydliga just för att de inte är en del av demokratin. Om civilsamhällets auktoriteter blir tydliga punkterar vi myten att allt kan vara demokratiskt. Men viktigast, vi möjliggör den fostran som är en förutsättning för fortsatt civilisation.
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2136
Temperaturen i tråden verkar ha sjunkit på slutet - kanske en indikation på en allt mer utbredd likgiltighet inför vad som skrivs i etablerad media?
Jag vågar garantera att denna text i Expressen av Ann Charlotte Marteus snabbt hade länkats till och diskuterats som viktig för något år sedan.
Det är ett kategoriskt avståndstagande från brevbärare och demonstrationsblockerande aktivister som drabbats av "antrasistisk hjärnfeber - en intolerant sjukdom som hotar demokratin".
Marteus menar att samvetsömma brevbärare bör byta jobb och att unga twitterati bör sluta vara så självupptaget lättkränkta och svartvita - det är högre demokratiska värden som står på spel:
Denna text hade inte skrivits 2010, den hade inte skrivits i samband med Utöja - så det vi ser är uppenbarligen en helt ny, tydlig spricka i åsiktshegemonin, mellan "demokrater" och "antidemokrater". En målkonflikt mellan den hittills gängse uppfattningen att "demokratisk värdegrund" ÄR motståndet mot invandringskritik till att motståndet mot invandringskritiken måste hålla sig inom de demokratiska råmärkena.
Min tro har alltid varit att det enda som krävs för att besegra PK är en fungerande demokrati, att folkets rätt att fritt få bilda sig en uppfattning och leda vägen vid valurnorna är det enda som behövs för att driva utvecklingen i rätt riktning.
Annorlunda uttryckt: Jag är helt övertygad om att mina åsikter ligger i linje med en folkmajoritets bästa och är inte det minsta rädd för någon diskussion eller några argument. Det gäller ju, milt uttryckt, inte paradigmföreträdarna. En fungerande demokrati är game over för deras del.
Jag vågar garantera att denna text i Expressen av Ann Charlotte Marteus snabbt hade länkats till och diskuterats som viktig för något år sedan.
Det är ett kategoriskt avståndstagande från brevbärare och demonstrationsblockerande aktivister som drabbats av "antrasistisk hjärnfeber - en intolerant sjukdom som hotar demokratin".
Marteus menar att samvetsömma brevbärare bör byta jobb och att unga twitterati bör sluta vara så självupptaget lättkränkta och svartvita - det är högre demokratiska värden som står på spel:
Citat:
Demokrati handlar om att åsikter får brytas fritt mot varandra utan straff, blodsutgjutelse och statskupper. Tolerans handlar om att tolerera, det vill säga att uthärda sådant som man inte gillar.
Att djupt ogilla SD är en sak. Att sakna fundamental respekt för demokratin, yttrandefriheten och mötesfriheten är något helt annat. Men de antidemokratiska reflexerna tycks sprida sig snabbt. SD:s möten förstörs. Partiets rätt att annonsera i Stockholms tunnelbana ifrågasätts högljutt.
Det är ovärdigt. Och självcentrerat.
Att kontakta Posten eller SL med sina personliga "Alltså, nu känner jag mig kränkt här"-klagomål, i stället för att acceptera demokratins principer och toleransens pris, är helt enkelt självupptaget. Människor uppträder som missnöjda kunder när de borde agera som mogna medborgare.
Att djupt ogilla SD är en sak. Att sakna fundamental respekt för demokratin, yttrandefriheten och mötesfriheten är något helt annat. Men de antidemokratiska reflexerna tycks sprida sig snabbt. SD:s möten förstörs. Partiets rätt att annonsera i Stockholms tunnelbana ifrågasätts högljutt.
Det är ovärdigt. Och självcentrerat.
Att kontakta Posten eller SL med sina personliga "Alltså, nu känner jag mig kränkt här"-klagomål, i stället för att acceptera demokratins principer och toleransens pris, är helt enkelt självupptaget. Människor uppträder som missnöjda kunder när de borde agera som mogna medborgare.
Denna text hade inte skrivits 2010, den hade inte skrivits i samband med Utöja - så det vi ser är uppenbarligen en helt ny, tydlig spricka i åsiktshegemonin, mellan "demokrater" och "antidemokrater". En målkonflikt mellan den hittills gängse uppfattningen att "demokratisk värdegrund" ÄR motståndet mot invandringskritik till att motståndet mot invandringskritiken måste hålla sig inom de demokratiska råmärkena.
Min tro har alltid varit att det enda som krävs för att besegra PK är en fungerande demokrati, att folkets rätt att fritt få bilda sig en uppfattning och leda vägen vid valurnorna är det enda som behövs för att driva utvecklingen i rätt riktning.
Annorlunda uttryckt: Jag är helt övertygad om att mina åsikter ligger i linje med en folkmajoritets bästa och är inte det minsta rädd för någon diskussion eller några argument. Det gäller ju, milt uttryckt, inte paradigmföreträdarna. En fungerande demokrati är game over för deras del.
Citat:
En brevbärare som vägrar dela ut brev borde helt enkelt, rätt och slätt, utan pardon bli arbetsbefriad från sin tjänst - spark i röven och ut på gatan så "hen" kan stå med de andra fånen och störa demokratiska sammankomster på gator och torg. Temperaturen i tråden verkar ha sjunkit på slutet - kanske en indikation på en allt mer utbredd likgiltighet inför vad som skrivs i etablerad media?
Jag vågar garantera att denna text i Expressen av Ann Charlotte Marteus snabbt hade länkats till och diskuterats som viktig för något år sedan.
Det är ett kategoriskt avståndstagande från brevbärare och demonstrationsblockerande aktivister som drabbats av "antrasistisk hjärnfeber - en intolerant sjukdom som hotar demokratin".
Marteus menar att samvetsömma brevbärare bör byta jobb och att unga twitterati bör sluta vara så självupptaget lättkränkta och svartvita - det är högre demokratiska värden som står på spel:
Denna text hade inte skrivits 2010, den hade inte skrivits i samband med Utöja - så det vi ser är uppenbarligen en helt ny, tydlig spricka i åsiktshegemonin, mellan "demokrater" och "antidemokrater". En målkonflikt mellan den hittills gängse uppfattningen att "demokratisk värdegrund" ÄR motståndet mot invandringskritik till att motståndet mot invandringskritiken måste hålla sig inom de demokratiska råmärkena.
Min tro har alltid varit att det enda som krävs för att besegra PK är en fungerande demokrati, att folkets rätt att fritt få bilda sig en uppfattning och leda vägen vid valurnorna är det enda som behövs för att driva utvecklingen i rätt riktning.
Annorlunda uttryckt: Jag är helt övertygad om att mina åsikter ligger i linje med en folkmajoritets bästa och är inte det minsta rädd för någon diskussion eller några argument. Det gäller ju, milt uttryckt, inte paradigmföreträdarna. En fungerande demokrati är game over för deras del.
Jag vågar garantera att denna text i Expressen av Ann Charlotte Marteus snabbt hade länkats till och diskuterats som viktig för något år sedan.
Det är ett kategoriskt avståndstagande från brevbärare och demonstrationsblockerande aktivister som drabbats av "antrasistisk hjärnfeber - en intolerant sjukdom som hotar demokratin".
Marteus menar att samvetsömma brevbärare bör byta jobb och att unga twitterati bör sluta vara så självupptaget lättkränkta och svartvita - det är högre demokratiska värden som står på spel:
Denna text hade inte skrivits 2010, den hade inte skrivits i samband med Utöja - så det vi ser är uppenbarligen en helt ny, tydlig spricka i åsiktshegemonin, mellan "demokrater" och "antidemokrater". En målkonflikt mellan den hittills gängse uppfattningen att "demokratisk värdegrund" ÄR motståndet mot invandringskritik till att motståndet mot invandringskritiken måste hålla sig inom de demokratiska råmärkena.
Min tro har alltid varit att det enda som krävs för att besegra PK är en fungerande demokrati, att folkets rätt att fritt få bilda sig en uppfattning och leda vägen vid valurnorna är det enda som behövs för att driva utvecklingen i rätt riktning.
Annorlunda uttryckt: Jag är helt övertygad om att mina åsikter ligger i linje med en folkmajoritets bästa och är inte det minsta rädd för någon diskussion eller några argument. Det gäller ju, milt uttryckt, inte paradigmföreträdarna. En fungerande demokrati är game over för deras del.
Varje aktion mot demokrati, varje gång gymnasieungdomar hindrar SDU från att besöka skolor, varje sönderrivet informationsblad är det det samma som ett skott i pannan på en Utöya-ungdom. Det är det de här kreaturen inte förstår; de spelar på samma planhalva som Breivik. De tar inte "kampen mot rasism" med sina odemokratiska metoder - de förstärker det som de tror de bekämpar. Anders skapade inte någon revolution genom att knäppa ungsossar en sommar och lika lite kommer etablissemangets kreatur att stoppa den folkliga opinion som ligger och pyr.
Vi ser det annalkande EU-parlamentsvalet hur "högervindar blåser" och traditionalistiska partier kommer göra en slam dunk, där nere på kontinenten har folket redan vaknat, här uppe i kalla norden är tilliten till auktoriteter större och det går långsammare. Journalister tillåts bedriva häxjakt på dissidenter, politiker hukar sig i sina stolar från riksdag ända ner på kyrkonivå för den efterblivna tesen om "alla människors lika värde". Denna nya katekes som det hålls husförhör i. Men den lämnar en fadd smak i munnen. Vad är då svensken värd?
Men ingen vågar riktigt säga det. Det är alltid "om och men" när det skrivs och ska positioneras från "förnuftigare" skribenter i tidningar. De är ändå bara alibin och att hänvisa till "det här hade inte skrivits 2010" håller inte, det är ingen värdemätare. Det har inte varit OK att ta en verklig ståndpunkt för något rätt och riktigt sedan 70-talet.
Citat:
Ja -- tack och lov...!Folk känner på sig att "eliten" och MSM förlorat kulturkriget. Även om vissa skribenter i MSM visar sitt ärliga uppsåt att kritisera demokraturen. Som kanske Marteus.
MSM är passé, nymedia kommer. Nymedia är gerillan i skogen, MSM är stormaktsarmén i städerna och längs vägarna. Och snart kommer gerillan inte bara att operera i skogen.
Alla vet om detta, folk känner det på sig. Gammelmedia går under och inte en tår fälls av gemene man.
Citat:
En brevbärare som vägrar dela ut brev borde helt enkelt, rätt och slätt, utan pardon bli arbetsbefriad från sin tjänst - spark i röven och ut på gatan så "hen" kan stå med de andra fånen och störa demokratiska sammankomster på gator och torg.
Varje aktion mot demokrati, varje gång gymnasieungdomar hindrar SDU från att besöka skolor, varje sönderrivet informationsblad är det det samma som ett skott i pannan på en Utöya-ungdom. Det är det de här kreaturen inte förstår; de spelar på samma planhalva som Breivik. De tar inte "kampen mot rasism" med sina odemokratiska metoder - de förstärker det som de tror de bekämpar. Anders skapade inte någon revolution genom att knäppa ungsossar en sommar och lika lite kommer etablissemangets kreatur att stoppa den folkliga opinion som ligger och pyr.
Vi ser det annalkande EU-parlamentsvalet hur "högervindar blåser" och traditionalistiska partier kommer göra en slam dunk, där nere på kontinenten har folket redan vaknat, här uppe i kalla norden är tilliten till auktoriteter större och det går långsammare. Journalister tillåts bedriva häxjakt på dissidenter, politiker hukar sig i sina stolar från riksdag ända ner på kyrkonivå för den efterblivna tesen om "alla människors lika värde". Denna nya katekes som det hålls husförhör i. Men den lämnar en fadd smak i munnen. Vad är då svensken värd?
Men ingen vågar riktigt säga det. Det är alltid "om och men" när det skrivs och ska positioneras från "förnuftigare" skribenter i tidningar. De är ändå bara alibin och att hänvisa till "det här hade inte skrivits 2010" håller inte, det är ingen värdemätare. Det har inte varit OK att ta en verklig ståndpunkt för något rätt och riktigt sedan 70-talet.
Varje aktion mot demokrati, varje gång gymnasieungdomar hindrar SDU från att besöka skolor, varje sönderrivet informationsblad är det det samma som ett skott i pannan på en Utöya-ungdom. Det är det de här kreaturen inte förstår; de spelar på samma planhalva som Breivik. De tar inte "kampen mot rasism" med sina odemokratiska metoder - de förstärker det som de tror de bekämpar. Anders skapade inte någon revolution genom att knäppa ungsossar en sommar och lika lite kommer etablissemangets kreatur att stoppa den folkliga opinion som ligger och pyr.
Vi ser det annalkande EU-parlamentsvalet hur "högervindar blåser" och traditionalistiska partier kommer göra en slam dunk, där nere på kontinenten har folket redan vaknat, här uppe i kalla norden är tilliten till auktoriteter större och det går långsammare. Journalister tillåts bedriva häxjakt på dissidenter, politiker hukar sig i sina stolar från riksdag ända ner på kyrkonivå för den efterblivna tesen om "alla människors lika värde". Denna nya katekes som det hålls husförhör i. Men den lämnar en fadd smak i munnen. Vad är då svensken värd?
Men ingen vågar riktigt säga det. Det är alltid "om och men" när det skrivs och ska positioneras från "förnuftigare" skribenter i tidningar. De är ändå bara alibin och att hänvisa till "det här hade inte skrivits 2010" håller inte, det är ingen värdemätare. Det har inte varit OK att ta en verklig ståndpunkt för något rätt och riktigt sedan 70-talet.
Det helt avgörande att fokusera på är att allt hysteriskt indoktrinerande, allt tidsödande och resurskrävande propagandaarbete som etablerad media och offentlighet i Sverige ägnat sig åt faktiskt är en potentiell svaghet för dem själva och styrka för andra.
Kampen mot "rasism" och "kränkningar" och för "demokratisk värdegrund" och "tolerans" är inte något som ska kylas ned eller rivas upp - det är ansträngningar som ska skördas av den Sverigevänliga, nationalistiska sidan.
Det uppskruvade tonläget och jakten på avvikande, kätterska "fascister" att brännmärka kan med fördel liknas vi den franska terrorns febriga slutskede - där det var Robespierres egen giljotinering som blev kulmen.
Det är de våldsflirtande arnstadisterna och rasifierade upploppsaktivisterna som kan komma att finna sig utanför en ny betongfast och kategorisk konsensus - och de kommer då att utsättas för samma retoriska vapen de själva slipat i åratal.
Den Arnstad-influerade gatuaktivisten till vänster kan bli varse att "Antidemokrati är fascism" är ett riktigt örhänge. Det kan lätt tolkas som en otäckt fascistoid hataktion att ens försöka dränka ett SD-möte i skramlet från nyckelknippor när det etablerats att "Fascist är den som vill tysta".
Att hetsa till våld är fascism - alltså är den som på lösa akademiska grunder anklagar människor för fascism, själv fascist. Om den tokiga tårttanten slängt syra i ansiktet på Jimmie så hade fil. stud. Arnstad varit upphovsmannen till dådet genom sitt vårdslösa hetsande.
Och den rasifierade svenskhataren kan lika enkelt bli måltavla för den egna hatiska retorikens tyngd. Det enda som krävs är en liten, liten perspektivförskjutning som sätter fokus på det lilla svenska folkets rättigheter och utsatthet efter samma kränkthetsformulär.
Då är det den svenskförnekande kurden som är den sunkiga, otacksamme rassen när han raljerar mot sin naivt generösa värdbefolkning.
Som sagt - det av PK sorgfälligt planterade trädets frukter kan det vara andra som plockar.
Citat:
Temperaturen i tråden verkar ha sjunkit på slutet - kanske en indikation på en allt mer utbredd likgiltighet inför vad som skrivs i etablerad media?
Jag vågar garantera att denna text i Expressen av Ann Charlotte Marteus snabbt hade länkats till och diskuterats som viktig för något år sedan.
Det är ett kategoriskt avståndstagande från brevbärare och demonstrationsblockerande aktivister som drabbats av "antrasistisk hjärnfeber - en intolerant sjukdom som hotar demokratin".
Marteus menar att samvetsömma brevbärare bör byta jobb och att unga twitterati bör sluta vara så självupptaget lättkränkta och svartvita - det är högre demokratiska värden som står på spel:
Denna text hade inte skrivits 2010, den hade inte skrivits i samband med Utöja - så det vi ser är uppenbarligen en helt ny, tydlig spricka i åsiktshegemonin, mellan "demokrater" och "antidemokrater". En målkonflikt mellan den hittills gängse uppfattningen att "demokratisk värdegrund" ÄR motståndet mot invandringskritik till att motståndet mot invandringskritiken måste hålla sig inom de demokratiska råmärkena.
Min tro har alltid varit att det enda som krävs för att besegra PK är en fungerande demokrati, att folkets rätt att fritt få bilda sig en uppfattning och leda vägen vid valurnorna är det enda som behövs för att driva utvecklingen i rätt riktning.
Annorlunda uttryckt: Jag är helt övertygad om att mina åsikter ligger i linje med en folkmajoritets bästa och är inte det minsta rädd för någon diskussion eller några argument. Det gäller ju, milt uttryckt, inte paradigmföreträdarna. En fungerande demokrati är game over för deras del.
Jag vågar garantera att denna text i Expressen av Ann Charlotte Marteus snabbt hade länkats till och diskuterats som viktig för något år sedan.
Det är ett kategoriskt avståndstagande från brevbärare och demonstrationsblockerande aktivister som drabbats av "antrasistisk hjärnfeber - en intolerant sjukdom som hotar demokratin".
Marteus menar att samvetsömma brevbärare bör byta jobb och att unga twitterati bör sluta vara så självupptaget lättkränkta och svartvita - det är högre demokratiska värden som står på spel:
Denna text hade inte skrivits 2010, den hade inte skrivits i samband med Utöja - så det vi ser är uppenbarligen en helt ny, tydlig spricka i åsiktshegemonin, mellan "demokrater" och "antidemokrater". En målkonflikt mellan den hittills gängse uppfattningen att "demokratisk värdegrund" ÄR motståndet mot invandringskritik till att motståndet mot invandringskritiken måste hålla sig inom de demokratiska råmärkena.
Min tro har alltid varit att det enda som krävs för att besegra PK är en fungerande demokrati, att folkets rätt att fritt få bilda sig en uppfattning och leda vägen vid valurnorna är det enda som behövs för att driva utvecklingen i rätt riktning.
Annorlunda uttryckt: Jag är helt övertygad om att mina åsikter ligger i linje med en folkmajoritets bästa och är inte det minsta rädd för någon diskussion eller några argument. Det gäller ju, milt uttryckt, inte paradigmföreträdarna. En fungerande demokrati är game over för deras del.
Det är sant att aktiviteten i tråden sjunkit, vilket jag som du tror beror på att många resignerat. Mig inkluderad. Men texten från expressen visar något jag lagt märke till senaste tiden. Mainstreammedia har insett att även folk i gemen har resignerat. Då sker följande: kritiken mot sd stärker vänstern. Tove Lifvendahl och Peter Wolodarski har på ett antal storträffar jag besökt uttryckt irritation över att vänstern och miljöpartiet växer på grund av borgarnas och högermedias sätt att kritisera eller attackera sverigedemokraterna. Tove sa nyligen något intressant. Hon tycker att många artiklar i högermedia liknar det som vänsterjournalister skriver. Wolodarski höll inte med men nickade och förstod vad hon menade. Det här är uppenbarligen ett problem för högermedia. Och det har varit så här de senaste 5 eller 6 åren. Kan mycket väl tänka mig att det finns stor irritation i svd:s redaktion över att man måste samarbeta med expo.
Bingoutroparen Björklund uttryckte något liknande under en förbundsträff. Han är också sur över miljöpartiet och vänsterpartiet som mer och mer visar att de faktiskt inte vill regera, utan bara samla så många röster som möjligt genom att vara goda. Och sedan är det just inget mer. Det här kommer socialdemokraterna att få det svårt med sa han. På den träffen var även Folkbladets chefredaktör, Vidar Andersson, och han höll med. Andersson sa att vi kommer att ha en av de svagaste regeringarna vi haft på mycket länge. Han tror inte ens att nästa regering kommer hålla mandatperioden ut. Nu var det i och för sig inte just på grund av mångkulturpolitiken han syftade på, men den avspeglar väl den politiska situationen och mainstreammedias sätt att i flera andra sammanhang dela upp människor i goda och elaka, svenskar finns inte, däremot andra etniciteter, något som bara extremvänstern och sverigedemokraterna vinner på.
De som arrangerade de här träffarna där politiker och journalister närvarade var arbetsgivare och stora intresseorganisationer med makt och resurser. De bryr sig inte om sverigedemokraternas inställning till invandring. Vad de vill är att ha ett stabilt samhälle och ha nära kontakt med ledande personer. Sverigedemokraterna börjar nu bli intressant. Det var därför som Åkesson har fått åka land och rike runt och besöka olika arbetsplatser. Man vill visa sitt intresse, knyta kontakt och därmed även kunna påverka partiet. Vad jag förstår har Sjöstedt nu fått flera samtal från organisationer där de säger att han måste ta avstånd från extremvänstern och deras trakasserier av sd. Jag vet en mäktig person som gjort det. Mycket riktigt kunde vi i går se att Sjöstedt nu tar avstånd från angreppen på sd. Intresseorganisationerna för privata aktörer inom välfärdsområdena har i skarpa ordalag också riktat kritik över högermedia som gynnar vänstern. De vill inte privatisera välfärden och om vänstern nu går framåt med högermedias hjälp kommer privata aktörer att få det oroligt.
Nu är jag inte säker på om detta varit uppe tidigare, fick länken mailad idag, men detta är definitivt en slags mediakrig.
Den Danska autonoma rörelsen, motsvarande AFA & liknande stollar i Sverige, har utvecklats från att trakassera DF & borgerliga partier till att nu även trakassera sossarna, som man anser inte drivit en tillräcklig socialistisk politik.
Inför 1:e Maj hade man en stor kampanj på Facebook om att man skulle störa ut statsminister Helle Thorning-Schmidt's tal med en massa visselpipor.
Ledaren för denna grupp på Facebook bjöds in till Dansk TV, så här gick det.
Varning för att ni kommer att skratta hysteriskt.
http://ekstrabladet.dk/nyheder/polit...cle2268710.ece
Finns även direkt på tuben:
https://www.youtube.com/watch?v=sRGqEDla7ps
Den Danska autonoma rörelsen, motsvarande AFA & liknande stollar i Sverige, har utvecklats från att trakassera DF & borgerliga partier till att nu även trakassera sossarna, som man anser inte drivit en tillräcklig socialistisk politik.
Inför 1:e Maj hade man en stor kampanj på Facebook om att man skulle störa ut statsminister Helle Thorning-Schmidt's tal med en massa visselpipor.
Ledaren för denna grupp på Facebook bjöds in till Dansk TV, så här gick det.
Varning för att ni kommer att skratta hysteriskt.
http://ekstrabladet.dk/nyheder/polit...cle2268710.ece
Finns även direkt på tuben:
https://www.youtube.com/watch?v=sRGqEDla7ps
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
