Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Och det här står i Aftonbladet:

I Kongo-Kinshasa anklagas tiotusentals barn för att vara häxor.

Här är Hagamannen på väg för att träffa sin familj

Enl. ReubenFlagg ska det idag även finnas "en specialare" också "om Englamördaren, knutbypastorn och...Lasermannen" i Aftonbladet idag.

Även SVT ska ha uppmärksammat tragiken i Kongo... just idag. Vilket sammanträffande (ironi).

Men om man vill ha ökad invandring från Afrika borde det väl inte vara så smart att förstärka folk i deras undermedvetna bedömning av subsaharier som vildar?

Svenska journalister resonerar så här:

Barnen (i Kongo) ska räddas från vildarna till Sverige.

Vildarna (i Kongo) ska räddas från Kongo (till Sverige), så att svenska myndigheters kärlek och förståelse jämte ekonomiska bidrag kan frälsa dem från deras vildhet... eftersom vildheten uteslutande är en miljöbetingad reaktion på livet i Kongo.

"Nya röster i migrationsdebatten" av Marika Formgren.

Bra ledarblogg av Ivar Arpi på SvD, angående hoten och attentaten mot SD i dagarna.

Inget osmakligt "det motverkar syftet" eller personliga avståndstagande från SD som alibi. Bara en saklig och utförlig redogörelse av situationen och ett entydigt och klart principiellt avståndstagande från politiskt våld, punkt.

Ivar tar även upp statsministerns "man ska inte bli förvånad" från 2010 och kallar sveket mot demokratins grundprinciper "under all kritik".

Vidare lyfter han den trånga svenska åsiktslikriktningen och pekar särskilt på hur de välutbildade är mest konsensusstyrda och intoleranta mot avvikelser av alla grupper.

Den här texten hade behövts ännu bättre, varit än mer berömvärd 2010 eller under Breivik-hysterin då verkligen ingen etablerad debattör stod upp för demokratins riktiga värdegrund (inte floskeln om "allas lika värde". Demokrati handlar om folkstyret som det minst dåliga alternativet och förtroendet för människors förmåga och goda vilja att lyssna på vilka åsikter som helst och sedan fritt välja. Utan en självutnämnd uttolkare av vad som är acceptabelt och får sägas i det offentliga rummet).

Nu är SvD kanske döende, medielandskapet fragmenterat och alternativmedia väl så stora plattformar för opinionsbildning som SvD:s ledarsida. Men ändå, bra av Arpi. Jag hoppas att denna valrörelsen präglas av en spricka i MSM om de utomparlamentariska försöken att tysta opposition genom våld och mötesstörningar, men också genom att tysta ORD genom lagstiftning, kartläggning, hot om uthängning, överlastningsattacker och allt.

Allt som går stick i stäv med Stoltenbergs uttalanden efter Utöya om att alla åsikter var acceptabla, bara våldet är demokratins antites. Lika ren och tydlig som principen om att demokrati innebär att våld ska skys är ju egentligen kravet att man ska kunna sakligt försvara sina åsikter utan att behöva tysta motståndaren.

Ojdå.

Invandringskritiken håller verkligen på att inta mainstreamen bland opinonsbildarna. Vi får ett skifte i mitten av nästa mandatperiod, garanterat.

Hårklyverier, jag vet. Men jag har tråkigt. Anar vi ett svagt skifte i svd? Tycker de senaste månaderna att det inte varit fullt så mycket kritiska vithetsstudier utan lite mer sunt förnuft. Per Gudmundsson skrev svagt invandringskritiskt. Tove Lifvendahl citerade invandringskritiker, nu Ivar Apri som skriver en resonabel ledare om terrorn mot sd, etniciteten på i vart fall den norske terrornegern har avslöjats.

Man kanske försöker ringa in ett mer verklighetsförankrat mediautrymme och förflytta sig från att vara i princip en kopia av öppet svenskfientliga judisktsupermacistiska DN, som å sin sida faktiskt lyckats bli ännu sämre post Wolodarski.

Nån mer som tycker sig uppleva detta eller griper jag efter halmstrån?

"Det finns många nyanser mellan fri invandring och stängda gränser. Det har länge påpekats av debattörer som nationalekonomen Tino Sanandaji och skribenten Merit Wager, men de har varit för isolerade röster för att göra skillnad. Att Assar Lindbeck och Carl Johan Ljungberg nu ansluter till de nyanserade rösterna innebär kanske att fler intellektuella vågar göra samma sak.

Om nyanserna når fram till den politiska arenan kanske vi kan få ett politiskt klimat där olika riksdagspartier i migrationsfrågan placerar sig någonstans emellan SD:s restriktiva linje och MP:s och C:s fria invandring. Det skulle sannolikt uppskattas av väljare som både vill ha en humanitär migrationspolitik och värna om välfärdsstaten."

Denna slutkläm av Marika skjuter dock över målet fullständigt. Redan nu har vi de facto en kompromiss mellan SD och MP eller C. Vi har inte fri invandring, bara jättestor. Realistiskt sett är inte ens SD:s "restriktiva" invandring en lösning på problemen som hopar sig efter alla års galenskap.

Detta kan dock vara ett bra exempel på pendels yttersta punkt, då tillräckligt stora krafter mobiliseras och motstånd möts för att hejda ytterligare svängning mot en ännu extremare politik. När en ny konsensus nåtts om att "vi klarar inte mer" är det dags för "vi har tagit på oss för mycket" och "vi ska bära mindre bördor".

Vi vill alltså se samma inflationseffekt mot allt större värnande om ett svenskt präglat Sveriges egenintresse som hittills verkat mot allt vettlösare undergrävande av det svenska folkets rättigheter.

Det har varit Twitterkrig idag mellan å ena sidan Arpi, Neuding, Uvell, Cwejman m.fl, å andra sidan Jonna Sima från Dagens Arena, apropå att Sima på något j-a vänster (pun intended) har lyckats tolka in rasbiologi i Marcus Svenssons (Smålandsposten) ledare om antivita budskap i hiphop.

Sima satte fingret på problemet (problemet = vänsterns tolkningsföreträde) i följande ordväxling med Neuding:

Detta. "Vad ni EGENTLIGEN menar". Högerdebattörers texter står tydligen inte på raderna utan mellan, där Sima hittar vadhelst hon vill för att kunna driva tesen om förtryckande maktstrukturer med allt vad det innebär i form av strukturell smygmisogynism och smygrasism. Det spelar ingen roll vad man skriver/säger. Sima tror sig ändå veta vad man "EGENTLIGEN" säger, på samma sätt som Wolodarski/Orrenius tror sig veta att syftet med romkartläggningen "EGENTLIGEN" var att skapa ett etniskt register. Och nu är Smålandsposten "EGENTLIGEN" fullblods-rasbiologer, de säger det bara inte rakt ut - man måste ta på sig rödvinsvänsterglasögon och läsa mellan raderna där Hitlerretoriken står skriven med osynligt bläck.
Det här är en av de viktigaste anledningarna till att jag identifierar mig mer som höger än vänster. De ideologiska aspekterna är jag måttligt intresserad av, men när det finns en sida som försöker vara intellektuellt hederlig och argumentera logiskt, medan den andra sidan öppet vantolkar och ljuger för att bejaka den egna världsbilden, är det inte svårt att välja sida.

Jag hyste samma förhoppningar om SvD pre-Breivik. Att det skulle kunna bli deras marknadsnisch att bli ett Jyllandsposten. Att goda krafter inom moderaterna i synergi med ett invandrigskritiskt SvD kunde genomföra den kursförändring som andra länders konservativa partier gjort.

Det BORDE de ha gjort. M hade kunnat vinna svenska skattebetalare från ett S som skulle ses som ett invandrarparti i allt högre utsträckning. SvD hade dragit till sig en stor del av den marknadskaka som Fria Tider och Avpixlat nu fått till skänks och hade tjänat enormt på Wolodarskis agendadrivna misskötsel av DN.

Men varken M eller SvD har agerat som rationella aktörer och när det gäller SvD tror jag att det är alldeles för lite, alldeles för sent. I den här takten kommer de skriva första ledaren om en något minskad invandring lagom till nedläggningen.

Roligt att Ljungbergs inlägg får den uppmärksamhet det förtjänar!

Roligt att det får uppmärksamhet, ja, fast det förtjänar nog avsevärt mer uppmärksamhet än att omnämnas i en av de små landsortstidningar som i lösvikt köper in de ledare som Formgren skriver för SNB. Jag råkade snappa upp den för att PJA Linder körde en blänkare på sociala medier.