Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Det ska till en tomte som Priftis att föreslå något så kontraproduktivt.

Newsflash, det finns två huvudtyper av väljare: Humanister som dras till känsloargument, värderingsfrågor och ideologi, och de mer teknokratiskt och pragmatiskt sinnade som vill ha torra fakta utan klet och diffusion, och smarta/logiska lösningar på problemen. Dessa två typer hör helt olika saker och går igång på helt olika saker. Man kan därför inte använda argument anpassade för den ena sidan för att övertala den andra.

Vi kan ta ett hypotetiskt exempel: Låt säga att Jimmie Åkesson säger att somaliska invandrare har en sysselsättningsgrad på endast 20% och att resten går på bidrag, att det innebär en stor belastning på kommunernas budgetar för att försörjningsstödet suger pengar som skulle ha gått till den utbildning som dessa somalier skulle ha behövt för att ens vara aktuella för arbetsmarknaden. Det skapar ett moment 22.

Humanisten hörde inget av det där. Blablabla siffra blablabla. Teknokraten drog däremot öronen till sig: "Vafan? Är det sant? 20%? Katastrof. Nu vill vi höra en jävligt bra förklaring från motparten."

Ullenhag/Björklund/Fridolin/valfri annan PK-skalle svarar "Jimmie Åkesson, under en av mina många resor runt om i landet träffade jag Ahmet, en blind ensamkommande pojke med ett ben. Han kröp ända hit från Mogadishu efter att hans föräldrar blivit uppätna av en get. Enligt ditt synsätt borde han aldrig fått komma hit. Har du inget hjärta? Detta handlar om vilket Sverige vi vill ha. Vi folkmiljövänsterliberaler vill ha ett Sverige där alla är lika mycket värda."

Humanisten/idealisten hör nu plötsligt varje stavelse och utbrister "YES! In your face Åkesson, där fick du så du teg!" Teknokraten/pragmatikern konstaterar endast att Åkesson vann eftersom Ullenbjörkolin inte ens bemötte Åkessons påstående i sak.

Vill man vinna en debatt mot Åkesson måste man komma med just knastertorra fakta som bestrider hans påståenden, och konkreta, effektiva lösningar som är bättre. Att spela sorgsen fiol fungerar inte. Men Priftis vill nu alltså att man ska ladda på med en hel stråkkvartett. Vi har redan en stråkkvartett, Reinfeldt på cello, Björklund på viola och Lööf/Hägglund på varsin violin.

Det ska till en tomte som Priftis att föreslå något så kontraproduktivt.

Newsflash, det finns två huvudtyper av väljare: Humanister som dras till känsloargument, värderingsfrågor och ideologi, och de mer teknokratiskt och pragmatiskt sinnade som vill ha torra fakta utan klet och diffusion, och smarta/logiska lösningar på problemen. Dessa två typer hör helt olika saker och går igång på helt olika saker. Man kan därför inte använda argument anpassade för den ena sidan för att övertala den andra.

Vi kan ta ett hypotetiskt exempel: Låt säga att Jimmie Åkesson säger att somaliska invandrare har en sysselsättningsgrad på endast 20% och att resten går på bidrag, att det innebär en stor belastning på kommunernas budgetar för att försörjningsstödet suger pengar som skulle ha gått till den utbildning som dessa somalier skulle ha behövt för att ens vara aktuella för arbetsmarknaden. Det skapar ett moment 22.

Humanisten hörde inget av det där. Blablabla siffra blablabla. Teknokraten drog däremot öronen till sig: "Vafan? Är det sant? 20%? Katastrof. Nu vill vi höra en jävligt bra förklaring från motparten."

Ullenhag/Björklund/Fridolin/valfri annan PK-skalle svarar "Jimmie Åkesson, under en av mina många resor runt om i landet träffade jag Ahmet, en blind ensamkommande pojke med ett ben. Han kröp ända hit från Mogadishu efter att hans föräldrar blivit uppätna av en get. Enligt ditt synsätt borde han aldrig fått komma hit. Har du inget hjärta? Detta handlar om vilket Sverige vi vill ha. Vi folkmiljövänsterliberaler vill ha ett Sverige där alla är lika mycket värda."

Humanisten/idealisten hör nu plötsligt varje stavelse och utbrister "YES! In your face Åkesson, där fick du så du teg!" Teknokraten/pragmatikern konstaterar endast att Åkesson vann eftersom Ullenbjörkolin inte ens bemötte Åkessons påstående i sak.

Vill man vinna en debatt mot Åkesson måste man komma med just knastertorra fakta som bestrider hans påståenden, och konkreta, effektiva lösningar som är bättre. Att spela sorgsen fiol fungerar inte. Men Priftis vill nu alltså att man ska ladda på med en hel stråkkvartett. Vi har redan en stråkkvartett, Reinfeldt på cello, Björklund på viola och Lööf/Hägglund på varsin violin.

Uppdrag Granskning körde en chatt efter kvällens program om Rosengårdsskolan. När man läser sånt här känns det som att åtskilliga lager av PK-löken har skalats bort de senaste 10 åren.

http://www.svt.se/ug/chatta-med-repo...lens-reportage

Mja, jag tycker det var mycket "socioekonomiskt" hit, och "skyll inte på invandrarna" dit, och etniska svenskar inom citattecken (som om de inte funnes). De mest vanvettiga svenska PKitorna bor ju ofta i Malmö i alla fall under någon period i sitt liv. Jag har varit en del i Malmö, och det är verkligen en stad i fritt fall. Men man ser samtidigt unga PKit svenskar, som liksom rör sig i stadens skrevor. De bor visserligen i en etniskt mångfaciterad stadsdelar, men hänger enbart med andra etnosvenska, på barer, högskolor och fester. Sen, förr eller senare, när journalistutbildningen är klar - flyttar de väl till någon mer segregerad bostadsort, med en trygg förvissning om att de har sett "den svarta jorden" (Maoistiskt term för de omskolningsläger rödgardister skickades till på landsbyggden efter att kulturrevolutionen hade avstyrts).

Notering: Jag såg ganska få bögar i Malmö. Desto fler flator och aggressiva anarkist-kommunister. Där ser vi liksom Malmö-pkismens baksida. Bögarna har ingen plats där. PK-intersektionalismen ska inkludera allt "icke-normativt", men muslimerna köper inte närvoron av bögar (eller judar) i deras områden, och ger dem pisk så fort de visar sin nunor på stan. Bögarna flyr till lugnare nejder, Majorna och Södermalm. Man kan tycka att det är ganska osolidariskt av flatorna, kommunisterna och vurmarna att stanna kvar, när deras bögkompisar drivs på flykt. Men det kanske är ett pris som är värt att betala? Reflektera man ens över det?

Lawen Mohtadi, i ett sällsynt och oavsiktligt utslag av självinsikt, sätter fingret på problemet med Södermalms tyckarelit:

Det ska till en tomte som Priftis att föreslå något så kontraproduktivt.

Newsflash, det finns två huvudtyper av väljare: Humanister som dras till känsloargument, värderingsfrågor och ideologi, och de mer teknokratiskt och pragmatiskt sinnade som vill ha torra fakta utan klet och diffusion, och smarta/logiska lösningar på problemen. Dessa två typer hör helt olika saker och går igång på helt olika saker. Man kan därför inte använda argument anpassade för den ena sidan för att övertala den andra.

Vi kan ta ett hypotetiskt exempel: Låt säga att Jimmie Åkesson säger att somaliska invandrare har en sysselsättningsgrad på endast 20% och att resten går på bidrag, att det innebär en stor belastning på kommunernas budgetar för att försörjningsstödet suger pengar som skulle ha gått till den utbildning som dessa somalier skulle ha behövt för att ens vara aktuella för arbetsmarknaden. Det skapar ett moment 22.

Humanisten hörde inget av det där. Blablabla siffra blablabla. Teknokraten drog däremot öronen till sig: "Vafan? Är det sant? 20%? Katastrof. Nu vill vi höra en jävligt bra förklaring från motparten."

Ullenhag/Björklund/Fridolin/valfri annan PK-skalle svarar "Jimmie Åkesson, under en av mina många resor runt om i landet träffade jag Ahmet, en blind ensamkommande pojke med ett ben. Han kröp ända hit från Mogadishu efter att hans föräldrar blivit uppätna av en get. Enligt ditt synsätt borde han aldrig fått komma hit. Har du inget hjärta? Detta handlar om vilket Sverige vi vill ha. Vi folkmiljövänsterliberaler vill ha ett Sverige där alla är lika mycket värda."

Humanisten/idealisten hör nu plötsligt varje stavelse och utbrister "YES! In your face Åkesson, där fick du så du teg!" Teknokraten/pragmatikern konstaterar endast att Åkesson vann eftersom Ullenbjörkolin inte ens bemötte Åkessons påstående i sak.

Vill man vinna en debatt mot Åkesson måste man komma med just knastertorra fakta som bestrider hans påståenden, och konkreta, effektiva lösningar som är bättre. Att spela sorgsen fiol fungerar inte. Men Priftis vill nu alltså att man ska ladda på med en hel stråkkvartett. Vi har redan en stråkkvartett, Reinfeldt på cello, Björklund på viola och Lööf/Hägglund på varsin violin.

Det västerländska samhällets akilleshäl. Den romantiska uppfattningen om världen som dualistisk, ond eller god. Att vägen till frälsning går genom att förneka sig själv, in i döden.
En sådan verklighetsuppfattning saknas helt i ex vis orientaliska kulturer. Därför blir de också framgångsrikare.

Intressant att hon hyllar sökandet till likasinnade, normalt sett är det rasism att vilja det i synnerhet som svensk.

Det här förstår jag inte. Är inte den västerländska kulturen är den mest framgångsrika?

Jag anser den västerländska kulturen som ytterst framgångsrik, hittills den mest framgångsrika kulturen. Starka utmanare är bland annat de kinesiska och i viss mån japanska kulturerna, även om den japanska på senare tid uppvisar en del dekadenta drag. Även den judiska kulturen har visat på en utomordentlig livskraft, som många inlägg har visat. Gemensamt för dessa är att de saknar romantiskt tänkande.

Vad gäller västerlandets romantiska drag ser jag det som en svaghet. Dels inverkar den på familj och kärleksliv, där en dödslängtande, orealistisk kärleksuppfattning skadar ffa unga människors syn på kärleken och livet.
I politiken leder det till svartvita, känslobaserade resonemang som allihopa leder till att vi måste offra oss själva för det högre goda, och där själva offret är meningen med vår strävan.
Den västerländska kulturen är i grunden sund och pragmatisk, men det romantiska inslaget är en svaghet.