Början på ett mediakrig om mångkulturen?

Redaktör Helin fick i samband med sjösättandet av "Vi gillar olika" frågan från en
läsare om det inte var dubbelmoral att påbjuda mångkultur för massan men att själv bosätta sig i ett tryggt, vitt och homogent område. Till detta svarade han:


Länk

Hans sensmoral är, om jag förstår det hela rätt, att det är okej att för pengar köpa sig möjligheten att "gilla lika" men att det inte är okej att i brist på kapital rösta för att kunna "gilla lika".

Jag förmodar att redaktör Helins ståndpunkt är rätt vanlig bland journalister och andra skönandar. Men näppeligen i så kallade bredare kretsar, då dubbelmoral är en av de saker vanliga etniska svenskar brukar att reagera rätt starkt på.

Det borde således finnas goda möjligheter att i en väl genomförd kampanj exponera dubbelmoral och hyckleri.

Assimilerade invandrare är ofta mer svenska än svenskarna själva. Det är egentligen inget märkligt. På motsvarande sätt är etniska västeuropéer som konverterar till Islam i regler mer disciplinerade i sitt religionsutövande än den småkompromissande genomsnittsmuslimen. Anders Lindberg är tyvärr ett typiskt exempel på en Stockholmsjournalist som varken kan eller vill assimileras, och därför förblir han en börda för samhället.

/SD-trollet

Word.

Privat har jag numer slutat umgås med svenskar (är svensk själv). Orkar ärligt inte med dessa ängsliga, politiskt korrekta fjantar längre, med sina heliga katekeser som feminism och multikulti. Finns säkert platser i Sverige där man än kan träffa vettiga svenskar, men inte där jag bor

Inte nog med det: hans höga (och dubbla) moral köps med andras pengar. Han har således kunnat privatisera sin vinst (boendesituation, hög falsk moral) men kollektivisera förlusten (kostnaden, bostadsbristen, kriminaliteten). Från sin höga häst pissar han på de som inte kunnat ta sig dit han är.

Han är med andra ord en klassisk nidbild av en brukspatron, men måhända något mindre begåvad.

Jag skulle vilja se en kampanj från SD som säger "stöd mångkulturen". De ska helt enkelt ringa upp alla "goda" journalister och politiker och erbjuda dem att stödja något projekt för fler fritidsgårdar (eller vad fan som helst) med egna pengar. Svaren skall givetvis dokumenteras.

En annan idé är att ge material till zigenarna och annat löske om var de hittar härbärge och bidrag: hos Niklas Strömstedt och vilka det nu var som undertecknade den senaste floskelkampanjen. Förslagsvis kan adresser till deras sommarstugor stickas i händerna på nästa tiggare. Sätt upp affischer på stan: "här är välgörarna".

Lögnerna får leva -- precis som en god pokerbluff -- enbart om de inte synas.

En Johan Hilton skriver i DN Kultur om "de senaste årens hårdföra identitetspolitiska kulturdebatter". Intressant inblick i hur pk-extremismen rasar ihop inifrån:


För att inte hamna fel och kunna misstänkas för tankebrott trycker Hilton på slutet in nånting om "fascismen" etc etc:


Skönt att slippa vara troende och se spektaklet utifrån.

Tack för citaten ur Johan Hiltons artikel. En lagom-radikal figur som kritiserar dagens extrema debattklimat, men som ändå inte löper linan ut. Nej det ska varnas för fascism och Ryssland ska svartmålas. (Ryssland har för övrigt skärpt sina lagar mot pedofili men det missar Hilton.)

Återigen hamnar MSM:s vassaste pennor i lagomland. Men det är inget att förvånas över. Ty MSM är en propagandamaskin som är systemimmanent oförmögen att kritisera dagens samhälle.

Det spelar då ingen roll att det är "bra skribenter" i MSM. För vad är god stil? Having something to say som Matthew Arnold sa. Och MSM:s skribenter kan inte, får inte ha något att säga. Allt slutar med att systemet som helhet är bra och massinvandringen ska fortsätta till varje pris.

- - -

MSM kanske ännu spelar roll. Kanske har de något ess i rockärmen. Kanske är det till MSM vi flockas när Nästa Stora Grej händer. Jag vet inte. Jag vet bara att jag tröttnat på denna dinosaurie: Printosaurus Rex. En gång i tiden, ungefär 2011-2012, kom det en viss öppning där i form av skribenter som Janne Josefsson, Anna Dahlberg och andra plus "elitfolk" som Svante Nordin och andra som tog bladet från munnen om mångkultur. Nåja, Dahlberg var lika försiktig då. Jag kallade hur som helst fenomenet "Sprickorna i muren".

Men idag då? Har denna ström torkat ut? Nja, den flyter på lite lagom (se Hilton i citatet). Men man hade ju väntat sig att den skulle växa sig till en bred, mäktig, regimkritisk ström. MSM har emellertid inte gått den vägen. Man har snarare skärpt sin ideologi. Se på Wolodarskis DN. Där drivs mångkultur som om det vore 1997. Dock har man inte vågat yttra sig öppet svenskfientligt. Det går inte längre. Folket har sagt nej.

MSM är på väg att bli irrelevant. Många av dem som förr enbart lyssnade till dess åsikter flockas idag till nätet. Det är ju ändå så få som håller på med opinionsbildning i detta land. Och nu är det internethögern som är opinionsbildare. MSM har ofrivilligt överlämnat denna roll. Det är den känsla jag får idag i mediakriget om mångkulturen.

- - -

MSM gäller ännu för många som Riktiga Nyheter -- ungefär som i början av 50-talet, när det var jazz som var Riktig Musik; rockabilly och blues var försummade. Om alltså en TT-nyhet kommenteras i MSM är det en Nyhet. Om samma nyhet kommenteras av en vass bloggare, då är det alltså inte av samma dignitet...? Vi inser ju hur löjligt det låter. Vi sitter nämligen alla runt samma bord nu. Förr, när print och etermedia regerade, var media hierarkiskt. Med TV som finast, sedan storstadspress osv. Idag, med nätet, är media allt mer egalitärt. Och möjligen på kuppen mer fragmentariserat. Men det kan jag leva med.

Enligt engelsmannen Jeff Jarvis har journalistiken av idag just fragmentariserats. Det finns ingen högsinnad, upphöjd journalistik längre. Det finns bara journalistiska händelser. Och dessa händelser, dessa aktiviteter utförs av såväl betalda journalister, nymediaskribenter och bloggare som postare på forum som detta.

Så det kommer att gå med MSM som med 50-talets musik. En vacker dag dog jazzen. Publiken försvann över en natt och flockades till rockmusiken. Magin kring jazzband och smörsångare var borta. Nu var det nya energier som strömmade. Detsamma sker idag med MSM: att en nyhet framförs av en betald skribent i finmedia har, anser jag, inte samma lockelse längre. När väl nyheten är ute kan man inhämta fördjupningen av den på en blogg, en nymediasajt eller i en forumtråd. Att först kolla en MSM-sajt och sedan följa upp med koll på Flashback är idag en vanlig metod för oss i framkant.

Och eftersom MSM låst sig på propaganda-mode ser jag inget som kan rädda det på sikt. Då räcker det med en MSM-sajt som Svt.se. Och sedan kompletteras media-mosaiken av internethöger, Flashback och bloggar.

Både Johan Hilton och Sara Edenheim är vänsterhomosexuella. Edenheim tillhör förstås de allra mest galna och dekonstruktivistiska, en sådan som anser att inget får benämnas eftersom det då kan kategoriseras och att svenska journalister är högerkonservativa.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17485705.ab

"Planerna på en ny flyktingmottagning i Östra Göinge i Skåne har fått kommunens SD-politiker att reagera.

De föreslår hårda läkarkontroller och vakter runt mottagningen.

– Det är ju synd om dem, det är det. Men vi kan inte vara en avstjälpningsplats för allt. Det måste vara stopp någon gång, vi kan inte ta emot hur mycket som helst, säger Jan Listerud (SD)."

Dagens mångkulturella diskurs bygger på toleranstanken. Olika utanpå, men lika inuti - åtminstone i de avseenden som är avgörande. Därav följer att massinvandring från tredje världen bör vara problemfritt. När importerade grupperingar misshandlar transsexuella, eller försöker lyncha individ ur annan importerad grupp ser personer som John Hilton toleransidealet som hotat. Lösningen? Mer tolerans, så klart. Vad annars? Och alltså mer massinvandring. Därmed är idiotisk cirkel sluten. Etablissemanget är fast i en allt snävare loop där mer av detsamma är det enda de kan sätta sitt hopp till.

/SD-trollet

"Vi flydde från censur bara för att inse att det som gror här kanske är snäppet värre. I ett samhälle där rädslan för att tycka fel – och bli stämplad som avvikande – övervinner viljan att tänka fritt behövs ingen lagstadgad censur, där har ofriheten vunnit på walkover."

Ett brännande citat som summerar situationen i Sverige. På många sätt har man lyckats med det DDR och Sovjet misslyckades med; att censurera och underkuva utan att behöva installera en massiv övervaknings- och våldsapparat som så fort trycket blev för stort bräcktes av den arga massan. I dåvarande riken var nomenklaturan extern, idag är den djupt intern.

Förövrigt är det intressant att se hur media spinner vidare på "hatbrottet i Malmö" inlindat i ett dimmigt hölje så att det än framstår för den oinsatte som ett brott i tecknet av ökat stöveltramp i Europa, med vita arga män som gärningsmän.

I söndagens Luncheko framförde SR:s Kinakorrespondent David Carlqvist funderingar kring medier och deras roll - apropå censur och "kinesiska mikrobloggar". Visst är det lätt att läsa in mer i något än vad som verkligen avses, men lite intressant ändå att han tog med Sverige i det här sammanhanget.

"Den tredje statsmakten, ja så brukar ett lands medier allt som oftast kallas. Men vad krävs egentligen för att det ska vara sant? Vilka kriterier måste medierna uppfylla för att kunna betraktas som ett slags statsmakt?

Först och främst så måste nyhetsmedierna vara oberoende; fria från inflytande [från stat och näringsliv]...
De måste även vara fria från politisk ideologi. En journalist får inte låta sin rapportering färgas av sin egen politiska övertygelse.
Medierna måste vara opartiska och granskande: de måste granska samhällets makthavare och ställa dem till svars för sina beslut och handlingar.
Medierna måste berätta sanningen - hela sanningen, och inget annat än sanningen. Befolkningen måste kunna lita på medierna, lita på att medierna inte förtiger eller förvanskar.

Jag är den förste att erkänna att även medierna i Sverige ibland tyvärr helt misslyckas med det här. [Davids betoning markerad med kursiv.]
[...]

[R]yktesspridningen [på "kinesiska mikrobloggar"] uppstår p.g.a. att de traditionella medierna är censurerade, och kritiker menar att mer censur således svårligen är lösningen på problemet. Ryktesspridning och falsk information bekämpas bäst genom att befolkningen har riktiga nyhetskällor som de verkligen kan lita på - som faktiskt berättar hela sanningen - menar kritikerna. Och det har de så klart rätt i. Vare sig det gäller Kina eller för den delen Sverige."

[ Från: 16:38 ]
[ http://sverigesradio.se/sida/gruppsi...rtikel=5646400 ]

Absolut. De har i större utsträckning med sig matlåda till jobbet, och sätter sig helst på ett helt tomt säte på bussen, för de vill ju inte sticka ut och inte tränga sig på - inte ens när de vräker i sig snaps och sill på midsommarafton. De läser enorma mängder Astrid Lindgren, Selma Lagerlöf, Elsa Beskow och Esaias Tegnér - sittande i sina ljust inredda hem, med bonader på väggarna och trasmattor på golvet, och med folkmusik lagom högt på i bakgrunden. Och de tutar inte i trafiken.
[ h ttp s://sverigedemokraterna.se/vara-as ikter/var-politik-a-till-o/vad-ar-svens k-kultur/ ]


Äsch, lugn bara, det där kommer att fixa sig genom SD:s assimileringspolitik! Det är ett demografiskt faktum.


SD 2014:
Stolt?
Svensk?
Socialkonservativ patriot?

Fast svensk kultur handlar om egenskaper som ligger djupare än huruvida du äter sill på midsommarafton. Själv associerar jag svenskhet med eftertänksamhet, strävsamhet och en enveten, vardaglig livsglädje. I huvudsak för att det är så många i min släkt är, vilket är orsaken till att jag går runt och inbillar mig att det är dylika värden som burit upp landet. En del av de som kommit hit från andra länder bär dem med sig. Det är okej med mig.

/SD-trollet