Om alla var som du.

Det är nyfikenhet som är det största drevet ta reda på vad som egentligen händer här och vad 'här' innebär.
Men för mig är det också en form av religion (fastän det ordet är ganska laddat, helst när det handlar om vetenskap) - inga förhastade slutsatser lyssna nu -

Vi människor har som enda känd intelligent livsform ett ansvar att ta reda på vad som försigår i universum. Som Sagan så vackert sa det We are a way for the cosmos to know itself, detta gäller alla livsformer med verklighetsuppfattning men vi har en unik möjlighet att utforska och uppleva på en mycket djupare nivå.
Därför bör vi göra det vi förmår för att upprätthålla artens fortlevnad dvs inte spränga oss själva samt expandera, en del bonuskunskap får vi på samma gång.

Om vi väl träffar en annan intelligent livsform i universum är jag sugen på att höra vad dom har att säga om livet. Sen kan vi fortsätta jakten på sanningen med delat ansvar.

Vill inte pressa för hårt med ansvar och kunskapsjakt - Det handlar minst lika mycket om att i sig själv må bra, slappna av, känna och uppleva universum på det sättet man vill. En balans mellan 'mjuk mellow' och häpnadsväckande upptäckter.

Ja, det skulle vara soft att genom din utopi få kontakt med intelligent liv. Lära oss hur rumtidens elasticitet kan nyttjas eller hur vi ska göra för att idka rymdresor. Lära oss deras filosofiska och vetenskapliga bild av universum. Filosofi och vetenskap kanske är epitet vi använder men på något sätt måste man kunna jämföra hur dom har hittat ett sätt att överleva.

Undrar om det finns en gräns hur mycket information vi kan ta in. Är varm i hela skallen i mitt försök att sätta mig in i allas utopier. Så måste nog tona ner min jakt på kunskap och ansvarstagande för ikväll snart. Får känna och uppleva universum i horisontalläge istället. Mjuk och mellow får bli det sista jag gör idag innan jag somnar.

Om alla tänkte och agerade som jag skulle det skapa en paradox då jag (tyvärr) är i behov av att vara över andra och styra, om alla tänkte så skulle det inte finnas någon beredd att lyda order, snarare endast folk med maktbegär. Så jag är glad över att det finns både folk som vill ledas såväl som ledare.

Inga diskussioner skulle heller uppstå då alla skulle ha samma värderingar som jag.

Hehe, ni skulle med andra ord utplåna varandra efter ett tag?
Men du måste i alla fall ha nån gräns då jag gissar på att du inte är den som styr den här världen.
Ni kanske kan sätta upp nån form av tävling där den som vinner får en högre plats i hierarkin? Det kommer att bli lite som en vargstams kamp om att vara alphahanne.

Om alla var som jag skulle världen inte ha några lagar eller förbud. Den världen skulle vara perfekt.

Jag förstår inte frågeställningen och dess ponera(n)de om-ontologiska väsen, egentligen.

"Om alla var som jag" låter som ett udda ironiskt skämt om den precisa innebörden hos Laclaus anti-essentialism
Människans degenererande skulle därvidlag få intressanta strukturellt deaktivera(n)de utvecklingsformer.

Det lutar åt att jag mest tycker frågeställningen som sådan är ett perspektivistiskt misstag. En sorts tanke-konstruktionens för-föreställande anamorfis modell Holbeins målning Ambassadörerna, fast i trôkigt verbal postmodern gestaltning

Eller så har jag dålig fantasi...

Mitt samhälle skulle vara sämst, eftersom det inte skulle finnas några kvinnor, samhället skulle vara borta på en generation också

Han är inte kommunist. Han är såndär zeitgeistare du vet. Den nya kommunismen dold bakom en agenda men fortfarande med en stor portion tvång och hot om våld inblandat.

Fåfängt försök till en sorts avmätt förtals-utsaga nästan.
Om alla var som du...

Vi skulle nog bli så enormt förbannade på varandra till slut så att allihopa gick skilda vägar för att sedan i en avlägsen framtid försonas och då starta ett litet samhälle... Som jag inte har någon aning om hur det skulle se ut.

Hehe, där var en aspekt jag inte tänkte på riktigt i formuleringen.
Som tur är har de flesta inte sett detta och ett par utopier har skapats.

Ni skills åt, samlar på er lite erfarenheter på skilda håll för att sedan mötas igen för att starta ett samhälle tillsammans.

Fin individbaserad metod för att lösa en konflikt!