Selma Lagerlf om Uppland.
Citat:
XXXIV. Sagan om Uppland
Torsdag 5 maj
Nsta dag hade regnet upphrt, men stormen fortfor hela frmiddagen, versvmningen utbredde sig alltjmt. Men strax efter middagen skedde ett omslag. Det blev med ens det allra vackraste vder: varmt, stilla och ljuvligt.
Pojken lg hgst belten mitt i en stor tuva av grant blommande kabbelk och tittade uppt himlen, d tv sm skolbarn kommo gende med bcker och matsckskorgar p en liten stig, som slingrade sig fram utefter stranden. De gingo lngsamt och sgo mycket bedrvade ut. Nr de hade kommit mittfr Nils Holgersson, slogo de sig ner p ett par stenar och brjade tala om sin olycka.
"Mor blir s ond p oss, nr hon fr hra, att vi inte har kunnat vr lxa i dag heller," sade det ena av barnen. - "Ja, och far sen!" sade det andra, och drvid blev sorgen dem s vermktig, att de brjade grta.
Pojken lg just och undrade om han skulle kunna trsta dem p ngot stt, d en liten, krokig gumma, som hade ett vnligt och snllt ansikte, kom vandrande framt stigen och stannade bredvid dem.
"Vad grter de hr barnen fr?" frgade gumman, och d berttade de sm, att de inte hade kunnat sin lxa i skolan, och nu skmdes de s, att de inte ville g hem.
"Vad kan det ha varit, som var s svrt, att ni inte kunde lra er det?" sade den gamla, och barnen talade om, att det, som de hade haft i lxa, var hela Uppland.
"Ja, det r kanske inte s ltt att lra efter bcker," sade gumman, "men nu ska nu f hra vad min mor en gng berttade mig om det hr landet. Jag har inte gtt i skola, jag, s att jag har aldrig ftt ngot riktig lrdom, men det, som mor talade om, har jag kommit ihg i hela mitt liv."
"Jo, mor sade," brjade gumman och satte sig ner p stenen bredvid barnen, "att fr lngre i vrlden sedan var Uppland det fattigaste och oansenligaste av alla landskap i hela Sverige. Det bestod inte av annat n magra lerkrar och sm lga stenbackar, och s lr det nog vara p mnga stllen i landskapet n i dag, fastn vi, som bor hrnere vid Mlaren, inte ser mycket av det.
Nja, vad det n kom sig av, s r det skert, att det var fattigt och bedrvligt hr. Uppland tyckte, att de andra landskapen betraktade det som ett riktigt utskott, och sdant blir ju retsamt i lngden. En vacker dag blev det s trtt vid elndet, att det tog scken p ryggen och staven i handen och begav sig ut fr att tigga hos dem, som hade det bttre stllt fr sig.
Uppland vandrade frst sderut s lngt som till Skne, och nr det kom dit, klagade det ver hur fattigt det var och bad om land. 'Det r inte gott att veta vad man ska hitta p att ge alla, som kommer och begr', sade Skne. 'Men lt mig se! Jag har just hllit p att grva opp ett par mrgelgravar. Du kan f plocka till dig ngra jordtorvor, som jag har kastat opp p kanten, om du har ngot bruk fr dem.
Uppland tackade och tog emot och gick sedan till Vstergtland. Ocks dr klagade det ver hur fattigt det var och bad om land. 'Ngot land vill jag inte ge dig,' sade Vstergtland. 'Inte unnar jag ngon bit av mina feta krar t tiggare. Men du ska f en av de hr sm arna, som silar fram ver sltten, om du kan gra dig ngon nytta av den.'
Uppland tackade och tog emot och vek nu av t Halland. Dr brjade det p nytt klaga ver hur fattigt det var och bad om land. 'Jag r inte rikare, jag, n du,' sade Halland, 'och frdenskull borde jag inte ge dig ngot. Men du fr bryta opp ngra stenkullar ur jorden och ta med dig, om du tycker, att det lnar mdan.'
Uppland tackade och tog emot och knogade sedan stad till Bohusln. Dr fick det lov att plocka i sin sck s mnga nakna sm skr, som det hade lust till. 'De dr ser ju inte mycket ut, men de r goda att ha till skydd mot blsten,' sade Bohusln. 'Du kan nog gra dig nytta av dem, eftersom du r hemma vid kusten, du svl som jag.
Uppland var tacksam fr allt, som sknktes det, och sade inte nej till ngot, fastn det verallt fick sdant, som de andra tyckte att de lttast kunde vara av med. Vrmland slngde till det en bit berggrund. Vstmanland gav det en strcka av sina sar. stergtland sknkte det ett stycke av den vilda Kolmrden, och Smland plockade scken nstan full med mossar och stenrs och ljungbackar.
Srmland ville inte sknka annat n ett par Mlarfjrdar, och Dalarna tyckte likas, att det inte vill avst ngon fast mark, och frgade om Uppland ville hlla till godo med ett stycke av Dallven.
Till sist fick det av Nrke ngra av de vattensjuka ngarna p Hjlmarstranden, och med detta hade det ftt scken s full, att det tyckte, att det inte behvde vandra lngre.
Nr Uppland kom hem till sitt och plockade opp allt, vad det hade samlat ihop, kunde det inte lta bli att tycka, att det var en frfrlig massa avskrap, som det hade ftt, och det suckade och undrade hur det skulle bra sig t fr att f ngon nytta av gvorna.
Den ena ret fljde efter det andra, och Uppland gick hemma och ordnade med sitt, och till sist hade det ftt allt s, som det ville ha det.
Vid den tiden blev det tal om var i Sverige kungen skulle bo och huvudstaden resas, och alla landskapen kom tillsammans fr att verlgga om detta. Det var klart, att vart och ett ville ha kungen till sig, och det blev ett lngt tvistande. 'Jag tycker, att kungen borde bo i det landskapet, som r klokast och duktigast,' sade Uppland och detta fann alla vara ett vist rd. De beslt, att det landskapet, som kunde visa, att det gde mest klokhet och duglighet, skulle f kungen och huvudstaden.
Knappt hade alla landskapen hunnit hem till sitt igen, frrn det kom bud frn Uppland, att de skulle resa till det p gstabud. 'Vad kan det dr fattiglandet ha att bjuda p?' sade landskapen, men de hrsammade nd bjudningen.
Nr de kom fram, blev de alldeles hpna ver vad de sg. Dr lg Uppland fullt bebyggt med prktiga grdar i det inre, med stder vid kusterna och med alla vatten, som omgav det, uppfyllda av fartyg.
'Det r en skam att g och tigga, nr man hade det s bra,' sade de andra landskapen.
'Jag har bjudit er hit fr att tacka er fr era gvor,' sade Uppland, 'fr det r deras frtjnst, att jag nu har det s, att jag kan brga mig.'
'Det frsta jag gjorde, sedan jag kom hem,' fortfor det, 'var att leda i Dallven p mitt omrde, och jag stllde det s, att den mste gra tv prktiga fall: ett vid Sderfors och ett vid lvkarleby. Sder om lven, vid Dannemora, lade jag ner berggrunden, som jag hade ftt av Vrmland, och d mrkte jag, att Vrmland inte hade sett riktigt efter vad det hade sknkt bort, fr berggrunden bestod av den bsta jrnmalm. Runt omkring planterade jag skogen, som jag hade ftt av stergtland, och nr det nu p ett stlle fanns bde malm och kolskog och vattenkraft, s var det ju givit, att dr skulle bli en rik bergslag.
Sedan jag hade ftt det s bra ordnat oppe i norr, strckte jag ut de vstmanlndska sarna, och tnjde dem s, att de ndde fram till Mlaren och bildade uddar och ar, som kldde sig med grnt och har blivit fagra som lustgrdar. Men fjrdarna, som Srmland hade sknkt mig, drog jag lngt int landet, s att de ppnades fr sjfarande och kunde komma i umgnge med vrlden.
Nr jag hade ftt allt frdigt i norr och i sder, gick jag fram till stra kusten, och nu tog jag reda p alla de kala skr och stenbackar och ljunghedar och nakna marker, som ni hade gett mig, och kastade ut dem i havet. Och drutav uppstod alla mina holmar och ar, som har varit mig till stor nytta bde fr fiske och skeppsfart, och som jag rknar som min frnmsta egendom.
Sedan hade jag inte mycket mer kvar av gvorna n de dr jordtorvorna, som jag hade ftt av Skne, och dem lade jag ut i mitten av omrdet till den fruktbara Vaksalasltten. Och den trga n, som jag hade ftt av Vstergtland, den ledde jag fram ver sltten, fr att den skulle f god frbindelse med Mlarfjrdarna.'
Nu frstod de andra landskapen hur allt hade gtt till, och fastn de var smtt frargade, kunde de inte lta bli att tycka, att Uppland hade stllt det vl fr sig. 'Du har gjort mycket med sm medel,' sade landskapen. 'Du r visst den, som r klokast och duktigast av oss.'
'Tack ska ni ha fr det ordet!' sade Uppland. 'Nr ni sger s, blir det vl jag, som fr ta kungen och huvudstaden till mig.'
terigen blev de andra landskapen frargade, men det, som var beslutat, mste de st fast vid.
Och Uppland fick kungen och huvudstaden och blev det frmsta av alla landskapen. Och det var inte mer n rtt, fr klokhet och duglighet r det, som gr tiggare till furstar n i denna dag."
Tur r vl att Lule Hockey redan r som ett Vasalllag till Skellefte AIK!
Bevpnade grnsvakter vid Slussen! 
