Citat:
Ursprungligen postat av PhDSalander
Jag har skrivit en hel del redan innan dessa uppgifter kom ut i tråden om att det kan ha funnits medberoendemönster från Evas håll som gjort att hon fastnat för en man som SB, som tillika uppvisat ett missbruksmönster i form av att avverka/missbruka kvinnor/människor emotionellt och sexuellt.
Eftersom uppgifterna hittills varit informella ang både EM (och AA:s enligt uppgift) erfarenheter av missbruk inom familjen( alkohol är omnämnt) har jag inte velat uppehålla mig kring ytterligare hypoteser än det jag redan lyft fram, eftersom det även är ett begränsat intresse för dessa spörsmål förutom hos ett fåtal postare i tråden.
Varför är det "skitfarligt" att spekulera och resonera psykologiskt kring en mördares personlighetsprofil?
Intellektuellt, alltså. Vi vet för lite, och vi har inte klart för oss om den inbördes viktningen av det vi faktiskt vet, så våra spekulationer kan slå väldigt fel. Är vi bara medvetna om det, så går det naturligtvis att spekulera, så länge alla är medvetna att det just rör sig om spekulationer som kan slå 180° fel om vi har otur.
Citat:
Det är obegripligt ur min synvinkel att anse det, likaväl som det är obegripligt att man sätter likhetstecken mellan att titta över GM:s antagna profil där moderns inre symbolbild kan antas ha spelat en nyckelroll för hans formande av sin syn på kvinnor, och vad kvinnor kan användas till i hans livsmönster, till att tolka det som att det skulle handla om den "verkliga " mamman i faktisk mening och hennes "skuld"i mordet på Eva!
Där kan jag väl hålla med dig till viss del. Det
är, i den kulturella kontext som SB levde i, en smula anmärkningsvärt att söner låter sina mödrar bestämma karriärvägen. (I andra kulturer kan det vara fullständigt normalt utan att det leder vare sig till casanovasyndrom eller till relationsmord. Jag drar min till minnes följande anekdot jag lärde mig i Strasbourg
- Åh, vad roligt att träffas igen, kära Esther - det var alldeles för länge sen! Hur gamla är det dina pojkar har hunnit bli nuförtiden? - Ja, Rachel, de har blivit så stora! Han som ska bli läkare har hunnit bli nio, och han som ska bli advokat är sex.)
Däremot är jag inte riktigt säker på att jag är med på kopplingen från den typen av modersbundenhet till att köra med parallella uppsättningar relationer. Om det är något drag hos SB som jag tycker skulle kunna vara kopplat till detta, så är det snarare oviljan att ta tjuren vid hornen i konflikter.
Citat:
Att pressa in fallet i ett Rying-mönster, vad innebär det? Har någon i tråden någon annan forskare att tillgå och referera till, eller kan någon här bemöta mina resonemang med andra argument än att för det mesta indirekt skriva med adress till mig att "så är det inte", utan att bemöta argumenten som jag anför? Det vore både önskvärt och intressant för min del!
Med att
pressa in fallet i ett Rying-mönster förstås att vilja tolka SB och hans görande och låtanden som om han vore en typisk förövare i Ryings studie från 2001. Man ska inte behöva hänvisa till en annan forskare för att få lov att konstatera att det finns få, om ens några, män som har dödat en klar andraplansrelation i Ryings material, och att det således för ingen del är självklart att Ryings slutsatser är tillämpliga i just det här fallet. Männen i Ryings studie har vidare som regel en förhistoria av svartsjukt våld eller hot om våld, och konflikträdda är de högst sällan - i vart fall inte i sina relationer. SB har, trots sina många tidigare relationer, ingen tidigare rapporterad våldsamhet eller hot om sådan - i stället har han en dokumenterad benägenhet att fejka sjukdomar och olyckor när hans relationsspel kör ihop sig. Vad vi än snackar om, inte är det en typisk normalförövare av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer.
Citat:
För övrigt- MissSoFo: Du nämnde ett arbete av Rying som du kallar "Våld i nära relationer", vilket jag inte känner till eller har använt som referent i mina postningar.
Detta arbete kan jag heller inte hitta i söket, så vill du vara vänlig och ange fullständig titel så jag kan titta på det, tack!
Rying har, vad jag vet, skrivit två BRÅ-rapporter på temat. Den första,
Dödligt våld mot kvinnor i nära relationer kom 2001, och uppföljaren
Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer kom 2007.