Mordet på Eva Magnusson från Nora (2010-12-29) [Misstänkt GM avliden]

Ursprungligen postat av MrsMagoo
BRÅ
Utvecklingen av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer
90 procent av gärningspersonerna är män
70 procent av fallen sker i en bostad
55 procent av alla fall sker i storstäderna
40 procent av gärningspersonerna använde kniv – 20 procent använde skjutvapen
40 procent av gärningspersonerna dömdes till livstids fängelse för mord
20 kvinnor dödas i genomsnitt varje år av någon inom familjen eller släkten
Spoiler: http://www.bra.se/extra/measurepoint...v%E5ld%20(ur%2 0Brottsutvecklingen)&url=/dynamaster/file_archive/081215/a8c2f953d90ba23d3114310701dbc899/BU%255fdodligt%255fv%255fld.pdf

Kvinnan känner nästan alltid gärningsmannen
Genomgången av anmälningarna visar att de kvinnliga offren för dödligt våld i 84 procent av fallen kände gärningsmannen .
Om man bortser från de fall där gärningsmannen förblivit okänd, och uppgift om relation
därmed saknas, stiger andelen till 94 procent av fallen.
Vidare framgår att knappt hälften av det dödliga våldet mot kvinnor begås av en man till vilken de har eller har haft en nära relation. Det är dessa fall som kommer att vara i fokus för stora delar av denna rapport. En ungefär lika stor andel av fallen begås således av andra personer, dock i huvudsak av någon som kvinnan kände.
Definitionen av begreppet nära relation i denna undersökning är de
fall där gärningsmannen vid brottstillfället var eller hade varit make,
sambo, fästman eller pojkvän till offret.
Motivbilden vid ouppklarade fall med kvinnliga offer är i denna undersökning i stor utsträckning okänd.
I endast omkring 40 procent av fallen är troliga eller säkra motiv kända. Dels beror det på att polisen inte velat avslöja motivbilden innan fallet är löst, dels på att de i vissa fall inte känner
till orsaken till brottet.
I fallen med kända eller förmodade motiv dominerar rån, misstänkta fall av svartsjuke- och separationsproblematik samt sexualmord.

http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=0205039125.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050121/a58f415b816b4fb7a0071b16b5072a63/0205039125.pdf
Våld i lesbiska relationer
Våld i nära relationer handlar inte alltid om att det är en man som slår,
trakasserar eller våldtar en kvinna. Likadana former av kränkningar
som i vissa heterosexuella relationer finns enligt amerikansk forskning
i ungefär samma utsträckning i homosexuella förhållanden. Trots att det
internationellt sett sedan länge finns såväl forskning om som insatser
mot våld i lesbiska och manliga homosexuella relationer har problemet
hittills inte uppmärksammats i någon större utsträckning i Sverige.
Några av orsakerna kan vara att detta våld sannolikt är ännu mer dolt
och skambelagt (för både offer och förövare)än mäns våld mot kvinnor.
Det har inte förrän på senare tid blivit psykologiskt och ideologiskt
möjligt att tala om problemen inom de homosexuellas organisationer.
Regeringen har tagit initiativ till att forskning ska bedrivas på området
även i Sverige.
Situationen för en lesbisk kvinna som blir utsatt för våld i sin
relation kan vara särskilt utsatt och ensam. Förhållandet är ibland
hemligt, vilket kan betyda ett begränsat socialt nätverk och att det
inte finns någon möjlighet att få stöd från familjen. En del lesbiska
kvinnor som blivit utsatta för våld av sin partner söker sig till kvinnojourerna
och brottsofferjourerna, men kunskapen och beredskapen
att ta emot dem på ett adekvat sätt varierar. I Stockholm finns som
försöksprojekt en särskild brottsofferjour för homosexuella.
Brottsofferjourerna i Stockholm och Göteborg får särskild utbildning
om homosexuellas brottsutsatthet. I samarbete med Sveriges
Kvinnojourers Riksförbund (skr) har Riksförbundet för Sexuellt
Likaberättigande (rfsl) utarbetat en broschyr om våld i lesbiska
relationer. Den tar bland annat upp likheter och skillnader mellan
våld i hetero- och homosexuella relationer.
SAMMA MÖNSTER SOM I HETEROSEXUELLA RELATIONER
Mönstren när det gäller våld i lesbiska relationer liknar till stor del
det vi känner till om våld i heterosexuella relationer. Till kuratorerna
vid rfsl i Stockholm (rådgivning finns också i Göteborg och Malmö)
söker sig många som har varit utsatta. Cirka 40 procent av samtalen
till rfsl:s brottsofferjour rör relationsvåld. Det handlar ofta om en
tidigare partner som förföljer, trakasserar och hotar. Situationen har
inte sällan föregåtts av återkommande misshandel och sexuellt våld
i förhållandet. Svårigheterna att ta sig ur ett lesbiskt misshandelsförhållande
kan bero på ett stort mått av självförakt och nedbruten
självkänsla, kanske efter lång tid av trakasserier. Det kan vara svårt
att berätta för någon utomstående, till exempel på grund av rädslan
för ryktesspridning i den lilla krets som man ingår i. Ett annat hinder
kan vara hot från partnern om ett avslöjande för familj eller arbetskamrater.
Även en del förövare söker sig till rfsl:s rådgivning. I samband
med att kuratorerna föreläser om problemet i olika sammanhang
brukar såväl offer som förövare ta kontakt för samtal efteråt.
Precis som i heterosexuella förhållanden är det sällan fråga om
ömsesidigt våld – vilket ofta är en felaktig föreställning hos myndigheter
– utan en maktobalans där den ena är förövare och den andra
blir utsatt. Det finns från internationell forskning en del kunskap om
förövarna, som ofta själva varit utsatta för kränkningar såväl under
uppväxten som i vuxenlivet, och inte sällan haft psykiska problem
och självmordstankar.
Utbildning och kunskap om våld i lesbiska relationer behövs i alla
instanser – hälso- och sjukvård, socialtjänst, rättsväsende etc. Det
förekommer till exempel inom hälso- och sjukvården att skador från
våldtäkt i ett lesbiskt förhållande inte tolkas som sådana. Personal
inser inte alltid vid samtal med en misshandlad kvinna att den ”väninna”
som följt henne till mottagningen kan vara förövaren. Vad som
också behöver uppmärksammas är att det även i lesbiska förhållanden
finns barn som kan fara illa på grund av våld i relationen.