Mordet på Eva Magnusson från Nora (2010-12-29) [Misstänkt GM avliden]

Då skulle jag tycka att du var instabil och säkert kunnat tippa över kanten oc h begått brottet..

Vad har du för möjligheter i häktet att göra annat än att försöka fylla tiden med nåt meningsfullt för att inte deppa ihop? Hur kan du kämpa på annat sätt att försöka samarbeta under förhör och komma med redogörelser? Är det bättre alltså med destruktiv handlande, bråka med vakter, bråka med åklagare och inte svara på frågor till utredningsledare?
SB-s advokat yttrade sig att SB kämpar hårt för att bevisa sin oskuld och försöker fylla tiden genom att träna och läsa...det tycker jag är klokt...men det är fel i mångas fel som föredrar lita på AB blaskans uppgifter att han är oberörd och kall i häktet.

Nej inte fanken skulle jag heller sitta där tyst och snäll.
Jag hade antagligen rivit cellen och dom hade fått dopa ner mig för att få tyst på mina vilda protester.
Jösses... att sitta oskyldig häktad för ett sånt brott skulle nog tippa dom flesta över kanten misstänker jag.
Undrar om dom ens skulle ha kunnat ha häktningsförhandlingar med mig utan att jag förde ett jäkla liv och protesterade mot ALLT!!!

Så där är jag helt med GW... Klättra på väggarna var det ja...

För mig är SB:s lugn ett tecken på att han kan vara skyldig för det är inte normalt i mina ögon att reagera som han sägs göra.

Varför då och till vilken nytta?

Ditt beteedende för tankarna till en person som absolut vill hävda sin oskuld trots att han ör skyldig.

En person som är oskyldig försöker nog tänka klart. Han tror säkert att det kommer att reda ut sig just därför att han är oskyldig. Om man däremot blir oskyldigt dömd kan jag tänka mig att man mer beter sig så.

Hur man beter sig handlar mycket om ens personlighet en ledare som är van att lösa och handskas med problem tänker och agerar rationellt, en som inte är van handlar orationellt. Oavsett skuld.

Men, nu är det åter igen tror utan att veta. Ingen av oss har väl suttit oskyldigt misstänkt för mord och ingen av oss har väl heller varit skyldiga och suttit misstänkt för mord.

Hur ska vi då säkert kunna veta hur vi skulle hantera detta och sedan upp på det även försöka förstå hur andra skulle ha hanterat detta.

Håller med dej till 100%. Jag hade gråtit och vädjat om att bli trodd. Att sitta på en häktningsförhandling och få höra den ena hemskheten efter den andra om vad man är oskyldigt misstänkt för och samtidigt vara stabil. Nej, det stämmer inte. Det händer att även skyldiga bryter ihop när de hör anklagelserna radas upp.

Eftersom du vet hur du skulle reagera så har du kanske redan suttit där?
Jag skriver det igen nästan INGEN vet hur man reagerar i en viss situation förrän man är i den.
Har du någon gång handlat på ett sätt som du inte förväntade att du skulle göra.

Vad har du för jämförelsematerial som du bygger din självklara slutsats på?

Så är det. Å andra sida klaras de flesta kvinnomord upp, så bortfallet är mindre än för mord i stort. Och därtill kan man lägga att det finns ett antal fall, t ex Anneli Ojonen, Juliet Kavinga och Linda Chen, som anses vara polisiärt uppklarade men där bevisen inte räckt till fällande dom, så det reella bortfallet är nog ännu mindre.

Den vanligaste anledningen till ouppklarade mord på kvinnor är sexualmord. Vad jag förstår finns det inget som tyder på att så skulle vara fallet här.

Här gör du dock ett statistiskt fel. Du har vid ett par tillfällen i livet, av totalt hundratusentals tänkbara händelser, upplevt ett par osannolika sammanträffanden. Det är i sig statistiskt fullständigt normalt, och snarast att förvänta sig. Men det är en helt annan sak att postulera att en enskild, definierad händelse skulle var orsakad av tett mycket osannolikt sammanträffande.

Här gör du ett fel analogt till det du gjorde ovan. Chansen att en viss lottköpare vinner må vara en på miljonen. men sannolikheten att någon gör det är 1. Det gör det fortfarande inte mer sannolikt att just lottköpare X ska vinna.

Ett osannolikt samband kan möjligen uppstå på ren slump - även om man ska ha klart för sig vilken osäkerhetsnivå som bortom rimligt tvivel innebär. Men om det krävs att man postulerar flera oberoende osannolika sammanträffanden för att styrka en hypotes, då bör hypotesen anses vara felaktig.

Det vi diskuterar nu är ju vår egen moral och vad vi tycker om "äktenskapssbrott". Problemet är väl att folk gifter sig eller "lovar" saker ö.h.t. Men det är en annan diskussion.. Vad jag tänkte på med det jag fetat ovan är att jag kan förstå en del kvinnor, eller män, som gör det till en "vana" att ha affärer med gifta personer - man vill ha lite sex och samvaro men är inte beredd på att dela vardag och allt annat med någon. Ganska bekvämt då att ha en KK som inte ställer krav på trohet eller tid.

Men - EM mördades knappast för att hon varit otrogen alternativt älskarinna..! Eller..?

Nej. men som jag har påpekat känner kollegorna med all sannolikhet till om det finns något psykfall bland EM:s studenter som utgör en hotbild mot henne. det ska man inte behöva förhöra alla studenterna för att fastslå. Dessutom torde också psykfallets kursare inse att något är på tok. Om någon av dessa uppfattat en tydlig hotbild, lär den studenten ta kontakt med polisen, även om polisen inte kallar h*n** till förhör.

Tja, man kan väl hävda att offren t.om har en egen skuld också i vissa fall, om man så vill, om man nu skall tala moraliteter. I litteraturens värld händer det ofta; i den verkliga världen säkerligen mer sällan. Om vi nu talar mord- och brottsetik.

Ett av de tydligare exemplen är Hasse Alfredssons Den enfaldiga mördaren, men det finns många, många fler.

I det här fallet spelar det kanske ingen större roll vilket. Om man vill klandra brottsoffret Eva för att hon blev mördad går det absolut att få ihop det också, rent logiskt. Man skall inte ha ett förhållande med någon man vet har ett annat förhållande. Om hon nu visste det. Rekommendabelt är alltid att leva oförvitligt. Många människor menar att det är alltför tråkigt, och så kanske det är. Kanske bör man undvika moraliserande alls i brottsfall, om man nu vill förstå dem.

Hela diskussionen utgår förstås från det här med "mäns våld mot kvinnor". Om man programmatiskt vill hävda att alla män utövar våld mot alla kvinnor blir man mer intresserad av att fösa in mordet i ett fack och förneka att offrets uppförande har med saken att göra. Allt utmynnar kanske i att det gäller att generalisera på rätt sätt?

För min del är jag övertygad om att den mer givande förklaringen till kvinnomord av den här typen ligger mer i uråldriga drifters av olika slag sammansättning än i hur vi byggt vårt samhälle. Jag tror till jag övertygas om motsatsen att mördaren, antagligen SB, slog ihjäl EM ur ett hastigt uppflammande ursinne, påkallat av känslor och drifter som inte låter sig förklaras alldeles enkelt.

Ta inte illa upp nu, men detta kan jag mycket väl tänka mig, när man följer dina resonemang i trådarna. Om vi hade frågat Hamilkar hur han skulle ha reagerat kan jag mycket väl tänka mig att han hade gett ett annat svar, och detta baserar jag på hur han för sina resonemang i trådarna.

Men herregud, läser du inte inläggen här? Det påstås att EM betett sig på ett sätt mot studenter som kan ha fått dem att känna bitterhet mot henne. Då vill jag gärna veta mer för att kunna göra just en sådan analys som du beskriver här. Vad är det du inte begriper med det?