Skvaller om Linda Skugge?

Fy fan vad smickrande för Skugge att läsa. En sur akademiker beskriver henne som rebell. Hon vänder upp och ner på traditionell litteraturkritik!
Hon kanske fyller sin funktion, uppenbarligen vill många debattera henne ialf.

Bara för att något är otraditionellt så är det per automatik inte bättre eller ens lika bra som det 'traditionella'.

Om nu en bokrecension skall vara något mera än en personlig köprecension typ Amazon, så för inte Skugge-recensionerna litteraturkritiken framåt.... snarare tvärtom.

Undrar vad Skugge hade gjort istället ifall hennes recensioner börjat nobbas av pressen? Kommit ut som transperson?

Spot on! Måhända är det en bitvis välformulerad uppkastning, men som litteraturkritik är Skugges infama kria totalt värdelös.

Det är chefredaktörens/redaktionens fel att de publicerar en sån artikel. Linda Skugge har skrivit elakt förut och en del ren mobbing, som den Aftonbladet tog ner om Hobart. Både hon och Aftonbladet bad Hobart om ursäkt sen. Den här recensionen är minst lika illa och sen sitter Skugge i en podd och säger att det är den sämsta bok hon läst och hon suttit och skrikit och kladdat med rödpenna osv. Det hörs ju lång väg att hon får en kick av att vara elak och att omdömet brustit. Alla frågar sig varför Expressen publicerade den och då svarar deras chefredaktör att det gäller att höras i bruset. Ren cynism och inte schysst mot deras skribent Skugge heller.

Men ska en bok verkligen helt oemotsagd ges ut och nästan tvångssympatiseras av läsare för att det råkar handla om ett jobbigt ämne?

Är det kritiken mot boken eller är det formuleringarna du hakar upp dig på?

Klart det är ok att rikta kritik mot en bok trots att den har ett jobbigt ämne. Finns ju andra sätt att kritisera. Skugge moraliserar, hon lyckas inte alls visa att boken inte håller konstnärligt. Hon påstår det men det enda hon gör är att förlöjliga författaren.
Men men tycker du att det är ett ok sätt att skriva recensioner så...

Skugge väljer väl ändå själv om hon vill skriva sådana här artiklar eller inte. Jag förmodar att hon har jobb så att det räcker utan att hon behöver ägna sig åt vuxenmobbing.

Jag såg eller läste en intervju med Linda Skugge för ett par år sedan där hon beklagade sig över hur jobbet på Expressen var på 90-talet. Enligt henne uppmuntrade hennes chefer henne att skriva vassa och kontroversiella krönikor men sedan när det blåste och hennes krönikor ledde till kritik så fick hon stå ensam och ta emot kritiken, vilket hon verkade tycka var ganska jobbigt när hon var färsk journalist som var strax över 20 år gammal.
Det låter väl inte helt otroligt att det var på det sättet och det lät inte särskilt kul.

Hennes agerande då kunde hon ju i alla fall förklara med att hon var ung, förmodligen osäker i sin yrkesroll och ville göra sina chefer på tidningen glada.

Nu är hon närmare 50 år gammal och ett av de mer etablerade namnen i Sverige så att hon gärna skriver spyor om andra personer beror väl på något annat.
Hon tycker att det är kul att vara elak, hon gör vad som helst för att bli omtalad, hon kan inte bättre än så här?

Jag undrar också vad Malou von Sivers tycker om Skugges hån mot författaren som drabbades av bröstcancer. Linda Skugge sitter i någon panel som diskuterar olika ämnen i Efter tio en gång i veckan sedan något år tillbaka.
Programmet har ju nischat in sig på att intervjua människor som har drabbats av olika sjukdomar, olyckor och livskriser och cancerdrabbade är ganska ofta förekommande gäster.

Hur ska von Sivers göra nu? Ena dagen intervjuar hon en kvinna som har överlevt cancer men kommit ut rätt vingbruten och nästa dag sitter hon och gullar med Skugge som hånat och förlöjligat en kvinna som gått igenom samma sak.
Skugges skitrecension skvätter verkligen över på von Sivers och hennes program.

Skugge har ju sluggats med diverse sjukdomar själv så man kan ju säga att hon har lite tolkningsföreträde i ämnet jämfört med andra recensenter.

Hon vet hur det är, och vet väl att man inte behöver hafsa ihop en bok om det som kommer leda till sympatiköp.

Det är väl det recensent Skugge reagerar på, att författarinnans inre behag att snabbt skriva av sig sina sorger och förmedla vägde tyngre än att skriva en bra bok.

Om någon skriver en bok uselt rent tekniskt, så ska den väl behandlas därefter?

Jag minns den där intervjun. Har för mig att jag tänkte: aha! Det kan förklara en hel del av fenomenet Linda Skugge. Ung, kaxig, utnyttjad feministtjej bland murvlarna. Ser bra ut med en pigg tjej. Bara kul om hon åker på däng. Klart hon har ett eget ansvar idag. Det fetade i ditt inlägg säger nog en hel del.
Men väljer själv - tja.
Kulturchefen Olsson verkar ha samma inställning som nyhetscheferna på kvällstidningen. Hon kommer inte från kulturvärlden utan är en mediebroiler från början. Därför tycker hon Guillou, Schulman, Skugge är idealskribenter. De skriver snabbt, kan tycka nåt om vad som helst på kort tid och vara enkla, gärna provokativa. Tyckonomi. Olssons svar visar ju att det inte var något misstag utan önskvärt från red. Skugge levererar! Det är mycket allvarligare än en enskild skribents dikeskörningar.

Det kan hända att marknadsavdelningen satt upp skärmar där antal klick visas successivt. Att de stöter på kulturavdelningen med jämna mellanrum och kräver fler klick. Samma arbetsmiljöproblem, för att uttrycka det milt, som Åsa Linderborg beskrev i Året med tretton månader.

Ha ha "Tyckonomi", vilken fantastisk formulering!

Jag har inte läst eller hört boken i fråga, men jag vet att Linda har bra smak i litteratur och har en förmåga att kunna bedöma kvalitet. Kanske inte på högsta nivå, men hon kan definitivt skilja bra kvalitet från hötorgskonst. Att sedan recensera den... ja där hamnar man på en balansgång mellan moral och omdöme. Runar skrev ju sina memoarer i höstas och blev inte recenserad någonstans i Sverige. (Men sågad av en tidning i Norge). Jag antar att Runars alster inte passerade nålsögat för vad som fanns plats att recensera. Å andra sidan fanns där tydligen ett allmänintresse. Att inte bli recenserad gjorde bara att Runar nu bedömer sig själv utifrån sin fanbase. Några lösa Jesustanter som älskar allt han gör har skrivit positiva omdömen som Runar klistrar in på sitt Instagram. Stolt som en tupp. Så stolt att han nu gett sig i kast med att skriva Jimmie Åkessons autografi.

Kristina Sandberg är en etablerad författare och har skrivit flera populära böcker. Då kan det vara svårt att låta bli att recensera även ett mediokert bidrag. Boken kallas en självbiografisk roman. Då får man med andra ord ta ut svängarna en del. Vilket hon tydligen inte har gjort. En medelålders kvinna som fått cancer vill skildra sin kamp. Det är inget fel i det. Dessutom lär det finnas en hyggligt stor publik. Rätt många har fått ett cancerbesked i Sverige. De kan säkert läsa den med viss behållning. Även om det inte är något mästerverk. Även om det hackar lite här och där.

Problemet är inte att Skugge har problem med boken. Problemet är hur hon sågar boken. Jag har läst en del artiklar och recensioner av Skugge tidigare. Det här är inte heller hennes bästa sågning. Det är en ganska medioker sågning. Rätt genomskinlig. Rent moraliskt uppstår ett dilemma här, som upphäver moralen. Sandberg har cancer och tar på sig offerkoftan. Det är bara det att Skugge också lider av en livsfarlig sjukdom, som hon lever med. Och lider av. Utan att ta på sig någon kofta alls. Hon sitter med andra ord med trumf på hand. Det är inget fel att då och vara ärlig och såga en bok. Men säger man att "detta är det sämsta jag läst" är man inte trovärdig. Det rättar hon till genom att faktiskt peka ut svagheterna och peta i såren. Det kanske inte så snyggt, men inte direkt kriminell heller. Oetiskt är väl ordet som ska in på lodrät fem. Kunde ha varit snyggt, men att nämna att man läser in en text åt Sveriges radio med en vibrator i fittan kanske inte tillför texten så mycket? Det finns klassiska sågningar man minns, det här var inte en av dem.

Om Expressen tjänar på Tyckonomi kan Sandberg och hennes förlag trösta sig med att förmodligen dubbelt så många kommer att köpa boken nu än om hon fått ett mer "ljummet" mottagande, så det är en win win siutation.

Tyvärr inte jag som hittat på begreppet Tyckonomi. Men visst är det träffande. Tidningarna drar ner på (bland annat) kulturredaktionerna, finns inte mycket tid att redaktöra. Tidigare kunde redaktörerna lägga ner lite tid på att putsa en text, be om förbättringar osv. Eller lägga ut böcker som fick ta lite tid att recensera. De kunde ge skribenterna bättre pröjs. Finns inga marginaler idag, det krävs "ärkeproffs" som vräker ur sig lättsmälta åsikter.

https://spraktidningen.se/artiklar/2012/10/tyckonomi

Sandbergs bok tillhör väl en typ som inte strävar efter "teknisk skicklighet" utan uppriktighet och enkelhet. Lite som Norén kanske. Ingen gestaltning, bara maximal ärlighet? Jag har inte läst den men ett par av hennes tidigare och har svårt att tro att den här skulle vara hötorgskonst. Gissar att Skugge retat upp sig på hennes väna framtoning i alltför respektfulla förhandsintervjuer, sen har hon suttit och skrikit högt under läsningen. Dessutom redan bestämt sig för att Greiders cancerbok är lysande? Råkade lyssna på hennes podd, hon sa att hon älskar "sick-litt". Tänkte då att hon menar lite mer kommersiellt paketerade sjukdomsskildringar? Sandbergs kanske är för bra för att kallas "sick-litt"? Eller en annan typ av bok, helt enkelt.

/Sandberg har cancer och tar på sig offerkoftan. Det är bara det att Skugge också lider av en livsfarlig sjukdom, som hon lever med. Och lider av. Utan att ta på sig någon kofta alls. Hon sitter med andra ord med trumf på hand/

Ok, så alla som inte är lika tuffa som hon själv har hon därmed gett sig själv frikort att såga...

Antar att Harald Ofstads bok 'Vårt förakt för svaghet' inte sitter i hennes bokhylla.