Citat:
Ursprungligen postat av
Eponumos
Ja, precis, men lite mer än så. Varje misslyckat självmordsförsök beskrivs i dikten som en sorts fågel Fenix lik återuppståndelse i en ny förfinad form.
Notera sista raden.
Dikten, Lady Lazarus, av Sylvia Plath;
I have done it again.
One year in every ten
I manage it——
A sort of walking miracle, my skin
Bright as a Nazi lampshade,
My right foot
A paperweight,
My face a featureless, fine
Jew linen.
Peel off the napkin
O my enemy.
Do I terrify?——
The nose, the eye pits, the full set of teeth?
The sour breath
Will vanish in a day.
Soon, soon the flesh
The grave cave ate will be
At home on me
And I a smiling woman.
I am only thirty.
And like the cat I have nine times to die.
This is Number Three.
What a trash
To annihilate each decade.
What a million filaments.
The peanut-crunching crowd
Shoves in to see
Them unwrap me hand and foot——
The big strip tease.
Gentlemen, ladies
These are my hands
My knees.
I may be skin and bone,
Nevertheless, I am the same, identical woman.
The first time it happened I was ten.
It was an accident.
The second time I meant
To last it out and not come back at all.
I rocked shut
As a seashell.
They had to call and call
And pick the worms off me like sticky pearls.
Dying
Is an art, like everything else.
I do it exceptionally well.
I do it so it feels like hell.
I do it so it feels real.
I guess you could say I’ve a call.
It’s easy enough to do it in a cell.
It’s easy enough to do it and stay put.
It’s the theatrical
Comeback in broad day
To the same place, the same face, the same brute
Amused shout:
‘A miracle!’
That knocks me out.
There is a charge
For the eyeing of my scars, there is a charge
For the hearing of my heart——
It really goes.
And there is a charge, a very large charge
For a word or a touch
Or a bit of blood
Or a piece of my hair or my clothes.
So, so, Herr Doktor.
So, Herr Enemy.
I am your opus,
I am your valuable,
The pure gold baby
That melts to a shriek.
I turn and burn.
Do not think I underestimate your great concern.
Ash, ash—
You poke and stir.
Flesh, bone, there is nothing there——
A cake of soap,
A wedding ring,
A gold filling.
Herr God, Herr Lucifer
Beware
Beware.
Out of the ash
I rise with my red hair
And I eat men like air.
Mmm, Lady Lazarus som varumärke.
Citat:
Dubbelmoral är dubbelt så bra
https://www.resume.se/fordjupning/re...arknadsforare/
Citat:
Lär av dubbelmoralen, marknadsförare
Linda Skugges omvandling visar hur ett varumärke kan fortsätta att vara dynamiskt, spännande och skapa ständig förmåga att väcka uppmärksamhet.
Marknadsförare kan använda medveten polysemi för att uppnå strategiska fördelar.
Alltså från att peka finger på rätt oskyldiga utvik till fisting. Hon trollar väl en del porrkonsumenter som tycker porr är bra bara det inte är en femtiårig kulturtant eller en mamma som sysslar med det. Avslöjar dem som hycklare. Och så trollar hon en del äldre feminister som verkar bli mer impade av språket i
50 Lämna mig inte än vad yngre blir. Recensionerna var mest välvilliga utom i DN som menade att det var litterärt undermåligt. Jenny Högström som i princip gillar det Skugge gör tyckte inte boken höll litterärt riktigt. Är samma generation och tycker inte heller att boken är särskilt bra. Tänker att det punkiga impar mer på t.ex Marianne Lindberg De Geer, Ebba Witt Brattström och Birgitta Holm för att de inte läst lika mycket skunkdagböcker och liknande, de tycker kanske det känns mer nyskapande än folk som är samma generation som Skugge. Men hon kanske har fans bland unga också?
Hon gör sig så äcklig som möjligt verkar det som. Antiporr-aktivist egentligen?
Medveten polysemi: hon kan absolut slå över till att bli moraltant igen. Kommer framtiden hånskratta åt Skugges kritiker, som Marianne Lindberg De Geer menar?