Citat:
Ursprungligen postat av JanneHallonkvist
Det där handlade om att äta blod. Blodtransfusion vid operation för att rädda liv är något helt annat.
Du för det in i kroppen hur du än vrider och vänder på det. När en narkoman slutar snorta amfetamin och väljer att injicera det istället. Avhåller h*n sig då från narkotika? Om en patient ligger på sjukhus och inte kan få i sig mat via munnen och istället får näring intravenöst. Kan man då säga att den som aldrig fört blod i sin mun, men som har tagit emot en blodtransfusion, verkligen har lytt Guds befallning om att "avhålla [sig] ... från blod"? Den klara befallningen från Bibeln i Apg 15:28, 29 ger inte rum för kompromisser av något slag.
Gud godkände bara att man använde blod på ett enda sätt, nämligen i samband med offer. Han befallde dem som lydde under den mosaiska lagen att frambära djuroffer och därigenom bringa försoning för sina synder. (3Mo 17:10, 11) Det var också i överensstämmelse med hans vilja att hans Son, Jesus Kristus, gav sitt fullkomliga människoliv som ett offer för synder. (Heb 10:5, 10)
Det förlorade blodet kan ersättas utan att man använder helblod eller blodplasma. Olika vätskor som inte innehåller blodkomponenter är effektiva plasmasubstitut. Den enklaste är vanlig koksaltlösning, som är både billig och välförenlig med vårt blod. Det finns också vätskor med speciella egenskaper, till exempel dextran, Haemaccel och Ringers laktatlösning. Hydroxietylstärkelse används bland annat i USA, och det kan utan risk rekommenderas åt t ex brännskadepatienter som inte vill ha blodtransfusion av något slag. Såna vätskor har definitivt fördelar. "Kristalloida lösningar" t ex vanlig koksaltlösning, Ringers laktat, dextran eller hydroxietylstärkelse är relativt icke-toxiska s a s, och framför allt billiga, lätta att ha till hands, kan förvaras vid rumstemperatur, kräver ingen korstestning och är fria från risken för transfusionsöverförda sjukdomar.
Hur kan det komma sig att ersättningsvätskor utan blodbeståndsdelar fungerar bra, när man behöver röda blodkroppar för att transportera syre ut i kroppen? Vi har en syretransportreserv. Om man förlorar blod, hoppar en kompensationsmekanism igång i kroppen. Hjärtat pumpar mer blod än vanligt per slag. Eftersom det förlorade blodet ersatts med ett plasmasubstitut, flyter det utspädda blodet lättare, också i de små blodkärlen. Till följd av kemiska förändringar avges mer syre till vävnaderna. Dessa anpassningar är så effektiva att syretransporten kan bli omkring 75 procent av den normala, även om bara hälften av de röda blodkropparna finns kvar. En patient som är i vila förbrukar bara 25 procent av det syre som finns tillgängligt i blodet.
Klistrar in en artikel i nästa inlägg. Läs och begrunda.