Har drömt två starka, levande drömmar nyligen.
I den första, hade min son ett barn utan att ha vetat om det tidigare - nu hade tjejen dumpat barnet på honom och gått. Och så kom han och dumpade barnet på mig i sin tur. Det var en flicka, c:a två år, smalt, liksom inklämt ansikte, violblå ögon, vitblont hår, en missnöjd min. Jag tänkte "det där kan inte vara min sons barn, jag tänker inte ta hand om det". Och så kom jag på, att om jag lämnade barnet utomhus i kylan, så skulle det frysa ihjäl, och sedan skulle jag kunna säga att det smitit ut medan jag sov!
Så jag plockade upp barnet, pulsade med det genom snödrivorna till skogsbrynet, där jag satte ner det. Barnet grät och skrek efter mig, men jag kände bara lättnad när jag gick därifrån, och låste om mig. Men sedan när det hade gått ett tag, började jag få lite dåligt samvete i alla fall. Då kände jag som ett luftdrag bakom mig, vände mig och barnet var där! Det såg anklagande på mig! Men nu såg jag något som jag inte sett tidigare, att barnet hade samma profil som jag på ett foto av mig i samma ålder, som mina föräldrar hade på väggen. Det VAR mitt barnbarn i alla fal!
Jag blev lättad över att barnet inte hade dött, utan tagit sig in på något mystiskt sätt! Jag böjde mig ner för att plocka upp det, men då grep mina armar i luften, och barnet var genomskinligt! Då förstod jag: det var för sent, detta var spöket efter barnet! *får fortfarande kalla kårar när jag skriver det här*
Måste kanske förtydliga, att varken min son eller jag skulle bete oss så här i verkligheten. Det är nog alla hemska barnmisshandelsfall i Sverige på sista tiden, som spökar i min hjärna.
Den andra drömmen handlade om en man som jag känner, och som jag kanske, möjligen är lite intresserad av. I drömmen stalkade jag honom på hans arbetsplats! Jag gick igenom verkstadslokalerna, och sedan genom kontorskorridorerna. Då hörde jag hans röst, han pratade med två kollegor i kopieringsrummet. Jag stannade precis invid det rummet, tryckte mig mot väggen och lyssnade på vad de pratade om. Hela tiden var jag livrädd att de skulle komma ut, eller någon annan, och fråga vad jag gjorde där. Jag var alldeles stel av rädsla för det, men även exalterad för att jag stod så nära HONOM och hörde vad han pratade om!
Nej, detta skulle jag inte heller göra i verkligheten! Jag tror att fröet till den här drömmen var Flashbacktråden:
(FB) Tror ni det skulle vara konstigt att dyka upp till hans jobb?.