Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

Jag fortsätter att drömma om denne man. Det känns som om jag håller på att bli galen. Kan man bli galen av att vara kär?
Jag var inte medveten om att jag/man över huvud taget kunde känna så här för en man. Han är som en inre bild av något.


Den senaste drömmen handlade om mig i ett stort hus där jag trodde att jag var helt ensam. När jag öppnade en dörr stod han helt tyst och jag tänkte: jaha, han är ju bara en vanlig människa trots allt.
Men när han kom närmare blev hela jag till ett dallrande vrak. Svetten sköljde över mig. Efter det vakande jag och kunde inte sova vidare.

Jag är rädd att jag ska förlora förståndet.

Kan börja med att säga att jag normalt sett aldrig minns mina drömmar eller lägger notis till dem.
Har nu åtminstone tre nätter drömt att jag tittar upp mot himlen och ser flera missiler flyga genom luften, ibland slår de ner så jag ser röken stiga upp och ibland passerar de bara med okänt mål i sikte.
Har även känt tryckvågen som skapas av dem, den gången vaknade jag genomsvettig.

Jag drömde en jättekonstig dröm som hängde ihop men ändå var väldigt splittrad.

Hela drömmen utspelade sig under någon form av kupa.
Och den började med att invandrare skulle döda varandra och det satt folk som skulle svara i telefonen när det var gjort. Och saken var den att man inte fick ringa invandraren som höll på med sitt uppdrag, utan man var tvungen att vänta. Men då skulle man också få reda på om invandraren enbart dödade målet eller hela målets familj.
Under samma kupa senare handlade det om att allas sexliv fanns att veta och studera. Och en man som jag aldrig har träffat i verkligheten hade valt ut mig att bedra sin fru med och skulle spela in någon sorts video som jag skulle titta på och bli hänförd av. Efteråt var tanken att jag skulle åka hem till honom fastän han bodde på hotell. Dock hade hans fru listat ut det och kollat igenom hundratals videos och var nu jättearg på mig och hon förstod inte att man hade inget val när man blivit "utvald" av en man.

I kupan så såg alla på och alla visste om allting trots att det var "live".


Det var en jäkligt skum dröm.

Jag drömde att Taylor Swift laddat upp en video på Facebook där hon låg naken i sängen, först med ryggen mot kameran. Sakta men säkert vände hon sig om.

Jag såg alltså Taylor Swift naken. På Facebook av alla ställen.

Mycket märkligt...

Drömde en väldigt levande ("vivid") dröm för några nätter sedan, känslan sitter i än. Det är så att jag i verkligheten har tittat en del på den österrikisk-tyska serien "Der Bergdoktor" på sista tiden. Jag uttryckte till min familj att "åh, jag skulle kunna gå in och leva i den där världen"! Då drömde jag följande på natten:

Min exman hade anmält mig till en tävling på ZDF, där man kunde vinna en liten biroll i ett avsnitt av "Der Bergdoktor". Jag vann förstås, och plötsligt befann jag mig i Ellmau! Jag hade fått veta att jag skulle spela en svensk turist som cyklar omkull och skadar benet. Där stod jag alltså vid vägrenen, cykeln låg på marken, och Dr Gruber var där och satt på huk och kollade på mitt ben! Jeansen var trasiga, det var blod överallt, jag var darrig i kroppen - och hade ont på riktigt!??

Jag såg mig omkring och det var bara Dr Gruber och jag där, inga filmkameror, ingen filmcrew. Då förstod jag att jag faktiskt hade hamnat i den här världen på riktigt, och att Dr Gruber var Dr Gruber och inte skådespelaren Hans Sigl!

Sedan hoppade det så att jag var i Dr Grubers praktik, och då var jag inte patient längre utan skulle tydligen arbeta där som Artzhilferin (ett yrke som är en kombination av läkarsekreterare och mottagningssköterska på en läkarpraktik). Den andra "läkarhjälperskan" (hon är med i serien) gav mig en backe med gamla journaler. Jag skulle sortera ut och tugga de som var från tidigare än ett visst år, minns inte vilket nu. Men jag kände att jag måste se mig omkring, försöka förstå! Gick ut ur rummet, men det fanns inga fler rum i huset! Då insåg jag, att det enda som fanns i den här världen, var det som någon gång visats i serien. Jag skulle alltså aldrig se mina barn, mina vänner o.s.v. igen, för de hade ju aldrig varit med i serien! Hela Sverige fanns inte!

Sedan skulle jag gå tillbaka in i rummet där jag skulle arbeta igen, men då var det ingen annan där, det elektriska ljuset var borta, det var mörkt och dammigt och gammalt och förfallet, som om ingen varit där på 10 år! Jag kände en hemsk ångest! Och då vaknade jag...

Jag, min familj och vänner bor kring en sjö. Det går rykten om att sjön ska svämma över och dränka alla levande varelser först i stan, sen resten av landet och slutligen hela världen. Ingen tror på det men plötsligt märker vi att vattnet börjar stiga och istället för att acceptera att slutet är nära bestämmer vi som bor vid sjön oss för att kämpa emot så gott vi kan. Vi tillverkar vattentäta och flytande kapslar, två stycken per person; en för våra värdesaker, en för kläder och annat. Jag sätter karbinhakar på mina kapslar så att jag kan fästa dem vid varandra. Mer än så hinner vi inte göra innan översvämningen blir värre och vi tvingas greppa tag i saker som håller hos flytande. Vattnet bara stiger och stiger och snart har drygt tre fjärdedelar av staden ödelagts av översvämningen. Plötsligt börjar vattnet sjunka undan. Vi som tillverkat kapslar är i princip de enda som överlever, plus de som bor i den delen av staden som drabbas relativt milt av katastrofen. Jag och mina anhöriga har förts långt hemifrån av vattnet men vi beger hos ändå hem bara för att upptäcka att våra hem har förstörts. Vi bestämmer oss för att leva och bo i naturen tills vi byggt upp våra hem igen och samtidigt måste vi hjälpa till att bygga upp resten av staden igen.

Drömde att jag skulle åka till Köpenhamn också fungerade inte någon av biljettautomaterna, så jag stövlade på tåget och tänkte att jag kan väl betala ombord med mitt bankkort.
Så kommer då konduktören och skulle kolla på biljetterna, så då förklarar jag läget för honom, plockar fram bankkortet och tänker att han skulle ta betalt med någon bärbar dosa och vet ni vad den jäveln gör, han tar biljetttången och klipper ett par gånger i mitt bankkort och önskar mig en trevlig resa!

Häromnatten drömde jag att jag skulle hjälpa till att lösa ett mordfall i Norrland.

Jag listade ut hur det låg till, men ingen trodde på mig! De andra poliserna åkte motvilligt till gården som jag sagt att mördaren fanns på. Väl framme kunde jag se vad som hände trots att jag inte var där fysiskt. Modern till mördaren hade precis lurat poliserna och de var på väg därifrån, när den ene säger: Men var är Olof?
Vilket fick mig att tjuta rakt ut, för han var mördaren!
Modern fick panik och skrek att Olof skulle gömma sig eller börja springa. Men det ville sig inte för honom och polisen grep honom.

När fallet var löst anordnades en slags glad parad som gick genom alla grusvägar och jag gick bakom och kände mig ensam. För jag funderade på hur sjutton jag skulle ta mig hem igen. Ingen ville bistå med en bil eller agera förare. I alla fall hamnade jag på en liten vägkrog och skogarna omkring var så mörka att jag fick panik av att vara fast där. Jag frågade en som jobbade på krogen när bussen gick, men fick till svars att bussen endast gick en gång i månaden flera kilometer bort på en busshållplats dit man inte kunde gå för det var motorväg dit och alla som försökt gå hade blivit ihjälkörda.

Dock blev jag upplyst om att det fanns ett nytt färdsätt; ett tåg som åkte på asfalten. Men man var tvungen att boka det via en app som inte fanns än. Jag blev allt mer desperat över att komma hem. Tydligen kunde man se på vägen var tåget gick och trycka på destinationen det gällde. Så där stod jag mitt i vägen och tryckte som en dåre för att locka fram tåget som skulle ta mig hem.

Det kändes verkligen som det inte gick att lämna Norrland.

Drömde att jag gick omkring med någon på stenar mitt i en stor flod. Det var lågt vatten, därför var det möjligt. Mellan stenarna låg döda människor som man fick kliva över. En hade blivit genomskinlig, vilket man tydligen blev om man låg i vatten länge. Han var som gelé. Min vän som jag inte vet vem det var tycktes tycka att det med alla liken var normalt, så jag kände att jag också måste låtsas att det var det, fast man stundvis stötte till kroppar med fötterna.

Drömde en otäckt levande dröm i natt. Jag hade gått till en läkare för att få hjälp med att bli av med jobbiga "minnesfilmer" i huvdet. (Jag har en del sådant på riktigt.) Läkaren var en snygg, trevlig medelålders man, och han hade en ung kandidat med sig också, som var knubbig, rödhårig och jovialisk. De skulle köra en metod på mig som gick ut på att jag fick dricka ett glas "bariumlösning" (vet inte ens om det finns, men jag har lukten stickande i näsan än), lägga mig ner på en brist, och sedan kopplade de elektroder mellan mitt huvud och en bildskärm. Nu skulle jag få se de jobbiga minnena för sista gången på bildskärmen, och sedan skulle de vara raderade.

De satte på skärmen, och filmsnuttarna började. Men det var inte de minnen jag ville ha bort, utan trevliga och roliga minnen! Jag tittade upp - och då såg läkaren och kandidaten helt annorlunda ut, de såg onda ut och de hade på sig sådana där gammaldags smala läkarrockar med långa ärmar... och det hade även blivit mörkt i rummet. Jag tänkte gå därifrån, men märkte att mina handleder var fjättrade vid britsen med läderremmaar! Så jag kunde bara hjälplöst titta på medan alla fina minnen raderades, särskilt av mina barn när de var små: pepparkaksbak, luciatåg, julfiranden, aktiviteter, midsommardans... Och jag visste att jag aldrig skulle kunna minnas detta igen. Kände mig så utsatt och förtvivlad!

En dröm för några dagar sen. Ställde mig upp framför en grupp människor och höll ett nationalistiskt brandtal. Blev sen tagen till ett stort institutionsliknande rum med många sängar. Blev välkomnad av en gammal vårdare som jag har erfarenhet av. Först var han schysst sen brottade han ner mig och sa att du kommer nog inte härifrån nu va. Jag sa att jag har gjort mitt iaf. Sen tryckte han knät mot pungen och det gjorde faktiskt fysiskt ont i drömmen. Sen vaknade jag.

Drömde att jag skulle till en tatuerare (en som jag faktiskt varit hos), och tatuera över en annan äldre tatuering. Väl där hade jag beskrivit motivet jag ville ha för tatueraren, sen satte han snart igång med den. Det hela gick bra, när jag såg slutresultatet så blev jag oerhört nöjd, lättad och glad.

Men väl hemma igen så hände det. Det visade sig att tatueraren hade tagit mitt motiv direkt från en söktjänst, typ Google, och inte skapat av egen hand.

Problemet?
Det fanns en halvt osynlig vattenstämpel över hela originalmotivet, och den hade alltså tatueraren galet nog också fått med. Drömmen slutade iallafall med att jag gick tillbaka till studion och påpekade det som gått snett. Det blev först en verbal kamp, men sedan gick de med på att ersätta mig ekonomiskt.