Drömtråden aka Vad drömde du i natt? [sammanslagen]

I natt drömde jag att Alex Ceesay gjorde Sveriges största terrordåd/försök till folkmord någonsin, det började med att vi var utanför min kusins hus så såg jag hur Ceesay klev in grannhuset med en sån där kalashnikov och började smälla. Efter detta drog han iväg på en motorcykel och så såg vi på nyheterna att han gick på mordturné i villor i Täby/Danderyd/Ekerö etc klassiska fina svenneområden. Totalt dödade han 188 personer innan han barrickerade sig i ett flygplan på Arlanda, det slutade med att hela Stockholm hade samlat sig på Arlanda i taxfreen och alla terminaler, vi hörde hur det small i planet och när nyheten att Ceesay var död skickades ut i högtalarna så bröt vild fest ut på Arlanda och alla skanderade i någon hejaramsa att "horungen Ceesay var död"

Hur ska jag tolka det här? Jag har faktiskt aldrig varit en hater av Ceesay utan snarare tyckt hans vloggar va rätt bra underhållning

Låt inte negern ta sig in i skallen på dig sådär.

Nej jag har knappt tänkt på honom sen han slutade vlogga och började punda, det som gör det ännu konstigare!

Kanske ett symptom på att du bör chilla med Flashback och Samnytt.

Samnytt? Jag är typ vänster

Jag tror att din hjärna håller på att ställa om dig till nya tider och åsikter. Lite som att bli woke, fast i sömnen.

Drömde att en schizofren satanist jag träffat som tror att hon är en gråsugga började misshandla mig, kände mig typ självmedveten och tänkte att lite skräck är ingen fara. sen vaknade jag relativt obrydd från drömmen. Somnade igen en liten stund senare och började gå ner för en backe från en plats i en skog där jag hade hört Gud som 14-åring. (i verkligheten) och började falla genom mörker och tomhet, pågick bara några sekunder men var riktigt obehagligt bara dem, var riktigt rädd, vaknade och sen tyckte jag att allt detta hade varit rätt coolt.

Att jag var i en sunkig och orenoverad Östermalmsvåning. En kostymklädd man kom fram och sa att jag kunde få bo i den och att jag skulle få ersättning för detta.

- Får jag betalt för att bo här? frågade jag.

- Ja, du ska få ersättning för detta, svarade mannen.

- Jag bor bra redan, så jag tackar nej, sa jag och helt plötsligt befann jag mig i Tessinparken, men kände ändå inte igen det.

Märklig dröm.

Hade en konstig dröm. Ska försöka. Min släkting biskopen sam stadener (även om han var biskop i slutet av 1800-talet utspelades sig detta ungf i mitten) gick runt med massa andra biskopar med en lina som avslutades uppåt i luften med en liten cirkulärt objekt som var vitt, de gick runt varandra i lugnt tempo för att visa respekt och för att det fanns en skönhet i tempot. Detta utspelade sig i någon form av kyrka eller fin statlig byggnad.

Samtidigt som de rörde sig runt varandra visades något om regler för grammatik som de diskuterade, min mamma som är psykolog tog också en lina och var klumpig och inte lika kunnig. Gick mycket snabbare än de andra. De stannade upp och frågade ungefär vad som pågick. Sen kom någon förklaring att hon hade anor från borgerlighet men inte så hög. Men hon förklarade också att hon var från modern tid och var en respekterad medborgare. Sen något med att stadeners farbror min anfader var ett helgon och visade lite från den tiden, även en del från mammas släktträd förklarades.

Drömde en hemsk dröm. Bakgrunden är, att innan jag gick och lade mig såg jag en dokumentär om Swissair flight 111-katastofen. Planet störtade i havet och alla dog. Det berättades om att de hittade svarta lådorna i vattnet efteråt, och även personliga tillhörigheter. Som ett avskedsbrev som en kvinna hade skrivit, och lagt i en plastficka så att det inte blivit förstört i vattnet. För någon dag sedan såg jag även en annan flygdokumentär, om en neger som överföll piloterna i ett fraktplan och slog dem i huvudet med olika föremål. Han ville störta planet så att det skulle se ut som en olycka, så att hans familj skulle få ut livförsäkringen. Dessa input gjorde min hjärna om till följande:

Jag satt på ett stort passagerarplan, det var mörkt men jag visste att vi flög över havet. Plötsligt kommer en flygvärdinna och säger att hon har tråkiga nyheter. Piloterna har räknat fel på bränsle, och det kommer inte att räcka till land. Men det räcker en stund till, och under tiden ska vi alla få skriva våra avskedsbrev, och sedan ska hon lägga dem i en vattentät låda.

Jag tänkte: "jaha det var det, när inget längre spelar någon roll, så kan jag skriva ett brev och uttrycka mina känslor till NN" - som är en man som jag känner i verkligheten, men inte är kär i alls. (Eller bara lite...) I drömmen var jag dock jättekär! Jag skrev ett urjolmigt kärleksbrev till honom; räknade upp alla hans enastående egenskaper och hur han påverkat mig och allt jag gjort för hans skull, och berättade även om saker som jag naturligtvis aldrig skulle göra i verkligheten: att jag stått utanför hans hus och kikat in genom springorna i hans sovrum för att se honom naken när han klär av sig om kvällen, letat i hans soptunna och tagit saker han kastat bort, för jag ville ha något som han hade rört vid, som jag kunde kyssa... Alltså värsta tänkbara genanta kärleksbrev man skulle kunna skriva, till någon som troligen inte är intresserad.

Flygvärdinnan samlade in alla breven, och sedan sa hon att de hade kastat ut lådan ifrån bagageutrymmet. Efter en stund kom hon in igen och sa att hon hade glada nyheter! Piloterna hade räknat fel när de kontrollräknade, i själva verket hade de alldeles rätt mängd bränsle! Först var det en stor lättnad. Alla applåderade. Men sedan slog mig tanken som en galvaniserad blixt (det kändes faktiskt så i drömmen). Nu skulle HAN få det där jolmiga kärleksbrevet! Det gick inte att stoppa! Det fanns bara en sak jag kunde göra: krascha planet!

Jag gick upp och gick mot cockpit. Dörren var öppen. Jag såg mig om efter något hårt att slå piloterna i huvudet med. Det var konstigt, för jag gick som i ultrarapid framåt, det gick extremt långsamt, och utanför fönstren var det som eldslågor eller kanske var det solnuppgången... Sedan vaknade jag.

Drömde att jag hittade min bror död. Vaknade gråtande och skakande. För nåt år sen drömde jag att det var min syster som hade dött och då vakna jag på samma sätt, grät och blev direkt lättad att det inte var verkligt.

Fattar inte varför jag ska drömma att familjemedlemmar dör. Kommer ta det så sjukt hårt den dagen de går bort. Hoppas jag dör först.

Hade en konstig upplevelse på morgonen. Var helt vaken och skiftade mellan att gå runt i olika områden och gå till att vakna paralyserad i min säng tittandes ut mot rummet. Kände mig lättare och gladare när jag gick runt i olika områden och tror jag var medveten om att jag hade min kropp någon annanstans. Detta höll på i alla fall i en kvart. Konstiga var att inte kände mig särskilt trött. Till slut tog jag viljekraft till att vända på mig och då slutade det.