Känner igen det där men det hade, för mig, mest att göra med vilket sällskap det rörde sig om. Värst var väl sammankomsterna med mitt ex's systrar och deras pojkvänner som jag inte hade något direkt gemensamt med. Visst, de var riktigt trevliga osv men det fattades något vilket gjorde att jag ville knata hem tidigt (men det blev det ju aldrig)
Dock fanns det ett par där vi grabbar hade mycket gemensamt. Där var snarare problemet att precis när gubbsen började komma upp litet i varv så skulle vi gå hem...
Singellivet är bättre på det viset. Jag går hem när jag vill eller blir utkastad