Jag avskyr flickvännes par/vuxen middagar!

Fyfan, varje gång hon nämner att vi blivit överbjudna till nån av hennes vänner och deras familj kryper det under skinnet på mig. Vi skall sitta där från 6-7 ända till kl 11-12. Prata familj och andra jävligt tråkiga och självklara saker i livet. hennes kompisar har barn. De vill visa upp sina hem och maten de kan laga. Jag klarar max 2 timmar, sedan blir jag enormt rastlös. Vill bara hem och spela data eller kolla film.

De värsta är att jag inte orkar dölja det och lossas inte vara intresserad längre. När de sitter kvar vid bordet och dricker går jag därifrån och kollar på TV eller frågar tjejen om vi skall gå hem. Hon är ledsen över detta, och hennes kompisar bjuder över oss, mig, allt sällan numera. Jag är så klart glad över detta men inte hon.

Jag dricker inte mycket alkohol, jag tränar mycket, jag har ett jävligt hektiskt jobb och var problembaran med ungdoms hem när jag var yngre. Är 29 år nu, pluggat efter gymnasiet
klarar andra saker i livet gallant och får beröm både på jobb och de sporter jag utövar.

Jag undra om det fler än jag som känner så här? Jag känner mig ensam och utsatt, undra om det är mig det är fel på, eller är jag omogen? Är mitt liv privata sociala liv inne i en jävligt tråkig fas bara?
Det måste finnas fler som jag, som har flickvän, väl ordnat men hatar vuxna sammankomster. Men inte vet varför... Är jag socialt obegåvad?

du är inte ensam om deta... hatar familje middagar! pinsamt och tråkigt som fan...

Du verkar ganska egoistisk. I ditt relativt korta inlägg har du skrivit ordet jag 15 gånger och ordet vi 3 gånger... Tänk på det.

Klart att dylika tillställningar inte är speciellt kul alla gånger men att sätta sig o sura i soffan verkar ju otroligt barnsligt....

OK, du gav lite om dig själv. Här är lite om mig. Jag festar nån gång i månaden. Tränar några dagar i veckan. Jobbar intensivt i perioder, men slappar för det mesta på intjänade pengar. Var inte problembarn som yngre och kommer från ett medelklasshem. Strax över 30, inte pluggat efter gymnasiet. Framgångsrik karriär. Rätt så förmögen. Socialt begåvad i alla sammanhang.

Jag känner mig psykiskt avklädd och mentalt våldtagen när jag gått på parmiddagar. Det är som någon tvingar mig till bögsex där jag är den som ger och fan vet vem som tar emot, men det är en sjuk akt där han som tar emot ler mot sin kärring och tycker om det för hon tycker det är okej och han vill ha acceptans, som en korkad hund. Dessutom förväntas man komma till middagen i glatt humör som om man sett fram emot den heliga höjdpunkten. Usch, det blir bara obehagligt intim miljö i mitt tycke när man samlas för att äta eller nåt. Samlas man så ska man samlas 20 personer eller liknande. Sitter mycket hellre hemma och tittar på TV. Det är OMANLIGT med parmiddagar. Kvinnor kanske gillar, uppenbarligen, sånt trams. Män ska inte dras med. Enda gång jag har nära middag med någon av motsatt kön, och det inte är julmiddag med familj, så är det för att jag vill ha sex med hon som sitter mittemot.

+1 Abba-middagar suger fett

Det är ju inget fel med det? Har du pratat med din tjej hur du känner? Jag själv tycker det är jobbigt med sånt ibland.

Gå tillbaka till WoW, människorna där är lättare att handskas med, medans vi i riktiga världen gör något åt "problemet" genom att åtminstone försöka vara trevlig, umgås - det handlar om socialt EQ.

Jag förstår inte hur man kan ha så dålig kommunikation i ett förhållande när man är ~30. Låter som alla jävla medelålders/medelinkomst/medelallt Svenssons, där all knullar runt, drömmer sig bort och egentligen hatar den andra partens vanor men ändå stannar för "jag älskar ju henne"... enbart för att dom är rädda eller har kvävt sina egna, riktiga känslor för längesen ("Det här är ju livet, när jag blir 55 får jag köpa en Porsche!")

Prata med henna och säg att du inte vill, du får inte ut något av det. Kanske inte på samma sätt som Kapten Rövskägg skrev ("- jag vill inte, FÖR DET ÄR BÖGIT!") men som en vuxen människa.

Ja. Kanske. Eller så har du bara jävligt tråkiga folk du umgås med. Jag kan sitta och
tjata med mina vänner i 6 timmar över middag, det är nödvändigtvis inte den grejen
som är fel. Jag tror bara du gör det med fel personer.

Småbarnsmammor gillar inte dataspel och sport. Skaffa barn med din flickvän så
ni också kan snacka barnvagnsmodeller och det nyaste som hänt på öppna förskolan,
eller så byter du helt enkelt flickvän till en kampsortsbrud som lirar WoW och sitter
och äter mat med hennes bekanta istället.

Och du förslår vad?

Styr upp middagen på plats, prata teknik, kolla in värdens dator/xbox eller vilka leksaker nu mannen i huset har, fördriv tiden där

Räkna med sura kärringar initialt men det är det värt.

Problemet är att det alltid är brudar som styr sådana här tråkiga middagar.
Och så räknar dom kallt med att killarna skall bonda lika mycket som flickvännerna.

Efter 15 år av olika middagar har jag äntligen varit på middag med ett par där killen är normal och rolig att hänga med.

Jag håller med; det är sjukt jävla tråkigt. Men vad gör hon för dig? Jag har en känsla av att hon trots allt gör massor med saker som hon inte är så jäkla sugen på som du vill göra. Ett förhållande handlar om att ge och ta trots allt.

Ta mig tusan om inte unga idag kan göra problem av allting.

Hur kan man komplicera grejen att träffa folk över en bit mat så till den milda grad att man får ångest av det. Är det något typiskt för 80/90-talister att göra allting så pretentiöst att man måste sätta specifika namn på olika umgängessätt - parmiddag Eller är det bara så att de som känner sig obekväma är det segment som är på väg in i vuxenvärlden men inte riktigt nått dit än, och slits mellan sina barnsliga egocentriska drifter att "spela data eller se på TV", eller att interagera med andra människor.

Det är synd om dagens kids, de verkar ju helt förvirrade avseende sin plats i samhället/bekantskapskretsen och ger ett så skitnödigt, osäkert intryck när de uppenbarligen måste ha fasta spelregler för att kunna umgås och kommunicera till och med med sina vänner/bekanta.

Ur led är tiden.