Jag avskyr flickvännes par/vuxen middagar!

en dag i veckan är väl inte så farligt ,gör det för din tjejs skull och njut av maten.och att snacka lite skit ..chilla och låtsas som om du tycker det är jätte trevligt

varför, om han verkligen inte pallar? det tycks onekligen som att TS lider mer av att "ställa upp" än att hon kanske testar att käka med sina polare utan honom? det blir antagligen roligare utan honom, eftersom att hon då inte behöver bli ledsen över att han är ohövlig och gnällig.

så kan hon komma hem glad i hågen av schysst käk och sällskap, och han kan vara lika glad för att han har fått spela TVspel i sin ensamhet. det kan ju bara sluta bra: sex.

Vem avskyr inte sånt?

Det blir alltid en massa formellt och tillrättalagt kärringsnack. Funkar ett par timmar, sedan blir man galen. Bättre var det förr när männen drog sig undan för whiskey och viktiga samtal medan kvinnorna och barnen fick babbla på bäst dom själva ville.

Nu har du fel, han skrev om 80/90-talister, är man 29 är man troligtvis född 81..

Visst kan parmiddagar vara lite tradiga, är dock fel att säga att jag ogillar dem.

Det bästa man kan göra av situationen är ju helt klart att bonda med mannen på andra sidan bordet.
Gå och kolla på dennes skivsamling, "titta" på barnens tv-spel, eller helt enkelt bara sätta sig en bit bort från damerna och prata lite mer relevanta saker.
Finns många varianter.

känner samma. all låtsastrevlighet och "oj vad maten var god HE HE HE" gör så att man vill spy. släktmiddagar är fan det värsta dock. hade jag fått fira jul i ett hål hade jag gjort det.

Jag håller med ang jul. Eller i stort sett alla högtider när man tvunget ska dra ihop hela familjen som ändå aldrig pratar annars, sen ska alla sitta och vara låtastrevliga några timmar och pustar ut när skiten är över och dom är hemma igen.

Alltså seriöst, detta är en riktigt jävla viktig fråga, sjukt viktig faktiskt.

Alla tycker vi likadant, vi spyr på dessa tillgjorda föreställningar, vi spyr över att inte kunna bara chilla o inte känna krav på oss att behöva vara trevliga, artiga etc. Varför håller vi på o låtsas för varandra?! Vem är denna demondiktator som tvingar oss till det? Vem/vad är det som har skapat den här strukturen där vi ska vara onaturliga mot varandra när vi alla hatar det?

Hahaha jag känner din ångest! Är för tillfället inte i något förhållande, men jag bävar för den dagen. Jag är månader ifrån 25, ett förhållande nu skulle behöva vara vuxet och meningsfullt och innehålla middagar och mingel. Helvete.

Jag är inte förtjust i sådant heller, men det underlättar att leka lekar, spela sällskapsspel och dylikt (eftersom jag är lite barnslig).

Släktmiddagar är dock hemska, oavsett om det är hennes eller min.

eller sätt dig och lek me d alla barnen och lär dom en massa dumheter

Ja dra åt helvete! Lösningen att bonda med mannen i huset funkar sällan. Av min frus kompisars snubbar är det få jag känner någon samhörighet med. Det blir bara så jävla jobbigt att försöka hitta något gemensamt att prata om.

Jag har en dotter också som vi döpte för några månader sen. Det var en pina att försöka vara trevlig med folk. Jag sa då till min fru att jag har börjat misstrivas i sociala situationer, då blev hon jävligt SUR och påpekade att det faktiskt var dotterns tillställning. Men va fan, dottern kan ju slockna när hon blir less på folk.

När jag fyller 30 vill jag ha en avsugning, bli packad som ett svin/hög och lyssna på AC/DC hela dagen. inga sociala förpliktelser.