Gissa Bokcitatet

Ingen ryss som sagt, men det finns en koppling till en ryss.

Burleskt så det förslår, inte säker på varför men tänker spontant Boris Vian å gissar på hans Dagarnas skum.

Nej, och vi ska bra längre tillbaks i tiden.

Då vänder vi på bladet och kommer till skärtorsdagen eller den fjärde fastlagsdagen:

Den sista backanalen var på torsdagen, då det fallit mycket snö under natten. X hade blivit inbjuden av studenterna, som höll en präktig måltid för honom. Då började han på nytt med sina upptåg och trollade fram 13 apor i rummet, vilka gycklade så underbart att ingen hade sett maken till det. De hoppade nämligen upp på varandra, som när man annars dresserar apor, och de tog också varandra i tassarna, dansade i ring kring bordet, därefter ut genom fönstret och försvann.

Studenterna satte fram ett stekt kalvhuvud åt X. När nu en av dem ville skära upp ett stycke åt honom, började kalvhuvudet skrika med mänsklig stämma: "Hjälp! Mördare! O ve, varför sliter du i mig?" De blev förskräckta men började sedan skratta igen. De åt alltså upp kalvhuvudet, och X gick hem i god tid med löftet att komma tillbaka.

Längre fram lagade han med svartkonst ihop en släde i gestalt av en drake. På huvudet satt han, X, och inuti studenterna. Vidare satt det 4 framtrollade apor på svansen som gycklade helt lustigt- en av dem blåste skalmeja- och släden gled fram av sig själv, vart de önskade. Detta varade fram till midnatt under sådant larm att ingen kunde höra de andra och studenterna tyckte att de hade färdats genom luften.

Då drämmer jag till med Gargantuas förskräckliga leverne av Rabelais.

Då har vi kommit till rätt århundrade.

Mkt snö i påskhelgen, det låter ryskt, men det var det visst inte, men det borde ändå begränsa lokalen för berättelsen. Är det Sverige ändå, men det är väl knappast skrivet på femtonhundratal (om nu Rabelais är rätt århundrade). Fanns det studenter, som klass så att säga, i Sverige på femtonhundratalet? Stilmässigt är det mest uppräkning. Kanske är det skrivet på 1800-talet i ngt slags stornordisk fresk.

Det är en nutida översättning, annars hade vi kunnat ha de gamla pluralformerna t.ex.

Huvudpersonen förknippas främst med ett verk som såg dagens ljus drygt 200 år efter att denna text tryckts.

Baserat på detta gissar jag Doctor Faustus av Marlowe

Så gott som rätt: Inte Marlowes, men dock en Doktor Faust: "Historien om Johann Faustus, den tyska folkboken från 1587", här i översättning av Hans Levander. Ryssen jag tänkte på var Bulgakov och Mästaren och Margarita.

Varsågod srinivasa!

Tackar, ja det var ju en liten istid under perioden, speciellt åren 1570 och framåt var kalla!
Här kastar jag in en liten påsksmällare för de hågade:

"Vi drucko varsin grogg och gåvo oss i väg i en droskbil. Kvällens program var redan uppgjort.
Först supé på Gubbhyllan och sedan tiokamp på Gröna Lund. Vi voro rörande ense utom på en enda punkt.
Johnne ville att en av de tio grenarna skulle vara att kasta bollar i lutande hinkar medan jag förfäktade att pricka käglor med gummibollar var en ur alla synpunkter lämpligare gren. Det blev en seg dragkamp, och först vid kaffet och punschen nådde vi en uppgörelse. Vi kommo överens om att ta med bägge grenarna och stryka "Slå i en spik med så få hammarslag som möjligt"."

Flanörförfattare från förra sekelskiftet? Ngt av Sigfrid Siwertz?