Gissa Bokcitatet

Alldeles korrekt! Över till blackie_lawless.

Hurra! Då erbjuder jag följande:

Med foten sköt han pallen till rätta. Han visste det var vansinne; men han visste också att det inte kunde hindras; det enda i världen som kunde hindra honom nu – han stod på pallen, han kände håret stryka mot takbjälken – det var att någon sköt honom med ett gevärsskott i ryggen, just nu; i nästa sekund skulle det vara för sent. Han var på rätt höjd; – ändå var det inte rätt! Han passade inte till henne...! Aldrig hade han känt en sådan besvikelse. Han försökte tänka. Han tänkte: då skulle det alltså inte vara; det låter sig inte göra; vi är inte skapta för varandra. En sekund höll han på att ge upp; och han kände sig fullkomligt befriad. Men plötsligt, och med en beslutsamhet och hårdhet som förvånade honom själv, bände han ner sin lem med högra handen, grep om hennes höftben med vänstra handen och lade sig med överkroppen fram över henne. Han fann henne, och utan svårigheter gled han in, ända till roten. Hon gjorde ett ryck med kroppen i samma ögonblick, hennes svans kom beskyddande tillbaka som om hon ångrade sig, eller som om det gjorde ont; men det var för sent. Han kände det som om glödande olja hälldes nerför ryggen på honom; han skrek; stjärnor brast i hans ögon.

Ingen gissning?
Då lägger jag ut ännu ett citat:

Hans blick föll på bibeln, den låg på sängkanten. Han hade hört att den var böckernas bok; att den var vägen, sanningen och livet. Bibeln är den svartaste boken i världen. Men, som av en händelse, har någon hittat på att styra ut den med kanter av guld.

Tre ledtrådar gällande författaren:

1. Röd
2. Musik
3. Dockteater

Alla vi barn i bullebyn?

Ja, för helvete! Grattis. Antar att du och din siamesbrorsa slog era kukhuven ihop för att komma fram till detta.

Nåväl, två ledtrådar till sen droppar jag författarens nationalitet.

1. Boken utkom 1967, till svenska året därpå.
2. Jag tror att det är författarens sista roman.

Mikhail Bulgakovs posthuma Mästaren och Margarita?

Nej, tyvärr, men en vildsint och bra gissning.

Jag ger dig författarens hemland: Norge.

Då fortsätter jag med vilda gissningar och drar till med Johan Borgen.

Det kan väl inte vara någon annan än Agnar Mykle. Men Sången om den röda rubinen kom ju ut på 1950-talet, så det måste vara Largo.

Korrekt! Över till Kenpo.

Ursäkta dröjsmålet. Tyvärr ser det ut som om jag f.n. inte kommer ha möjlighet att logga in med någon rimlig frekvens. Det är alltså bäst att förklara fältet öppet. Den som känner sig manad må posta nästa citat.