Gissa Bokcitatet

Jo, det är lite trist. Dock är inte reglerna uttalade i startinlägget och Ursa (TS) har inte varit inloggad på ett drygt halvår, och jag vill ogärna in och lägga till regler i TS (tråden) utan klartecken från TS (personen). Jag har dock skickat PM så den som lever får se.

Tillsvidare har jag helt sonika raderat den senaste inbrytningen från ultramagnus (som alltså Zwerchstand kommenterar med 9-minuters-reflexionen). ultramgnus är välkommen med sitt citat efter att ha gissat rätt på aktuellt citat.

Alltså, ännu en gång: det är staffetförfarande i tråden. Detta innebär att den som gissar rätt på aktuellt citat själv får komma med ett nytt. Det är inte comme il fault att hoppa in i tråden och lägga upp citat parallellt med det aktuella. Emellanåt låter dock den som gissar rätt frågan (stafettpinnen) gå vidare fritt och DÅ, och endast då, kan man komma in med nya citat utan att själv ha gissat rätt.

Som påpekats är det också en tråd med ett vanligtvis långsammare tempo än många andra på FB, varför man inte ska anse frågan glömd och gömd om ingen svarat på några timmar/dagar. Börjar det gå upp mot en vecka utan respons från citatframställaren på gjorda gissningar, skadar det inte med ett pm som påminnelse att respons önskas. Råder osäkerhet går det så klart också alltid att PM:a mig eller snapcase för klargörande eller hjälp.

/mod

Hum, här vänder man ryggen till så hoppar en massa litterära ligister in och försöker ta över...

Den enda faktiska gissning jag kunde finna på mitt förra citat var:


Häxan fanns förvisso där, men hammaren får man leta annorstädes efter. Kanske ett nytt citat kan få någon att ta upp haloklins hammare och få in en fullträff på spikens huvud.

Jag tycker mig här skönja Alfred Jarrys Dr. Faustroll på hans äventyr i båten av kopparnät.

Och därmed tar alltså Kenpo över!

Djupt ångerfylld drar sig ligisten tillbaka i i hålan väntande på lovligt byte

Som vi alla vid det här laget vet innebär det ett visst litet ansvar att leda den här tråden. Min tillgång till nätet är numera av, låt oss säga, phynanciella skäl begränsad, men jag kan lova att återkomma med ett nytt citat inom ett dygn.

Ja de där phinanserna kan ställa till det. Jag har dock via säker källa hört att man medelst phinansgrisar och skatteskruvar snabbt kan åtgärda de olämpor som uppstår. Man bör dock icke glömma att utfodra sin skattedragare.

För övrigt så har jag tack vare 'patafysiken redan listat ut att du tänkt citera ur Christian Dietrich Grabbes underbara Skämt, satir, ironi och djupare mening, så nu får du allt hitta på något annat...

Måste även passa på att ge Pentyl en eloge för hans fina association på Omnibus-temat.

Jag äger en egenhändigt förfärdigad phynanskrok (en trumstock och resterna av en klädhängare), men min snart tonårige son förbjuder mig att använda den offentligt.


Den har jag inte, så det får bli något annat populärt.

Jag ingick på ett apotek och begärde få köpa opium; man svarade att sådant ej kunde utfås utan doktorsattest. Utkommen på gatan efterfrågades en sådan, då man visade mig till en tysk, som sade: "Vat schall man doch mit opium?" Härpå svarade jag, "att min man som var inspektor fyra mil från staden, hade brutit av sitt ena ben, men att han nu hade det spjälat och förbundet, men endast behövde något medel att befordra sömn". Sedan jag presterat doktorn en 2-riksdalerssedel, satte han sig genast ned att skriva och räckte mig receptet med tillsägelse, att endast 30 droppar i sänder fingo utnyttjas. Efter avlagd komplimang, begav jag mig till apoteket och fick där en flaska med ungefär en halv jungfru på, som kostade 2 riksdaler. En annan flaska köptes även och fylldes med et kvarter destillerat brännvin, varuti jag hällde sömndropparna. Försedd med en sådan duktig dosis begav jag mig till ett bondkvarter på Söder.

Om söndagen gjorde jag sällskap med min fästman, ibland till kyrkan och ibland till staden, men var ganska rädd att uti Västerås bliva igenkänd av någon, men det gick alltid bra. Min fästman köpte rätt hederliga presenter åt mig; själv köpte jag en butelj arrak och några citroner, samt tillagade en bål punsch då jag kom hem. Denna dryck funno svärföräldrarna högst förträfflig, i synnerhet drack gumman så tappert att hon blev något knäckt. En sådan angenäm lukt hade de aldrig känt förr i sitt hus. Svägerskan och jag togo ej så mycket till livs. Men i synnerhet blev min fästman genom punschen så mycket djärvare och ville icke mer övergiva mig till och med om natten. Han fick likväl tillsägelse att vara anständig och vänta till dess vi voro riktigt förenade; jag omfamnade honom dock och gav honom en kyss, varmed han äntligen lät sig nöja, sedan systern även kommit mig till hjälp.

Kan det vara Strindberg Röda rummet

Den som skrivit texten dog fyra år innan Strindberg föddes, så Ågust kan det
inte gärna vara. Stavningen är i denna utgåva moderniserad. Ett citat till:

Nu kastade jag korgen och begav mig till skogs. En stor slätt måste passeras innan jag kunde hinna dit. Kvartermästaren ropade nu till skördefolket att taga fast mig. Men de stodo stilla och gapade och kunde ej begripa vad han mente. Jag drog upp klänningen, emedan den hindrade mig att springa. Slutligen upphanns skogen. Jag vilade litet. En vacker syn framställde jag nu; med utslaget hår, utan kam, med sönderriven klänning, ett par fina saffiansskor voro redan sönderslitna, något pengar hade jag likväl i barmen, vilket jag hade att tacka min hederlige husbonde för, då han lade sig i sängen förliden afton. Sedan gav jag mig åter till att springa [...]