Fantasin död fantisera. En plats, det igen. Aldrig någon annan fråga. En plats, sedan någon där, det igen. Krypa ut ur den unkna dödsbädden och släpa den till en plats att dö på. Ut genom dörren och nerför vägen i den gamla hatten och rocken som efter kriget, nej, inte det igen. Fem fot i fyrkant, sex hög, ingen väg in, ingen ut, försök med honom där. En pall, nakna väggar när ljuset faller på, kvinnors ansikten på väggarna när ljuset faller på. I ett hörn när ljuset faller på slitna satsläror av Jolly och Draeger Praeger Draeger var det. Ljuset ut och låt honom vara, på pallen, pratande för sig själv i sista person, mumlande, inget ljud. Var är han nu, nej, Här är han nu. Står, sitter, går, kryper, ligger, krälar, i mörkret och i ljuset, pröva allt. Tänk ljus. Tänk ljus. Ingen synlig källa, bländande sken, spritt över det hela, ingen skugga, alla sex planen lyser lika, sakta på, tio sekunder på jorden till full styrka, samma bort, pröva det. Ändå snuddar hans hjässa vid taket, rör sig inte, säg en livstid gående böjd och full längd när han stannat till. Det försvinner, ingen betydelse, börja på nytt, någon annan plats, någon där, fortsätt stråla, aldrig se, aldrig finna, inget slut, ingen betydelse. Han säger, inget ljud. Ju längre han lever och alltså ju längre han går desto mindre blir de, enligt resonemanget ju fullare han fyller rymden och så vidare och ju tommare samma resonemang. Helvete detta ljus från ingenting inget resonemang ett ögonblick, ta av hans rock, nej, naken, bra, lämna det för ögonblicket. Ark av svart papper, fäst dem på väggen med spindelnät och spott, inte bra, lys som resten. Tänk ut vad som behövs, inte mer, i varje givet ögonblick, behövs inte mer, borta, fanns aldrig. Ljuset flödar, ögonen slutna, förblir slutna tills det ebbar ut, nej, kan inte göra det, ögonen förblir öppna, bra, titta på det senare. Svart säck över hans huvud, inte bra, allt övrigt fortfarande i ljus, framsida, sidor, rygg, mellan benen.
