Jag vaknade strax efter klockan tre på morgonen. Jag märkte att jag talade franska. Det var i ansträngningen att precisera mina tankar i en enkel, dock stilren och klassisk franska som jag vaknade. Jag var svettig. Samtidigt som jag öppnade ögonen hörde jag min röst dö bort.
Gardinerna var fråndragna. Månen var uppe och det gick ett brett band av månljus över mitt ansikte. Jag vände bort ansiktet föra att undvika ljust; på den vita väggen ovanför min huvudkudde hade månen tecknat fönsterbågarna som ett lothringenkors. Jag steg upp och gick mot fönstret. Golvet var kallt. När jag klev upp ur sängen lyfte min hund på huvudet och såg på mig.
Bortom glasrutorna snölandskapet, skogen, vägen. Allt helt upplyst och stilla. Spåren som ledde in på vintervägen hade fått djupa slagskuggor. Det var mycket ljus, men det fanns ingen färg; ett svartvitt vinterlandskap.
"Som text i en trickfilmning såg jag tanken forma sig typ för typ tvärs över den vita vägen.: ”Månskenslandskapet ger ett grafiskt intryck; detta dock beroende på ögats konstruktion, inte på månljusets spektrum. Ett bättre öga skulle se färg i månskenslandskap. Detta skiljer verklighetens belysningseffekter från teaterns”. Tanken avtecknade sig skarpt mot snön. Sedan drog den undan och jag lyssnade in mot huset, kölden knäppte i trävirket. Jag hade talat med A. När jag nu såg ner mot snöfälten märkte jag att jag tänkte:
- Och varför tala franska med A? Ett språk hon inte kan och som jag inte helt behärskar."
Orden ljudade helt klart för mig och jag mindes samtidigt att jag inte duat henne. Jag hade tilltalat henne med vous. Vi hade gått på en mörk gata i sextonde arrondissementet. Alla markiser hade varit upprullade, alla fönsterluckor stängda och alla fönster döda. Hon hade burit en silvergrå kappa. Det duggregnade. Hon nådde mig till axeln. Hon hade lagt sin hand i min och jag hade försökt på det främmande språket treva mig fram till en ärlig kärleksförklaring. Jag hade sett henne i ögonen och talat mycket fort, ty det var ont om tid. Hela tiden hade jag snubblat på det franska språket.
Det drog kallt från fönstret och skogen vilade mörkt i fonden. Jag tyckte mig se rävspår i snön.
Hunden hade kommit fram bredvid mig, lagt tassarna på fönsterbrädan och stirrade nu ut i natten. Jag strök över dess huvud och öronen klippte under min hand. Jag kände en djup beklämning. Den formade sig som P:s röst för några månader sedan:
- Es ist später als Du glaubst:
Orden studsade tillbaka i engelska, förändrades:
- It is later than you know, much later, too late.
