Gissa Bokcitatet

Nationalitet och kön rätt, men fel genre.

Stig Claesson?

Nej, inte han. Bra gissning även om det är en bra bit ifrån.

Där jag kommer ifrån var husen mycket fyrkantiga. Gatorna var raka och grå. Jag hade ofta tråkigt.
Jag satt på gården och funderad på vad jag önskade mig. Tre saker:
1. Att få åka motorcykel.
2. Att bli privatdetektiv.
3. Eller att i alla fall bli rik.

Hur många dagar hade jag inte suttit ensam på gården och gjort ingenting! Sedan ingenting och därefter ingenting!
Men en dag när jag satt där, hände något.
Det var en torsdag. Torsdag och fredag var studiedagar. Sedan lördag och söndag. Ett helt litet lov!
Jag såg något komma singlande ner genom luften. Det var en sedel, en ituriven sedel. En halv tusenlapp.
Jag tog den i handen. En halv tusenlapp är nog inte värd femhundra kronor.
- Johnny, ropade någon.
Jag tittade upp. På altanen på fjärde våningen såg jag en kvinna som lutade sig ut över räcket och vinkade. Det var Danskan. Hon var stor, svullen och vit. Jag tänkte av någon anledning på källarfranska, vita pösiga bullar.
Hur visste hon mitt namn?
- Kommer du upp hit så får du mer, ropade hon. Vänta bara tio minuter tills jag klätt på mig.
Skulle jag gå upp till henne? Vågade jag?
Någonting började äntligen hända. Jag var nu i alla fall halvrik.

Max Lundgren?

Jag hittar ungdomsboken En Halv Tusenlapp av Ulf Larsson - kan det vara den?

Nilsson var namnet, inte HR Larsson.
Annars rätt. Över till Dig.

Bok skriven 1897 av en adelsman och f d kustroddare:
“Halfhögt, men så att vi kunde höra det, svarade polismästaren
‘En pojke är det! Den falska markisinnans yngre halfbror, son af en menageridräng, kallad ‘den vackre Carlo’. Fadern blef sönderrifven för ett par år sedan af en tiger under en föreställning i Wien.’
En suck af lättnad hördes från oss alla.”

Kurt Adolf von Wochenfelt!

Nej en annan adelsman, inte efterbliven och en duktig artist, hans skriverier var dumma och enkla dock. Hans bok var inte uppskattad av Fredrika Bremerförbundets granskningskommitté för ungdomsböcker, då den kom ut. Boken fick omdömet: "är nog så rolig, men hör dock ej till de böcker som bidra till ungdomens sunda utveckling. Äventyren äro för mångahanda och alltför spännande, de måste verka retande och i följd härav förslappande på fantasin."

"Under en tid tjänstgjorde denna märklige adelsman som kustroddare (tullassistent) i Göteborg och var bosatt på Styrsö Tången. För allmänheten är han kanske mest känd som författare till den kända sjöromanen "XXX" (1891) om Lasse i Gatan, vilken seglade som kapare för Karl XII. För styrsöbor gjorde han sig även känd som utgivaren av Tångusen – ett veckoblad som utkom sommaren 1873."

Här känns det som om det nästan skulle kunna gå att sms "googla" fram författarnamnet.
Men, har jag förstått saken rätt, sånt rynkar man på näsan åt i denna grupp. Av fullt förklarliga skäl givetvis, absolut, det vore just snyggt om kreti och pleti bara genom några knapptryck ville aspirera på en plats bland sånggudinnorna här.

"Efter att räddat ättens heder genom att offra sin förmögenhet, tog X 1868 tjänst som extra ordinarie kustroddare vid Kalvsunds tullstation med stationeringar på bland andra Vrångö, Känsö och Onsala. Under sin tid i Onsala samlade han material till berättelsen om "Lars i Gatan". Detta material kom sedan att ligga till grund för sjöromanen "Konungens Kapare", den roman han lär vara som mest känd för."