Gissa Bokcitatet

Så är det inte bäst att han stannar här ett tag till? Åtar sig de uppdrag som han blir tilldelad av Palatset och som ger honom mat på bordet. Odlar det spirande intresse för sin omvärld och sina medmänniskor som återseendet av Karoline har sått. Under deras korta stunder tillsammans har han glimtvis sett sig själv sådan han var innan han trampade på en av de där vägrensbomberna som åren hade strött ut i hans själ. De improviserade sprängmedel som han har ägnat de senaste sex sju åren åt att identifiera och gräva upp, ett efter ett. I hennes sällskap är det till och med som om han kan skymta den engagerade fotograf som han åter skulle kunna bli genom att mödosamt pussla ihop de lösa bitarna igen, Mindre effektfullt kanske, som en kvaddad motorcykel. Men också lättare att stå ut med. Leva med.
"Merde svär han när han bränner tungspetsen på det brännheta kaffet. Lär han sig aldrig?Det händer honom varenda jävla dag.

En halvmåne i tilltagande hängde över talltopparna, blek mot den försommarljusa
himlen. Nu tänkte de inte på, ja nu visste de knappast, att till synes oändligt avlägset
fanns ett glupskt rovdjur som en gång hotat sluka dem, som tvingat in dom under sina
lagar, som tärt av deras livskraft.
Samhället var mycket långt borta, den stora gemenskapen som ger men också tar.
En gemenskap som man ibland inte orkar bära.
Nu tänkte de inte på det. Hade liksom ingen anledning. De hade flytt men kände sig
inte förföljda. De var förrädare men inte direkt fiender, bara djupt ointresserade.
Just nu hade de varann och det var nog för dom, de saknade ingenting.
De kröp in i ruffen och bommade igen ordentligt.
...... låg i sovsäcken, ..... i filtarna.
De kände ändå att de var nära varann, nu hade deras kärlek tusen möjligheter,
nu behövde deras kroppar inte sniket söka sig till varann vid varje möjligt tillfälle.
Deras sömn var sval som natten utanför men också lika full av heta löften.

Han var ännu en nukko, i skarven till vuxenheten, när så mycket ännu behövde frågas om och redas ut, när han ännu tji kammade talets gåva helt och fullt. Det var då han lärde sig att man ibland behöver orden och att de ibland är överflödiga och otillräckliga.