Gissa Bokcitatet

Ingen aning. Jag har nog inte samma koll på det där som du, men det finns ju onekligen många kroppsvätskor att välja på och göra titlar av t.ex snor i olika färger, riktigt blod, mensblod, sperma, intorkad sperma, urin med eller utan utpinkade njurstenar, hjärnsubstans, gallvätska osv osv....Här handlar det dock om något mera enkelt.

Bodil Malmsten var gift med en illustratör. Vet dock inte om han illustrerade något för henne? Hon är visserligen född på 40-talet och här söks någon yngre?

Äsch! Märker att Bodil måste bara fel när jag besvärat mig med att läsa tråden lite noggrannare! Sorry!

Ej ”illustratör” som gjort omslagsbilderna och porträtten (och inte då till boken vi söker, men till senare verk av författaren). Det är en konstnär som jobbar med iscensatta fotografier och författaren har själv varit med på bilderna. Mycket känd konstnär alltså (sitter med i Konstakademin).

Ja, jag är själv minst lika dålig på att läsa noga i trådarna innan jag frågar ibland så det är ingen fara för mig.

I tråden här har folk varit inne på att diskutera diktjaget och sånt. Författaren vi söker sa i en intervju i en större dagstidning för drygt tio år sen att hon ser jaget i sina dikter som lite av en kriminell mer än som ett offer. I samma intervju nämner hon passande nog i sammanhanget Jean Genet. Hon har skrivit ett förord till en svensk utgåva av en av hans böcker också för några år sen. Tror den finns på bokrean nu i år. Nu har jag väl gett er mer än nog, typ nästan hela svaret som ni kan söka fram om ni bara är lite bättre sökare än jag.

Så, vem är den här författaren och vad heter då den tidiga diktsamlingen med en ”kroppsvätska” i titeln?

Spott ur en änglamun av Helena Eriksson

Ja det är rätt. Konstnären som samarbetat med författaren är Annika von Hausswolff.
Jag tänker mig att Helena Eriksson kanske var svår för er att komma på att gissa på just för att namnet är så vanligt och att det är svårare att komma ihåg ett vanligt namn än ett ovanligt. (Jag gillar själv Eriksson, men jag är väl ingen jättestor konässör av lyrik precis, så jag kanske fick svårt att ge bra ledtrådar.)

Här är en artikel om någon som läser i tråden skulle vara intresserad av Eriksson och von Hausswolff:

https://www.gp.se/kultur/kultur/fiktiv-förbrytare-tar-sig-friheter-1.1196677

Nu får Massajen ta över! Tack för mig.

Tackar! Nu över till en helt annan text och en mer namnkunnig författare. Dock inte helt lätt.

Rätt som det är tycker jag för ett ögonblick att jag har lärt känna vägen till dig, för ett ögonblick släpper den grymma skräcken sitt grepp om strupen, för ett ögonblick kommer tårarna och lättnaden, och hoppet. Och så i nästa stund är jag åter som ett djur i bur, än kastar jag mig förtvivlat av och an, än sitter jag apatiskt, utan hopp och hjärta. Och varje stund då jag just tycker mig ha genomskådat dina stigar bereder en ännu svårare vånda för nästa stund. Utan fäste väntar jag på nåd och ser ingen nåd.

Förtrösta, säger de, förtrösta! Men vad betyder det? Skall jag synda i förtröstan på att du förlåter mig? Det är sant att du har förlåtit stora syndare, och den som tre gånger förnekade Kristus i dödens timme, han blev den klippa på vilken din kyrka är byggd. Många har du förlåtit, men kan det vara så att en syndare vadar i orättfärdighet med själen uppfylld av hopp om din oändliga barmhärtighet? Du förlåter ju de syndare som inte vet vad de gör, du förlåter dem som omedvetet, i ett utbrott av lidelse, utan tanke på synd, slösaktigt sår sin synd som djur. Du förlåter djuren, men människan förlåter du inte, du försonar dig inte med den som syndat och samtidigt i förväg räknar på din nåd.

Inga gissningar så långt. Det här kanske gör det något lättare:

En väldigt namnkunnig: Thomas Mann? Doktor Faustus?

Bra gissning men vår författare är yngre. Och namnet mindre känt än Mann.

Hm. Det verkar utspela sig på landsbygden under en tid då det fanns drängar och pigor. Berättarjaget verkar syssla med någon form av gudsbrottning. Bli ateist eller inte? Ge efter för liderliga impulser eller inte?
Men författaren är yngre än Thomas Mann. Det kan tyda på att det är en historisk skildring, dvs författaren blickar tillbaks, skildrar en svunnen epok snarare än sin samtid.

Funderar lite lätt på Eyvind Johnson...
Men han är inte mindre känd än Thomas Mann, åtminstone inte för svenska läsare.