Citat:
Ursprungligen postat av sunderling
Den enda sanningen är att rasister inte är lika smarta i huvudet som vi normala människor.
Vad fan är det för fel om man påstår att en svart människa är mindre värd än vi vita.
Vilka smarta personer har vi sett som rasister?
Hur kommer det sig att det är en otroligt liten skara som är rasister och majoriteten tänker logiskt?
Vad har ni rasister för argument om varför ni just hatar de svarta?
Jag klassar inte alla SD-sympatisörer för rasister, många vill bara Sveriges bästa, men visst fan är de som röstar SD trögare i huvudet än vi normala människor.
En jämförelse med empiriska vetenskapsmän och fritänkare och deras kamp mot kyrkan - dåtidens etablissemang och hegenomi-innehavare är intressant. Vad får en människa att tro att han kan luta sig mot majoriteten, haspla ur sig befängdheter, och kalla sig
intelligent?
Vi tänker oss en medeltida Sunderling, som då kommenterar en minoritets tankar som hade långt fler (visade det sig) empiriska stöd än någonsin majoriteten och etablissemanget:
"
Den enda sanningen är att vetenskapsmän, som Galileo, inte är lika smarta i huvudet som vi normala människor.
Vad fan är det för fel om man påstår att solen inte snurrar runt jorden?
Vilka smarta personer har vi sett som är hädare?
Hur kommer det sig att det är en otroligt liten skara som hädar så och majoriteten tänker logiskt?
Vad har ni hädare för argument att jorden snurrar runt solen?
Jag klassar inte alla vetenskapsmän som hädare, många vill bara världens bästa, men visst fan är de som hävdar att jorden snurrar kring solen trögare i huvudet än vi normala människor?"
Först när man har lämnat en tankens hegenomi bakom sig kan man kanske tänka klart? Den här parafraserade texten kanske vi drar på munnen åt - vem skulle ta skribenten på allvar idag? Men vi kan ha den avslappnade hållning till den tidens konflikt därför att vi inte längre riskerar något genom att ta ställning för Galileo - på DEN tiden skulle vi bli kättare, djävulsdyrkare, omstörtare av det Goda Samhället och allt som är Rätt och Riktigt. Vilka skulle ha det modet om bålet väntade? Om folk idag räds ett epitet - hur skulle vi inte rädas att dö i flammorna?
På den tiden var diskussionen inte avslappnad - vissa vetenskapliga sanningar eller idéer skrapade naglarna mot vissa av fundamenten i dåtidens etablissemang, och den som gick i strid mot detta hade inte bara fel (utan att någon motbevisade påståendet) utan han var även Ond. Korkad - det vet väl ALLA att solen snurrar runt jorden? Punkt slut.
I den här tråden har framgått, tycker jag, att MIN sida alltid måste dras med att samtala om saker vi INTE har uttalat oss om: att vi hatar ALLA icke-vita, att vi vill döda dem alla, att vi tycker att illdåd begångna av vita är rätt, att alla svarta är kannibaler, att alla svarta våldtar, att ingen svart kan lyckas med någonting, etc. Invandringskritikernas sida börjar sin diskussion på plattformen: vi är onda. Vi vill människor illa. Vi drar alla över en kam.
Det intressanta här är frågan: dras alla tider med att ett fåtal utmanar majoriteten? Och att detta fåtal alltid demoniseras utan att man bryr sig om deras argument? Det verkar faktiskt så, om man tittar historiskt.
Men samtidigt får man förstå dem som befinner sig i etablissemanget också - det FINNS dårar som hittar på alla möjliga knasiga saker, som påstår de mest horribla och bisarra saker... men det ÄR ganska enkelt att sålla: det är bara att noggrant titta på de FAKTA som motståndaren presenterar. Håller faktan? Eller håller den inte? Vilka källor lutar jag mig mot, och varför är de bättre än dem som min motståndare presenterar? Tack och lov har vi utmärka och vetenskapliga källmetoder att ha som redskap för att avgöra detta.
En saklig diskussion ÄR möjlig, och det är min poäng med det här inlägget. Om bara samtliga parter beter sig så sansat och intelligent som de berömmer sig av att vara så är det inga problem.
Men de som befinner sig under etablissemangets vingar måste tänka på en sak om sig själv också: det finns de som inte ens VILL ha en diskussion. De TROR, och punkt slut. Detta är faktiskt mer vanligt förekommande hos etablissemangets sida, ty de befinner sig egentligen inte i en situation där de måste - år efter år - brottas med sina tvivel och läsa in sig i olika ämnen för att nå den punkt där man reser sig och går emot majoriteten. Att invandringskritiker skulle vara mer intelligenta än mångkulturalisterna finner jag föga troligt, men att vi oftare än motparten är mer belästa är utom alla tvivel. Orsaken är att vi MÅSTE studera mer och hårdare, och därför KAN vi också mer. Det måste vi kunna, det är vi skyldiga - det är VI som angriper majoriteten, och utan någon kunskap i grunden blir ett sådant angrepp inte bara meningslöst, det blir dessutom löjligt och skadar det vi vill.
Det handlar inte om intelligens - jag är säker på att kyrkan hade folk som var oerhört intelligenta och i samma kaliber som Galileo själv. Han var kanske inte ens så intelligent? Kanske han bara råkade notera att det kyrkan sa, och verkligheten han studerade, inte stämde överens? Det handlar om en minoritet som angriper en majoritet. Vilket också svarar på Sunderlings frågor i trådstarten:
"Vilka smarta personer har ni sett som är rasister?" Och även det där med "liten skara."
Nå, svaret är förstås att det är så eftersom vi inte är väl sedda av etablissemanget, och alltså har representanter från våra led svårt att fungera i detsamma samtidigt som man är öppen med var man står i frågan.
Runt sekelskiftet var det tvärtom - då var etablissemanget rasister, enligt dagens sätt att tolka detta ord, och Sunderling's likar var i attack mot etablissemanget. Då skulle man ju kunna tolka det som att de vann för att de hade rätt? Men om vi tittar lite grand på hur samhället ställdes om så baserades inte detta på fakta och kunskap, utan på tankar om "allas lika värde" och liknande, tankar vars giltighet än idag flitigt diskuteras, eftersom "allas lika värde" absolut inte är något självklart.
Vi kan också titta på vad den tidens etablissemang menade, inklusive stora män som Jefferson själv, och de (de konservativa) var av den åsikten att om utmanarnas tankar fick fotfäste, skulle samhället förfalla genom ökande brottslighet, singelmammor och barn som for illa, droger, urspårad sexualitet, depressioner, vilsenhet, omfattande spridande av könsjukdomar, rasmotsättningar eftersom negern aldrig ansågs kunna höja sig upp till den vite mannens sida... med mera.
Ska vi titta på faktan? Vem hade rätt? Låt oss jämföra sekelskiftens samhälle med dagens. Ser vi verkligen en ökande brottslighet? Ser vi verkligen fler barn födda utan att en pappa är med därefter? Far dessa barn illa mer än andra barn? Ser vi ökande droganvändning? Ser vi mer och mer sexualisering och märkliga sexuella avarter som normaliseras? Ser vi en lavinökning av våldtäkter, som de ack så utskällda puritanerna hävdade skulle komma om vi tolererade att sexualiteten flyttade utanför det privata och blev ett ämne, eller företeelse, som alla andra? Ökar eller minskar depressionerna? Anses ungdomen vilsen eller principfast? Hur är det med könssjukdomar? Har vi fler per skalle med dessa idag eller färre? Rasmotsättningar? Och hur ÄR det nu med negern? Klarade han att bli den vite mannens jämlike i den den vite mannens samhälle, eller klarade han inte det?
Etablissemanget av idag härstammar från den tidens minoritet som måste falla under termen "dårar" - dårar, eftersom de drev genom en omvälvning av samhället UTAN att ta hänsyn till fakta, de drevs av känslor och visioner och förhoppningar om hur det KUNDE bli. De var som barn som känslomässigt faktiskt upplever att Pappa och Mamma är orättvisa när de förbjuder dem att leka med spisknapparna, men vars problem är att de inte förmår förutse konsekvenserna av en sådan lek. Barnet ser bara ett förbud. En orättvisa - Mamma och Pappa rör ju knapparna på spisen! Barnet ser inte konsekvensera. Alltså framstår vissa regler som märkliga och rent av orättvisa.
Men, om vi tittar på det gamla etablissemangets farhågor inför motståndarnas drömvärld - blev det så?
Vilka är fakta? Och vilka är de verkliga orättvisorna, och vilka är de upplevda orättvisorna som man identifierar eftersom man inte har studerat fakta och funderat över vad dessa fakta kan ge för konsekvenser? Rörde liberalerna vid knappar de borde ha lämnat orörda? Vad säger vi, vi som har facit i hand?