2010-11-18, 14:38
#1
Med anledning av en artikeln i SvD Brännpunkt publicerad idag (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt...r_5693177.svd).
Är det här Gripen NG, även kallat MS21? Eller är det ett helt nytt flygplan vi talar om?
Hur kommer det se ut? Vilka förmågor tror ni det kommer att ha? Räcker verkligen en "vässad" RM12 eller behövs något i stil med den amerikanska GE414 som bla. möjliggör "supercruise"?
Volvo Aero har även kommenterat artikeln (http://www.volvoaero.com/SiteCollect...n%20Widman.pdf)
I den finns att bla. att läsa:
Gör vi återigen ett klassiskt svenskt misstag genom att anpassa det efter "unikt svenska behov"? Dvs, kort räckvidd, klen motor etc. Ett "strikt svenskt behov" gjorde ju att vi var tvungna att utveckla Gripen C/D, då vi var helt inkompatibla med NATO. Nu känns det som vi gör samma j*ävla misstag igen.
Jag anser att om vi ska utveckla ett nytt stridsflyg så bör vi göra det ordentligt. Blir det bara nån halvmesyr tycker jag att vi går ihop med fransmän eller EADS och gör nåt riktigt.
Citat:
Nytt stridsflyg bör ha svensk motor
Inom någon vecka tar ÖB ställning för att Sverige på egen hand ska utveckla ett nytt stridsflyg. Ett viktigt avgörande i detta är valet av motor , skriver Allan Widman (FP), försvarspolitisk talesman.
Jas 39 Gripen är slutlevererad till den svenska Försvarsmakten. Redan nästa år levereras också det sista stridsflygplanet till Sydafrika. I övriga Europa är det också ont om större utvecklingsprojekt med bäring på flygindustrin.
I väntan på exportaffärer har Sverige vidmakthållit industriell kompetens genom regelbundna beställningar till Saab avseende vidmakthållande och viss utveckling. Men affärerna har uteblivit och ”skedmatningen” uppfattas inte som någon långsiktig lösning. Utan större och mera framåtsyftande materielprojekt försvinner de sista resterna av framtidstro och investeringsvilja hos svensk flygindustri. Jas 39 Gripen blir i så fall slutpunkten för svensk stridsflygstillverkning.
Det är mot denna bakgrund som ÖB inom någon vecka tar ställning för att Sverige på egen hand ska utveckla ett nytt stridsflyg. Under något år har Försvarsmakten studerat vilka operativa krav man vill ställa på det nya flygplanet. Efter ÖB:s fastställande kommer förslaget arbetas in i budgetunderlaget för 2012 för att sedan underställas regeringens och riksdagens beslut.
Den totala utvecklings- och anskaffningskostnaden uppgår till mellan 30 och 50 miljarder. Investeringen kan vara den största som nu levande svenskar får uppleva. Inte minst därför är det angeläget att vi noga väger av mot de behov som försvaret har när det gäller antalet flygplan, prestanda, vapen och sensorer.
Ett viktigt avgörande är valet av motor. Mot möjligheten att ”vässa” redan befintlig, svensk motor ställs nyanskaffning av en amerikansk sådan. Skillnaden i prestanda är marginell. Däremot är det amerikanska alternativet runt tre miljarder dyrare. Prisskillnaden får betydelse. Det handlar både om att kunna behålla ett tillräckligt stort flygvapen för vårt nationella försvar och om utsikterna till export.
Att i en tid av ökad osäkerhet betala ny utveckling med färre flygplan är inte någon klok strategi. En utgångspunkt måste därför vara att Sverige även framgent ska ha en flotta om minst 100 stridsflygplan.
Små- och medelstora länder söker idag prisvärda alternativ. För dem är mycket avancerade stridsflyg som amerikanska JSF uteslutna av kostnadsskäl. Detta är förklaringen till att Gripen C/D ändå lyckats med en rad exportaffärer i detta kundsegment. En svensk, tillräckligt bra motor bidrar till att vårt nya stridsflyg förblir kostnadseffektivt. Det ger nya kunder samtidigt som de befintliga snabbt och billigt kan uppgradera.
En svensk motor innebär också att vi kan behålla viktig kompetens här hemma och att våra försvarsbehov blir dimensionerande för motorns framtida utveckling. Det gäller svenska jobb och vår nationella säkerhet.
Sedan det Kalla krigets slut har Sverige engagerat sig i en rad mindre lyckade, men väl kostsamma utvecklingsprojekt. Visbykorvetter och helikoptrar är bara ett par exempel. Lärdomen är att tekniksprång och samtidig komprimering av förmågor till en plattform alltid blir underfinansierade. När det gäller nästa, svenska stridsflygplan får vi bara en enda chans.
ALLAN WIDMAN (FP)
försvarspolitisk talesman
Inom någon vecka tar ÖB ställning för att Sverige på egen hand ska utveckla ett nytt stridsflyg. Ett viktigt avgörande i detta är valet av motor , skriver Allan Widman (FP), försvarspolitisk talesman.
Jas 39 Gripen är slutlevererad till den svenska Försvarsmakten. Redan nästa år levereras också det sista stridsflygplanet till Sydafrika. I övriga Europa är det också ont om större utvecklingsprojekt med bäring på flygindustrin.
I väntan på exportaffärer har Sverige vidmakthållit industriell kompetens genom regelbundna beställningar till Saab avseende vidmakthållande och viss utveckling. Men affärerna har uteblivit och ”skedmatningen” uppfattas inte som någon långsiktig lösning. Utan större och mera framåtsyftande materielprojekt försvinner de sista resterna av framtidstro och investeringsvilja hos svensk flygindustri. Jas 39 Gripen blir i så fall slutpunkten för svensk stridsflygstillverkning.
Det är mot denna bakgrund som ÖB inom någon vecka tar ställning för att Sverige på egen hand ska utveckla ett nytt stridsflyg. Under något år har Försvarsmakten studerat vilka operativa krav man vill ställa på det nya flygplanet. Efter ÖB:s fastställande kommer förslaget arbetas in i budgetunderlaget för 2012 för att sedan underställas regeringens och riksdagens beslut.
Den totala utvecklings- och anskaffningskostnaden uppgår till mellan 30 och 50 miljarder. Investeringen kan vara den största som nu levande svenskar får uppleva. Inte minst därför är det angeläget att vi noga väger av mot de behov som försvaret har när det gäller antalet flygplan, prestanda, vapen och sensorer.
Ett viktigt avgörande är valet av motor. Mot möjligheten att ”vässa” redan befintlig, svensk motor ställs nyanskaffning av en amerikansk sådan. Skillnaden i prestanda är marginell. Däremot är det amerikanska alternativet runt tre miljarder dyrare. Prisskillnaden får betydelse. Det handlar både om att kunna behålla ett tillräckligt stort flygvapen för vårt nationella försvar och om utsikterna till export.
Att i en tid av ökad osäkerhet betala ny utveckling med färre flygplan är inte någon klok strategi. En utgångspunkt måste därför vara att Sverige även framgent ska ha en flotta om minst 100 stridsflygplan.
Små- och medelstora länder söker idag prisvärda alternativ. För dem är mycket avancerade stridsflyg som amerikanska JSF uteslutna av kostnadsskäl. Detta är förklaringen till att Gripen C/D ändå lyckats med en rad exportaffärer i detta kundsegment. En svensk, tillräckligt bra motor bidrar till att vårt nya stridsflyg förblir kostnadseffektivt. Det ger nya kunder samtidigt som de befintliga snabbt och billigt kan uppgradera.
En svensk motor innebär också att vi kan behålla viktig kompetens här hemma och att våra försvarsbehov blir dimensionerande för motorns framtida utveckling. Det gäller svenska jobb och vår nationella säkerhet.
Sedan det Kalla krigets slut har Sverige engagerat sig i en rad mindre lyckade, men väl kostsamma utvecklingsprojekt. Visbykorvetter och helikoptrar är bara ett par exempel. Lärdomen är att tekniksprång och samtidig komprimering av förmågor till en plattform alltid blir underfinansierade. När det gäller nästa, svenska stridsflygplan får vi bara en enda chans.
ALLAN WIDMAN (FP)
försvarspolitisk talesman
Är det här Gripen NG, även kallat MS21? Eller är det ett helt nytt flygplan vi talar om?
Hur kommer det se ut? Vilka förmågor tror ni det kommer att ha? Räcker verkligen en "vässad" RM12 eller behövs något i stil med den amerikanska GE414 som bla. möjliggör "supercruise"?
Volvo Aero har även kommenterat artikeln (http://www.volvoaero.com/SiteCollect...n%20Widman.pdf)
I den finns att bla. att läsa:
Citat:
Idag har Volvo Aero inte tillgång till myndigheternas kravbild, men som vi har uppfattat saken bygger den svenska materielplanen på en utveckling enligt ett strikt svenskt behov.
Gör vi återigen ett klassiskt svenskt misstag genom att anpassa det efter "unikt svenska behov"? Dvs, kort räckvidd, klen motor etc. Ett "strikt svenskt behov" gjorde ju att vi var tvungna att utveckla Gripen C/D, då vi var helt inkompatibla med NATO. Nu känns det som vi gör samma j*ävla misstag igen.
Jag anser att om vi ska utveckla ett nytt stridsflyg så bör vi göra det ordentligt. Blir det bara nån halvmesyr tycker jag att vi går ihop med fransmän eller EADS och gör nåt riktigt.