Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Hängde upp mig på detta i flera veckor när jag var lite yngre. Fick tvärmycket ångest av det :P. Det började mest när jag började tänka att jag vill känna att jag och alla medmänniskor är liksom ett och samma medvetande. Men om man får ångest av det så är det bara att hålla sig borta från att tänka på detta.

Law of Attraction kan tolkas på olika sätt, men att det finns en "magi" till det av något slag är enligt mig ganska liksom, dumt om jag får uttrycka det så. För dom som tolkar det på det sättet. Det handlar ju mer egentligen om din inställning till saker i livet.

Jag lovar dig att jag finns!!! Haha.

Det finns en hel del konstiga lagar man måste se till, oftast saker folk inte ser.

Ja ångesten går över efter ett tag. Jag grubblar för mycket helt enkelt. Solipsism är ingen höjdare att snöa in på. Och egentligen helt poänglöst. Det finns roligare saker att hålla på med.
Kom fram till att den ångest jag fick av Solipsism, var rädslan av att själva tanken i sig, skulle vara farlig eller kanske göra mig "galen". Men så här i efterhand var det kanske nyttigt att gå igenom den ångesten och "överleva" den

Jag tror dig. Tack det samma

Det blir ju lite mysko att diskutera det här med andra. Man vet inte om man diskuterar med sig själv eller inte.

Jag har kommit fram till att det spelar ingen roll om hur världen är beskaffad.
För vi lever i en uppfattning som har regler och konsekvenser i vilken form än världen är.

Materia upplevs och existerar som fysik och allt vi känner till i såväl det solipsistiska som verkliga eller mittemellan dem.

Det intressanta är då om världen är solipsistisk,
vem och varför skapar vi den uppfattning som vi har.
Ja, den solipsistiske ser en verklighet som alla andra, men kan inte bevisa hur den existerar.

Så, rent pragmatiskt så spelar det ingen roll, för det är som det är och vi gör det vi gör.

Har du fått uppleva den "riktiga" solipsism då?

Jag har gjort det genom en tripp & de var mycket mycket obehagligt, näst intill skräckinjagande faktiskt.

Ett sätt att förklara det på är att vi alla är ett och samma medvetande. Dvs det finns bara ett enda stort medvetande och vi är inkopplade på det. Vi är olika individer och har unika tankar och upplevelser, men i grunden är vi samma. Som öar som sitter ihop via havsbotten.

DNA bygger ihop oss till radiomottagare som tar in vissa frekvenser.

Har ni tänkt på att det flyger omkring städer, musik, människor och matematiska formler runt omkring oss hela tiden utan att vi märker det?

Ja det är ju det jag säger. Tanken är skräckinjagande när du är som mest inne i det tänket. Jag håller mig på mils avstånd från trippar och hallucinogener. Mina tankar började efter att jag tänt snett på hasch. Det har dock aldrig gått så långt så att jag verkligen trott på det till 100%.



Att vi alla är ett medvetande, "guds" medvetande är ju absolut ingen omöjlighet.
Det här skrev den gamle filosofen George Berkeley om redan på 1600-talet:
http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Berkeley

det spelar ju ingen roll.. så länge man inte får reda på det går det ju inte påverka eller styra, eller iofs, man har ju den fria viljan att göra vad man vill..


ödet skrattar åt sannolikheter.