Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Jag gör som Cypher i Matrix och väljer illusionen.

/Spader

Hur kan du vara så säker på det?

Okej.. men vi säger såhär då.. Jag ser en värld mestadels av hat, andra ser mestadels kärlek.. Vem har rätt? Har ngn rätt? Och vem är det som avgör det?

”Den, som jagar med makt, fångar ingenting i fällan.”

Vi är manade till att bemästra kollektivet; illustrativa ögon i en illusion av hänförelser, bejakande och bestörtande, i en komplott av drivkraft. Att traktera en kallblodighet i sinnet på rivalen, förbrukar strået innan det planterats; Att skilja agnarna från betet är vad som gäller.

Hmm, går väl att skapa något dyl redan idag som många tidigare har sagt och det har väl gått att skapa detta länge.
Ponera att vår lycka ustrålas iom frisättning av dopamin i vårt belöningscentra i hjärnan (mycket förenklat från sanningen men ändå).
Genom att ständigt ta droger i lagom takt under lång tid som ger en känsla av ständig lycka (inte omöjligt att återskapa) dygnet runt skapar man sig en illusion där bara hjärnan sätter gränser för vad som är möjligt.
Problemet med detta är att droger inte är lagliga, relativt dyra med tanke på de doser man efter tillvänjning kommer upp i, samt att man förr eller senare avlider pga andra fysiologiska orsaker (andningsstillestånd, hjärtstillestånd, svält etc). Går väl att pusha detta ganska långt mha födointagsövervakning + hjärtlungmaskin för att hålla upp illusionen...

Hmm kanske något för framtiden. Lyckopiller i extrem och konstant dos...varför lida när man inte behöver?

Eftersom jag är en "sanningssökare" skulle jag utan tvekan välja verkligheten om den nu är den riktiga. Med andra ord skulle jag inte välja "verkligheten" om jag även där kan applicera matrisfenomenet (om den inte är bättre än den jag lever i nu vill säga).

Egentligen. Om man inte visste vilken värld som var 'riktig', alltså att man kanske redan lever i en illusion.
Skulle inte det skapa en väldig massa beslutsångest?

Illusion rakt av.

Idioti att utgå från någonting.. då låser man in sig i ett rum och kollar aldrig utåt.. ser aldrig längre än armen..

Alltid utgår man från något, även om man inte vet det själv.

Men att blint tro att sanningen är den vi ser..
FInns det ngt du INTE tror på då? Jag menar, tror du på "bibeln" eller vetenskapen? Och varför är inte det andra sanning?
Där är din förklaring på ditt eget argument.

Jag har själv tänkt på detta ett bra tag.

Frågan är om man väljer illusion, så kommer det ju med ett stort filosofiskt/psykologiskt problem.

För att förenkla min tankegång, för alla gamers, så är det som att fuska. Man förlorar verkligen all charm med ett spel, men man får lira med de goa vapnen, o det i sig är kul ett tag, men blir tråkigt i längden.

Samma sak tror jag att man inte kan uppskatta alla sina drömmar, om man en gång vetat att det varit omöjligt/svårt att uppnå. Kan man få något grepp om vad som är vackert? Allt finns ju till ens förfogande. Vill du ha den allra finaste solnedgången, så vipps, så har du det (om du nu skulle vara gud i din VR-värld).

Sen tror jag inte vi har hjärna nog att kunna beskriva vad vi själva vill, o det i sig blir ett fundamentalt problem. Vad är en perfekt harmonisk värld för dig? Är det att kunna ha en Ferrari o ett harem? Som sagt, lyxen dör väl efter ett tag, o man måste hela tiden ha något att uppnå...


Men jag måste erkänna att illusionen är ruskigt tilltalande...

Det sa jag inte. Du använder dessutom fasligt dåliga liknelser.
Jag har ingen anledning att tro att det vi ser inte är verkligt. Varför skulle jag då utgå från att det inte är det?
Det låter bara irrationellt på gränsen till korkat.