Citat:
Ursprungligen postat av Wermland
Jag vill bara säga något om min sponsor eftersom det har varit prat om sponsrande. Kanske hade jag en märklig sponsor för vi gjorde aldrig ett enda stegarbete (jag har inte haft kontakt med honom på flera år. I alla fall inte som sponsor/sponsi) utan jag ringde till honom ibland när jag mådde dåligt eller var vilsen, och så pratade vi bara tills jag hade fått ur mig skiten. Men han har aldrig gett mig några praktiska uppgifter, vilket jag har förstått att man "ska" göra i form av skrivuppgifter och sånt. En gång, när jag mådde som sämst och nästan hade gett upp det här med nykterhet, pratade jag med honom och han frågade då om han skulle hämta mig så kunde vi åka ut en tur. Visst, jag gick med på det. Jag hade ingen aning om vart vi skulle, och i bilen pratade vi inte om mående eller AA eller någonting sånt överhuvudtaget. Det verkade mer som om han kallpratade bara för att jag skulle tänka på något annat, vilket faktiskt fungerade. Efter ett tag kom vi ner till hamnen och så bjöd han mig på en tur i sin segelbåt

En korg med kaffe och fika hade han också gjort i ordning. Sedan försökte han förklara lite för mig om hur man kryssar, länsar och allt vad det heter. Jag fattade inget av sjöterminologin men jag trivdes och mådde fan så mycket bättre efteråt.
Kanske inte så traditionell sponsring men det fungerade i alla fall, och tacksamheten över vad han gjorde sitter i mig än idag fast det är mer än tio år sedan. Det är ingen liten båt han har men han gjorde sig ändå besväret. För min skull.
Vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med det här, jag ville bara berätta det.
Hej!
Tycker det var en fin liten berättelse av dig! Det är sådant som gläder mig.
Nej, han var väl ingen sponsor i ordets rätta bemärkelse. I alla fall inte enligt sponsorskap enligt AA, där en sponsor är en person som ska guida och hjälpa att göra stegarbete.
Men det är sådant som du berättar som det handlar mycket om, medmänsklighet, sunt förnuft, att finnas till för en människa som inte mår bra av en eller annan anledning. Jag tror att det är det som det handlar om, att finnas till och hjälpa varandra i vardagen, att visa på de goda sidorna i livet. Jag tror det handlar mycket om att hitta en balans i livet, mellan jobb, hobbies, kärlek, vänner, mat, sömn, motion etc. Det verkar som personen du berättar om är en klok människa som förstod vad det handlar om och att det inte enbart handlar om rörelsen, stegarbete, möten, service etc.
Hur som helst så värmde det att läsa din berättelse
Tack för ordet!