Egots död

Ja och nej. En upplevelse kräver något som upplever, det är sant, men VAD är det som upplever?
Du har säker haft upplevelser som du förlorat dig totalt i, peak experiences, sex, berg och dalbana, händelser som gjort att du helt förlorat dig själv och bara existerat i upplevelsen utan att reflektera ellr värdera eller känna skillnad på vad som är du och vad som är händelsen.
Alltså upplevelser där du inte erfar något "jag" som upplever utan bara är medveten om det rena skeendet. Gränsen mellan det inre och det yttre suddas ut och blandas ihop tills distinktionen bleknar bort. Det finns en upplevelse, inget mer.

Frågan är ju om det finns några "fysiskt isolerade medvetanden"...?

Finns det ett fysiskt isolerat löv tex? Vi känner ju till konceptet löv, och kan ta loss ett från trädet och hålla i det. Men om vi tänker efter så är ju lövet beroende av trädet, av syret, av atomerna, av planeten, av en hjärna som kallar det för löv, av ett öga som kan se färgen grönt... Osv osv.

Då inser man kanske att lövet inte existerar i sig, utan är mer som en våg/koncept mitt i den materia/energi som är allting.

På samma sätt är vårt medvetande inte isolerat, utan ett med allt annat.

Så är det. Allting beror på allting annat och det finns inget som är isolerat från resten.

http://www.brainpickings.org/index.p...-is-connected/

Och med det kan man säga att vårt medvetande sträcker sig långt utanför kroppen och att vårt personliga medvetande upplevs personligt bara så länge vi upplever oss som en person.
När skillnaden mellan det inre och det yttre suddas ut så finns bara medvetande, opersonligt, tidlöst, formlöst.
Om man kupar händerna till en boll i vattnet så avgränsar man en del vatten, man får vatten innanför och utanför den gräns som händerna utgör. Vattnet är samma. När man öppnar händerna finns ingen gräns längre, det vatten som var låst inne i de kupade händerna blandas nu upp i vattnet utanför. Samma med egot, när egot försvinner så försvinner gränsen mellan det personliga och det universella medvetandet och det som finns kvar är den rena upplevelsen eller det som på engelska bättre uttrycks som "awareness".

Det blir snömos när man inte förstår varandras terminologi. Som nu.

Detta är ju givetvis inte sant.


"Nu skall jag blåsa skallen av mig med denna vackra Magnum .44. Nej, då dör du ju! Har DU testat? Nej.. Då så!"


Han verkar dock inte vara en tydlig vän till din lära: "When we shift the pattern and begin seeing – and celebrating – our small wins, however, we learn to literally see ourselves as winners (this doesn’t come easily for everyone), and as psychological reason goes, winning begets more success."

Som jag har förstått det så är egocid en mognadsprocess som sker i samband med traumatiska händelser, som t.ex ett misslyckat självmordsförsök. Dock kan det väl handla om andra saker som kan vara traumatiska nog som ens egna barns födelse eller att rycka in i det militära eller... osv.
Något som då rent subjektivt skulle kunna leda till att man upplever en stark känsla av att ha tappat lusten för sin själviskhet.
Egot utbyts mot ett själv, alltså allt kretsar inte längre kring ens ego utan man blir ett själv som något som kretsar kring något större - en sorts religiös upplevelse för en del.

Osjälviskhetens födelse, separationen från den tidigare så livsnödvändiga barnsliga egoismen, eller något.

Märkligt argumenterat. Är väl egots drivkraft att skapa behagliga förutsättningar för sig självt, därför passar den på att ro om människor för att det verkar vara det bästa sättet att vinna gehör och harmoni.


Finns ju många som uppskattar den s.k. djävulen.

Jo.

En enskilt mänskligt nervsystem i vårt fall givetvis. Men visst är ju medvetandet fortfarande tämligen mystiskt.


Ja, jag känner rätt väl till dessa ego-transcenderande upplevelser. De är förvisso härliga, men högst temporära, tillstånd. De påverkar inte vårt "vardags-ego" utan är istället en tillfällig regression till ett mer primitivt medvetandestadium. Alltså en tillfällig flykt från vårt ständiga reflekterande.

Man bör således inte läsa in för mycket i dessa, njut dem för vad de är men tro inte att det går, eller ens är önskvärd, att permanent leva i ett sådant medvetandetillstånd. Även om diverse gurus & Co. brukar påstå detta.

Ja, det är ju mer en religiös ståndpunkt än en vetenskaplig. Vi har inga belägg för, trots hundraårig forskning, att medvetanden skulle vara mystiskt sammankopplade bortom rum eller tid. Att vi består samma typ av material är givetvis något helt annat.

Finns inget bevis för det motsatta heller: att medvetandet enbart skulle finnas inne i våra hjärnor...

Jo, jag kan t.ex. förändra ditt medvetande genom att förändra hur din hjärna fungerar. Medvetandet är därmed beroende av hjärnan.