Egots död

Varför i hela friden skulle nått av det där spela roll för något annat än ditt ego. Ego grundar för egobevarelsedrift.

Det spelar roll för mig som upplever och inte vill lida. Har jag kontroll på mitt ego så lider jag inte av ett för stort ego. Jag njuter hellre av solen och glass än makt och status.

Det kanske är ett luftslott, men måste det vara något dåligt för det? Det kanske är en annan värld som man frammanar genom att fokusera på luftslott? Och eftersom det finns oändligt med tankar så finns det oändligt med valmöjligheter, där man kan bestämma, specifikt, vad man vill ha?

Man skärmar av sig från det som är.

Åter och åter igen kommer jag till ett tillstånd av att bara observera allt och åter och åter igen blir jag sur på detta tillstånd. Vill helst förstöra hela Universum. Kreativitet. Och specifika drömmar att ge sin uppmärksamhet, på bekostnad av det som är via de andra sinnena. Att brinna upp eller bli en grönsak som tolererar allt. Att förstöra eller tyna bort. Ju mer jag väljer att välja ingenting, ju närmre kommer jag ingenting. Ingenting och någonting. Allt är ett hologram, en tanke. När man sover djupt finns ingenting, men så fort man vaknar börjar det hända saker. Psyket blir aktivt. Man utsätts för lidande. Man utsätter sig själv för lidande. Man kan bli psykopatisk och psykotisk för mindre. Om jag inte hade tänkt så hade jag inte skrivit de här orden. Om ego inte är tankar så vet jag inte vad det är. Ego. Det är pixlar på skärmen. En tanke. Ego. En formation. Ego. Varför skulle man vara typ rasistisk mot ego och inte låta det vara med i spelet? Begär. Och ego. Ego. Det är bara bokstäver och tankeljud. Associerar det med ägg. Eggo. Jag vet inte ens vad det betyder. Får kanske kolla Wiktionary. Eller inte. Ego. Det är bara lite mörkare färg mot en vit bakgrund på en telefon. Ego är bara en tanke och ett ord. Det finns många tankar och ord. Varför pratar jag ens om ego? Varför skulle det ens vara fel med ego? Varför har ego inte lika mycket rätt att finnas som alla andra tankar och ord? Som du kan förstå gillar jag inte censur.

Älskar ditt insiktsfulla inlägg, tåls att läsa om och om igen. Det är klart luftslott inte är dåliga, precis lika lite dåligt som lidande är. De finns. Men vill man bli kvitt sitt lidande är det nog en god idé att inte fokusera på det luftslott som inte finns som skapar illusionen av att vara någon som lider. Så.

Jag hade nog rätt självsäkert våga säga att ego inte är tankar. Precis som att du kan veta att du älskar någon utan att tänka att du gör det, eller äcklas av någon, eller tycker något är fint. Eller konstigt. Egot gillar nog att vara den som skapar allt och alla förutsättningar för liv och levande, humor och glädje, sorg och lidande, eftersom det är så snabbt att ta cred för grejer. I ägandeform. Jag drabbas. Jag är si o så. Det är mitt verk /ego. En liten trollkarl som berättar en historia tills du inte orkar lyssna längre. När trollkarlen förlorar sin publik slutar han så småningom med sina trix.

Egot får väl finnas, men det kanske inte är tankar. Det kanske bara är en tanke som lyckats genomsyra alla andra och ropar att den äger. Kan ju va kul att plocka bort den och åtminstone prova vad som händer med alla andra tankar när dom slipper den där ägande-tanken, när alla andra tankar kan komma och gå utan att nån äger dom censur är skit!! man behöver inte döda diktatorn, men fan är det bra om vi avsätter jäveln ändå. Plockar bort dess makt? Ett rött kort till jäveln som tror sig äga planen men mest förstör glädjen i att spela boll. Kanske inte rasistiskt, kanske mer.. en osportslig typ som spelar fulspel och därför. Vill man inte ha med den tanken i spelet. Allt blir så fult. Och till slut är det inte kul längre. Together unite.

Men alltså, existerar egot verkligen som något annat än ett koncept, en tanke? Vad är inte en tanke? Som jag upplever det är allting tankar. Det fysiska är också en tanke, tankar, bara lite mer kompakta än de i huvudet som det verkar.

Om allt är tankar, och en tanke vad är då en skillnaden på en boll och egot eller ett ägg? En nazist och en antinazist? Okej man förutsätter att en nazist och antinazist har olika värderinger angående i alla fall nazismen, men så behöver säkert inte ens vara fallet. Det kan finnas oändligt med andra faktorer. De kanske tänker precis likadant och så är där kanske bara en sak som skiljer dem åt.

Egot är ett ord. Ägget är också ett ord. Den energi som bildar tankar ser olika ut som ego eller ägg men det är samma energi. En energi som hela universum är byggd av. Det astrala. Stjärnorna.

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Kanske inget. Varför ska man ens haka upp sig på egot. Finns oändligt med andra tankar. Men det är klart, det kan vara intressant med en djupanalys ibland, en röd tråd i historien. Egots död låter ganska destruktivt. Varför skulle inte egot ha rätt att leva? Som alla andra tankar?

En guide från det sjunde ljuset vid namn Kirael sa genom sitt medium Fred Sterling en gång: "Every thought you can think, have the same right to incarnate as you."

Alltså typ, varje tanke du kan tänka, har samma rätt att inkarneras som du själv.

HAHA aldrig hört något mer självuppoffrande, tänker typ "allt och alla har rätt att inkarneras och de ska dessutom bo i mitt huvud" Fy fan vilket självplågeri vännen! Självrespekt! Superviktigt. Det är inget fel på tankar, även om jag inte skulle vilja hålla med om att vi pratar om liv och död när vi tittar på tankar. Rätt har de väl att finnas, som allt annat, men så organiska är dom inte. De föder inte sig själva utan underhåll så att säga. Och det är väl där meditationskonsten kom in för att liksom, kolla va tanken gör och hitta spacet däremellan för att se att okej. Det finns annat än tankar också. Att egot kan dö eller ska dödas blir befängt om man bestämmer att egot är en tanke, som en grund för samtalet. Det är klart man kan underhålla tanken om egot i all oändlighet om man så vill. Slutar man däremot tro på den tanken som något som lever öppnar sig en annan värld. Många är nyfikna på den. Många är rädda. Men är tron på en tanke så mycket att rädslas, noja och avstå livet för. Livet är skit med ego. Man kan ha sin kamp, den stora dödskampen. Sen är det fri lek efter det. Dödskampen utspelade sig bara i tanken. SJUKT. Man är som barn som förlorar sig i leken som när den slutar slutar med döden. Sen var leken slut. Och det var väl det lilla, men otroligt läskigt under tiden! Om man tror på leken så att säga. Bless your heart.

Har mediterat nu i kanske två år men jag tycker nästan att det blir svårare och svårare. Det är svårare att hålla fokus och är nästan aldrig nöjd efter. Trodde hjärnan skulle lära sig att inte gå på högvarv men inget har blivit nämnvärt bättre.

När det kommer till meditation och tekniker så brukar jag aldrig påstå att det finns rätt och fel sätt att meditera på, utan det handlar om syften och vilka effekter man vill uppnå.
Om du använder en meditation med fokus som syfte så tränar du hjärnan att fokusera, och att fokusera kräver en åtminstone i min uppfattning kapacitet utav hjärnan.

Således skulle jag rekommendera att testa att modifiera syftet med din meditation och att träna på att inte fokusera, det i sig är dock paradoxalt också en form av fokus, vilket gör träningen - åtminstone i början - en aning kontraproduktiv, detta tills hjärnan slutar fokusera.

Jag läste boken Buddha På Ren Svenska och började med meditationen som han tipsade om där. Vipassana och Anapana där man ska analysera hela kroppen och lägga märke till alla förnimmelser. Jag kanske gör fel som tänker på dom i stället för att känna dom eller nåt sånt.

Ja kanske, tänk dig att du har diverse förnimmelser i kroppen och sedan har du sinnet som fokuserar på förnimmelserna, sinnets fokus behöver inte flyttas mellan olika förnimmelser när de manifesterar sig i kroppen, sinnet kan vara i ett overksamt läge trots existensen utav manifesterade förnimmelser.

Du vill vara i ett tillstånd som japanerna kallar för "mushin" eller kineser kallar för "wuxin", det finns inget bra ord på svenska för detta, men det betyder ungefär "inget sinne" eller "sinne utan sinne".

Ja okej. Ska prova igen på måndag och göra mitt bästa

Lycka till, tänk att det är som en flod där olika objekt flyter förbi - känslor, tankar, minnen eller ett kliande i kroppen någonstans, och varje objekt ska tillåtas att flyta förbi utan fästa sig i dem. Sinnet till en början kommer att av ren vana fästa sig vid objekten och dess innehåll, träningen är att finna eller upptäcka sig själv ha fastat i objekten, släppa taget om dem och låta dem åka vidare i floden.

Ju oftare du lyckas finna dig själv ha fastnat i ett objekt, ju effektivare blir sinnet både i att upptäcka detta, släppa taget och att inte fastna.

Med framgångsrik träning så kommer flödet eller manifesterande utav konceptuella fenomen så som tankar och minnen att minska såpass mycket att det knappt manifesteras några överhuvudtaget, det är det tillståndet som kallas "inget sinne" eller "ett sinne utan sinne". Det som finns i sinnet då är tomhet eller det som buddhisterna kallas för Sunyata, som är enligt dem är en fundamental aspekt utav verkligheten i sig. Som västerlänning är det nog ingen orimlig förhållning att tänka sig att det är det vi kallar för rymd eller rum, dvs det som allting finns i. Allt det svarta tomma i himlen mellan stjärnorna.