Egots död

Sluta prata om egot som att det skulle vara något dåligt. Det är bara dåligt när man blir fast i gamla tankemönster och synsätt som hjälpte en, en gång i tiden men som inte skapar utveckling i ens nuvarande liv.
Ett starkt ego behövs i vissa situationer eftersom det sållar bort osäkerhet och skapar direkt beslutsfattning. Ett starkt ego är bra att ha, i precis rätt sammanhang.
Dock är egot och ens tankar oftast väldigt digitala, därför kan det vara svårt att kallibrera dem efter världens skiftande gråskala. I bara lite fel sammanhang rimmar egot oftast inte med verkligheten och personen blir drabbad av ett mindfuck.
Alla har ett ego, man har stunder då man kan se på det objektivt, man har stunder då man är inne i det och tolkar sitt liv genom det. Det är oftast varken bra eller dåligt i sig. Det som enligt mig är ett starkt sätt att tänka och se på sig själv är att se egot och dess inre röst som ett verktyg. Verktyget i sig är varken bra eller dåligt, det är hur man ser på det och använder det som gör det bra eller dåligt.

Så olika personer kan hävda att de transcenderat sitt ego. Kul för dem. Men är inte de kristalliserade uppfattningarna som du har efter din break through en del av ditt ego nu? Visst att vissa saker är mer sanna än andra, "all truths shall eventually be proven false, even this one".
Så alla har ett ego, men vissa har vad jag tänker är en mer flexibel och realistisk bild på sitt ego. Det är en modifierbar modul. Som består av mindre separata moduler. Allt vad jag tänker om olika saker är bara olika tankemodeller och synsätt, som kan bytas ut om jag ser att något annat är mer logiskt eller känns mer rätt. Allt det kan jag identifiera som jag, på en viss nivå, men den som jag är innerst inne är den som observerar mina tankemoduler, så vem bryr sig om det visar sig att jag inser att det finns ett smartare sätt att tänka om något än vad jag gjorde, det är inte jag, mitt jag på den djupaste nivån, som är den som observerar tankar och känslor, allt som spelas upp i mitt medvetande.

Jag tror att man ska ha en hälsosam relation till sitt själv, och sitt själv kan man endast definiera i relation till något annat i universum. Så om man fördömmer ego som något dåligt, är man för evigt dömd att lista ut logiska förklaringar till varför man har skäl till att överleva sitt själv.

Sant, men för och nackdelar med att döda egot är också relevant. Varför skulle egot vara falskt? Menar du att vad som återstår efter egot är "jag"? I såna fall håller jag med, men jag tror att jag:et försvinner med egot. Det är därför det är möjligt att skapa sig en ny personlighet efter en ego död.

Jag vet inte om personligheten är ny eller om den bara antar andra egenskaper. Men visst förändras egot efter att det avslöjats. Det blir tjänare i stället för herre.

Det är upp till tolkaren

Edit: Som Kierkegaard skrev "Jag lever för att tjäna andra".

Sluta prata om egot som att det skulle vara något dåligt. Det är bara dåligt när man blir fast i gamla tankemönster och synsätt som hjälpte en, en gång i tiden men som inte skapar utveckling i ens nuvarande liv.

Sant, men för och nackdelar med att döda egot är också relevant. Varför skulle egot vara falskt? Menar du att vad som återstår efter egot är "jag"? I såna fall håller jag med, men jag tror att jag:et försvinner med egot. Det är därför det är möjligt att skapa sig en ny personlighet efter en ego död.

Om man inte trancenderat egot är man styrd av det och man jämställer det med vem man är. Om man trancenderat egot vet man att egot bara är en mask, ett verktyg. Det är stor skillnad. Så jag skulle nog inte säga att det är upp till tolkaren. Om man trancenderat egot finns det ingen väg tillbaka.
Det är som att tappa håret, även om man skaffar peruk så vet man att man är flintis där under

Spännande tråd. Jag håller med Yr.kand då jag tror att egot och jaget är samma sak. Håll debatten vid liv.

Man brukar ibland använda uttrycket "självet" eller "det opersonliga jaget" när man pratar om det som inte är egot.

Sluta prata om egot som att det skulle vara något dåligt. Det är bara dåligt när man blir fast i gamla tankemönster och synsätt som hjälpte en, en gång i tiden men som inte skapar utveckling i ens nuvarande liv.
Ett starkt ego behövs i vissa situationer eftersom det sållar bort osäkerhet och skapar direkt beslutsfattning. Ett starkt ego är bra att ha, i precis rätt sammanhang.
Dock är egot och ens tankar oftast väldigt digitala, därför kan det vara svårt att kallibrera dem efter världens skiftande gråskala. I bara lite fel sammanhang rimmar egot oftast inte med verkligheten och personen blir drabbad av ett mindfuck.
Alla har ett ego, man har stunder då man kan se på det objektivt, man har stunder då man är inne i det och tolkar sitt liv genom det. Det är oftast varken bra eller dåligt i sig. Det som enligt mig är ett starkt sätt att tänka och se på sig själv är att se egot och dess inre röst som ett verktyg. Verktyget i sig är varken bra eller dåligt, det är hur man ser på det och använder det som gör det bra eller dåligt.

Så olika personer kan hävda att de transcenderat sitt ego. Kul för dem. Men är inte de kristalliserade uppfattningarna som du har efter din break through en del av ditt ego nu? Visst att vissa saker är mer sanna än andra, "all truths shall eventually be proven false, even this one".
Så alla har ett ego, men vissa har vad jag tänker är en mer flexibel och realistisk bild på sitt ego. Det är en modifierbar modul. Som består av mindre separata moduler. Allt vad jag tänker om olika saker är bara olika tankemodeller och synsätt, som kan bytas ut om jag ser att något annat är mer logiskt eller känns mer rätt. Allt det kan jag identifiera som jag, på en viss nivå, men den som jag är innerst inne är den som observerar mina tankemoduler, så vem bryr sig om det visar sig att jag inser att det finns ett smartare sätt att tänka om något än vad jag gjorde, det är inte jag, mitt jag på den djupaste nivån, som är den som observerar tankar och känslor, allt som spelas upp i mitt medvetande.

Jag tror att man ska ha en hälsosam relation till sitt själv, och sitt själv kan man endast definiera i relation till något annat i universum. Så om man fördömmer ego som något dåligt, är man för evigt dömd att lista ut logiska förklaringar till varför man har skäl till att överleva sitt själv.

Sluta prata om egot som att det skulle vara något dåligt. Det är bara dåligt när man blir fast i gamla tankemönster och synsätt som hjälpte en, en gång i tiden men som inte skapar utveckling i ens nuvarande liv.
Ett starkt ego behövs i vissa situationer eftersom det sållar bort osäkerhet och skapar direkt beslutsfattning. Ett starkt ego är bra att ha, i precis rätt sammanhang.
Dock är egot och ens tankar oftast väldigt digitala, därför kan det vara svårt att kallibrera dem efter världens skiftande gråskala. I bara lite fel sammanhang rimmar egot oftast inte med verkligheten och personen blir drabbad av ett mindfuck.
Alla har ett ego, man har stunder då man kan se på det objektivt, man har stunder då man är inne i det och tolkar sitt liv genom det. Det är oftast varken bra eller dåligt i sig. Det som enligt mig är ett starkt sätt att tänka och se på sig själv är att se egot och dess inre röst som ett verktyg. Verktyget i sig är varken bra eller dåligt, det är hur man ser på det och använder det som gör det bra eller dåligt.

Så olika personer kan hävda att de transcenderat sitt ego. Kul för dem. Men är inte de kristalliserade uppfattningarna som du har efter din break through en del av ditt ego nu? Visst att vissa saker är mer sanna än andra, "all truths shall eventually be proven false, even this one".
Så alla har ett ego, men vissa har vad jag tänker är en mer flexibel och realistisk bild på sitt ego. Det är en modifierbar modul. Som består av mindre separata moduler. Allt vad jag tänker om olika saker är bara olika tankemodeller och synsätt, som kan bytas ut om jag ser att något annat är mer logiskt eller känns mer rätt. Allt det kan jag identifiera som jag, på en viss nivå, men den som jag är innerst inne är den som observerar mina tankemoduler, så vem bryr sig om det visar sig att jag inser att det finns ett smartare sätt att tänka om något än vad jag gjorde, det är inte jag, mitt jag på den djupaste nivån, som är den som observerar tankar och känslor, allt som spelas upp i mitt medvetande.

Jag tror att man ska ha en hälsosam relation till sitt själv, och sitt själv kan man endast definiera i relation till något annat i universum. Så om man fördömmer ego som något dåligt, är man för evigt dömd att lista ut logiska förklaringar till varför man har skäl till att överleva sitt själv.

Låt oss säga att det är som du säger, att ditt jag på den djupaste nivån är den som observerar tankar och känslor samt det som spelas upp i ditt medvetande, så har jag några frågor. Vem är det som observerar den som observerar dina tankar och känslor? För uppenbarligen vet du ju att hen existerar. Hur kan du göra det, om det inte är så att även den som observerar kan observeras. Av vem/vad?

Bra fråga. Hur många ryska dockor finns det? I min erfarenhet slutar det med någon slags av-identifikation, observation utan person.