Citat:
Sluta prata om egot som att det skulle vara något dåligt. Det är bara dåligt när man blir fast i gamla tankemönster och synsätt som hjälpte en, en gång i tiden men som inte skapar utveckling i ens nuvarande liv.
Ett starkt ego behövs i vissa situationer eftersom det sållar bort osäkerhet och skapar direkt beslutsfattning. Ett starkt ego är bra att ha, i precis rätt sammanhang.
Dock är egot och ens tankar oftast väldigt digitala, därför kan det vara svårt att kallibrera dem efter världens skiftande gråskala. I bara lite fel sammanhang rimmar egot oftast inte med verkligheten och personen blir drabbad av ett mindfuck.
Alla har ett ego, man har stunder då man kan se på det objektivt, man har stunder då man är inne i det och tolkar sitt liv genom det. Det är oftast varken bra eller dåligt i sig. Det som enligt mig är ett starkt sätt att tänka och se på sig själv är att se egot och dess inre röst som ett verktyg. Verktyget i sig är varken bra eller dåligt, det är hur man ser på det och använder det som gör det bra eller dåligt.
Så olika personer kan hävda att de transcenderat sitt ego. Kul för dem. Men är inte de kristalliserade uppfattningarna som du har efter din break through en del av ditt ego nu? Visst att vissa saker är mer sanna än andra, "all truths shall eventually be proven false, even this one".
Så alla har ett ego, men vissa har vad jag tänker är en mer flexibel och realistisk bild på sitt ego. Det är en modifierbar modul. Som består av mindre separata moduler. Allt vad jag tänker om olika saker är bara olika tankemodeller och synsätt, som kan bytas ut om jag ser att något annat är mer logiskt eller känns mer rätt. Allt det kan jag identifiera som jag, på en viss nivå, men den som jag är innerst inne är den som observerar mina tankemoduler, så vem bryr sig om det visar sig att jag inser att det finns ett smartare sätt att tänka om något än vad jag gjorde, det är inte jag, mitt jag på den djupaste nivån, som är den som observerar tankar och känslor, allt som spelas upp i mitt medvetande.
Jag tror att man ska ha en hälsosam relation till sitt själv, och sitt själv kan man endast definiera i relation till något annat i universum. Så om man fördömmer ego som något dåligt, är man för evigt dömd att lista ut logiska förklaringar till varför man har skäl till att överleva sitt själv.
Ett starkt ego behövs i vissa situationer eftersom det sållar bort osäkerhet och skapar direkt beslutsfattning. Ett starkt ego är bra att ha, i precis rätt sammanhang.
Dock är egot och ens tankar oftast väldigt digitala, därför kan det vara svårt att kallibrera dem efter världens skiftande gråskala. I bara lite fel sammanhang rimmar egot oftast inte med verkligheten och personen blir drabbad av ett mindfuck.
Alla har ett ego, man har stunder då man kan se på det objektivt, man har stunder då man är inne i det och tolkar sitt liv genom det. Det är oftast varken bra eller dåligt i sig. Det som enligt mig är ett starkt sätt att tänka och se på sig själv är att se egot och dess inre röst som ett verktyg. Verktyget i sig är varken bra eller dåligt, det är hur man ser på det och använder det som gör det bra eller dåligt.
Så olika personer kan hävda att de transcenderat sitt ego. Kul för dem. Men är inte de kristalliserade uppfattningarna som du har efter din break through en del av ditt ego nu? Visst att vissa saker är mer sanna än andra, "all truths shall eventually be proven false, even this one".
Så alla har ett ego, men vissa har vad jag tänker är en mer flexibel och realistisk bild på sitt ego. Det är en modifierbar modul. Som består av mindre separata moduler. Allt vad jag tänker om olika saker är bara olika tankemodeller och synsätt, som kan bytas ut om jag ser att något annat är mer logiskt eller känns mer rätt. Allt det kan jag identifiera som jag, på en viss nivå, men den som jag är innerst inne är den som observerar mina tankemoduler, så vem bryr sig om det visar sig att jag inser att det finns ett smartare sätt att tänka om något än vad jag gjorde, det är inte jag, mitt jag på den djupaste nivån, som är den som observerar tankar och känslor, allt som spelas upp i mitt medvetande.
Jag tror att man ska ha en hälsosam relation till sitt själv, och sitt själv kan man endast definiera i relation till något annat i universum. Så om man fördömmer ego som något dåligt, är man för evigt dömd att lista ut logiska förklaringar till varför man har skäl till att överleva sitt själv.
Instämmer, men det är bra om man citerar eftersom jag knappast talat om egot i negativ bemärkelse utan det är som du skriver både och.