Egots död

Wow, du verkar faktiskt vara genuint upplyst enligt den Buddhistiska och Advaita definitionen, grattis! Den där känslan av att allting är jag är samma känsla som Ramana Maharsi, Buddha, Dalai Lama, Rupert Spira, med fler har, den får man när Jag-tanken blivit eliminerad, det är en stor grej för man börjar leva helt i nuet och känner en villkorslös lycka.
Det bästa sättet att se om man verkligen kommit till den nivån (enligt min lärare) är att svara på frågan: Vilket känsla av "andra" har du? Om allting är jag, villkorslöst, så är man genuint upplyst och sökandet är klart.

No mind.
No knowledge.
No other.

Eller så är det så att det är egot som har en personlighet, inte jag.

Hur kan egot ha en personlighet? Egot är bara en tanke / idé skapad som en slags försvarsmekanism i barndomen, du hade redan en personlighet innan egot utvecklades. Du får tro det du tror, men det finns ingen som delar din åsikt inom Buddhismen/Advaita/Hinduism mm. Genom att sprida dina åsikter som en sanning skapar du förvirring, vi borde underlätta för folk som vill utvecklas, eller hur?
Edit, Förresten det spelar inte så stor roll vilka definitioner och ord du använder, jag vet att du i grunden förstår och har delat mycket sanning som hjälpt folk, sorry om jag lät lite "sträng" haha. Allt med kärlek.

Det är lätt hänt att man drar på lite
Jag är inte helt klar över vad jag pratar om hela tiden. Och det finns ju en del definitioner på vad egot är. Men du menar alltså att egot bara är det som står i vägen för, ska vi kalla det självrealisering? Bara den funktionen? Har inte egot andra egenskaper enligt dig?

Eftersom egot är en identitet påverkar egot personligheten lite. Jag-tanken (som Ramana Maharsi pratade om) och egot är dock inte samma sak, egot är en identitet men Jag-tanken är mer komplicerad, man skulle nästan kunna kalla den för en levande entitet, det är en tanke men den tar över hjärnan och personligheten varje dag när man vaknar ur djupsömnen. Jag-tanken har alla möjliga överlevnads-tekniker och är väldigt smart.

Kan ta ett exempel. Min Guru frågade en student till honom: Vem är du? Studenten svarade: Jag är det absoluta medvetandet, Gud, Shiva, alltet. Min Guru skrattade och sa: Nej, du är Jag-tanken. Studenten blev förolämpad och började argumentera, men till slut insåg han att läraren hade rätt.

När Jag-tanken dör blir det nästan som en chock, allting är så annorlunda än vad man är van vid men samtidigt så är man så mänsklig och normal. Det är ett väldigt intressant ämne att diskutera och jag kan skriva hela böcker om detta, men jag slutar så får den som läser kontemplera på detta och komma med eventuella svar. Men ja, man behöver inte Egot/Jag-tanken, det är bara som lera som täcker den vackra diamanten, det sanna jaget.

Sorry om jag komplicerade detta för mycket med allt prat om Jag-tanken. Sann andlighet är väldigt simpelt: Lev i nuet. Njut av livet. Var medveten om dina emotionella reaktioner, känn dina känslor i kroppen och fly inte från dem.

Svårt att förstå vad du menar här. Vad är egot? En identitet som påverkar personligheten men som inte är jag-tanken? Innan sa du att det bara var en tanke, nu har det en identitet? Som en identitet måste det ha egenskaper. Vilka?
Well, studenten är så klart det absoluta medvetandet. Som alla andra. Men hen hade ingen förstahandsupplevelse utan bara redogjorde för vad hen läst eller hört någon annan säga.
Förolämpad blir man på ego-nivå så att säga, så gurun hade både rätt och fel.


Pratar du från erfarenhet eller undervisning? Du skiljer på ego och personlighet och säger att egot är jag-tanken. Ok. Så vem har personlighet? Om jaget är helt borta, vem föredrar x i stället för y?


Jag anser fortfarande att egot och personligheten är samma sak, ett självskapat jag. En realisering av självet avslöjar egot som en falsk självbild, men det betyder inte att det försvinner. Skillnaden är att man nu inte vet vem/vad man är längre, att man egentligen inte finns som person, att egot är något artificiellt.
Det är som att se en film man tror är en dokumentärfilm och någon talar om att det är en spelfilm.
Det är inte på riktigt. Ingenting händer egentligen, filmen är likadan men nu har man insikten om att den inte är verklig. Ingenting händer men allt förändras.

Och inse att du inte är någonting av det du föreställer dig att vara.

Det finns ett problem med din definition, detta är anledningen till att jag ifrågasatte den. Realisering av självet är inte enbart en förståelse, utan en djup transformation. Känslan av ett Jag ändras från att vara i huvudet till att bli en öppen rymd som innehåller allt som finns.

Nästan alla Buddhister och Advaita-sökare förstår att de inte är det falska Jaget, men transformationen har inte skett, och därför är deras förståelse värdelös. Men när sann realisering av självet sker, så kommer de hitta all lycka och frihet de sökt hela tiden.

Du frågade om egot har en egenskap? Rupert Spira menar om jag minns rätt att egot är en aktivitet, sökandet efter lycka. När egot försvinner, försvinner därför sökandet efter lycka, självklart har man då fortfarande en personlighet.

Så vilken känsla av ett Jag har du? Ignorera din intellektuella förståelse, och svara baserat på känslan.

Så nu är egot en aktivitet......först en tanke, sedan en identitet och nu en aktivitet. Ser du att din definition av egot spretar åt alla håll?

Jag skulle vilja säga att jag har en upplevelse av ett opersonligt jag, även om det låter som en motsägelse; något upplever inre och yttre fenomen. Jag är obeskrivlig, jag är egentligen bara den vita skärm där filmen utspelas på, opåverkad av filmen men ändå inbäddad i den.

I Am what I Am

Realisering av självet innebär, som jag ser det, inte att man förstår vad man är. Det innebär att man förstår vad man INTE är.

Haha, nja att egot är en aktivitet är Rupert Spira's definition, jag skulle säga att egot leder till aktiviteten att söka efter lycka, inte att egot i sig är aktiviteten. En identitet (egot) är en slags tanke / idé som jag skrev tidigare, jag har inte motsagt mig själv.
Intressant, så känslan av ett Jag i huvudet bakom ögonen är helt borta? Kan du meditera helt utan tankar i låt oss säga en timme? För om du inte kan det kan jag lova att du fortfarande har ett ego/Jag-tanke. Jag kan meditera utan tankar, och jag har fortfarande en Jag-tanke, egot (Identitet) är dött men Jag-tanken har levt kvar på grund av att jag har ett beroende av att analysera saker ofta, med tankar istället för att leva i nuet, men när jag mediterar så finns inga tankar där, det är helt tyst.
Om det är allt som Realisering innebär så skulle alla Buddhist-munkar bli upplysta efter en vecka. Varför tror du så många kämpar och mediterar i massor av år för att bli upplysta? För att deras lärare inte fått dem att inse vad de INTE är? Nej, för att de inser att det finns mer, att de inte uppnått sann Själv-Realisering.

Fast något som har en identitet har också egenskaper. Vilka är egots egenskaper?

Vem är det som analyserar? Ditt ego. Det är inte ditt sanna/rena jag som analyserar. Så klart har du ett ego. Jag mediterar aldrig nu för tiden. Och vad är det för fel på tankar? Det tog miljoner år för tankar att uppstå, nu ska vi bli av med dem? Och det är en missuppfattning att vi måste sluta tänka för att meditera. Tankar kommer och går, det spelar ingen roll. Jag är inte mina tankar.

Kan du sätta ord på det du är? Då skulle jag vilja se det. För min del kan jag bara tala i negationer, jag är inte detta, inte detta. Du är bekant med Neti Neti antar jag?