Egots död

Så man kan bara bli medveten? Jag trodde det fanns ett till steg, som man kan nå genom att trippa eller genom meditation.

Snackar vi om tråden som en f.d. moderator startade? Om inte, någon som vet vilken jag menar? Jag har letat röven av mig i veckor utan att hitta den, den var sjukt intressant, dock minns jag inte om den låg i filosofi eller psykologi.

Låter som att psykopati kan botas genom egodöd, är detta ett faktum inom psykiatrin? Behandlar man psykopater genom egodöd?

Egodöd kallas psykos inom psykiatrin.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Psykos

För att vara ärlig så är det ett väldigt träffsäkert vis att beskriva det här som vi vadar omkring i, med egodöd. Jag gillar dock inte när förespråkare talar om det som att det är någon slags nyckel till något "annat - Bättre" .. Har tänkt mycket på egodöd men kommer ingenvart. Kan i NUET bryta en barriär, men när man brytit en barriär kommer en till, och en till, och en till. Att vara "fri" finns inte. Du kommer alltid ha gäster i ditt huvud. Tills dagen du dör, då vet jag faktiskt inte vad som händer med dig.

Egodöd och psykos är verkligen inte samma sak. Snarare är psykos den totala motsatsen.

Egodöd är att vakna. Psykos är att somna in djupare och drömma i drömmen där man drömmer att man drömmer, typ.

Hur vet du att ingen är "fri"?

Att vara någonting är egots sätt att skilja dig ur mängden eller motsatt, att sälla dig till massan. Även om man som person ställer sig utanför alla roller så bildar man en roll via detta.

När du ger dig själv frågan "vem är jag?" så kommer ditt intellekt att försöka svara på den frågan och via egots förträfflighet skapa en roll åt dig. Denna fråga är alltid ett gissel och dömd att ge dig ett svar som kommer orsaka lidande.

Först när du inte är intresserad av den frågan, när du inte längre nödgas ställa den till dig själv, när den blir fullkomligt överflödig, kan du se varje person, varje ögonblick och varje sekund så som den är - utan denna konstruktion som redan förutbestämt vad du ska tycka, tänka och förhålla dig. Du blir så att säga fri från egot, för faktum är det att du inte behöver vara någon överhuvudtaget.

När jag nu skriver detta, och om du visualiserar hur det skulle kännas att inte vara någon, då kommer du med all säkerhet känna ett visst mått av obehag, kanske förstår du inte ens hur det ska gå till. Det är ditt ego som försöker förstå en logik den omöjligen kan förstå; att inte spela en roll, att inte sträva efter en falsk identitet. Därav obehaget. Om du tar bort allt världsligt och som i formens värld identifierar dig - ditt jobb, dina vänner, din familj, dina intressen, dina tankekonstruktioner, din historia, din potentiella framtid, allt utom just nu - den personen är du innerst inne, den som inte identifierar sig med den fysiska världen och låter sig duperas.

Men det är ingen fara. Begrunda denna reaktion lite försiktigt , den reaktion som egot avger när du hotar med tillintetgörelse av det. Du kommer kanske upptäcka lite av det vi pratar om härinne.

Att försöka kontrollera egot är en oerhörd motsättning i sig eftersom det inbegriper motstånd och ställningstagande. Säg "varsågod" eller "aja baja" till egot, eller varför inte försöka ignorera det, och det är i praktiken som att lägga till eller ta bort lera från en lerfigur. Även om du tar bort allt så kommer skiten du tar bort att bli en ny fysisk form i sig. Det är därför människor som tar avstånd från egot och dömer det; bland annat genom att bli eremiter eller leva utanför kollektivet; bildar en ny identitet via detta. De skapar regler för denna identitet, principer och tankekonstruktioner som de sedermera följer. Det är därför goda människor, religiösa och ideologiska gestalter, löper stor risk att bli blinda och de ädla frön som satte allt i rullning blir sedermera det omvända.

Att iaktta egot, dvs att vara vaken och utan att döma, är det som gäller. Att föra ut det i - som Tolle uttrycker det så fint - i medvetenhetens ljus.