Egots död

Exemplet med vågor på ett hav används för att det brukar vara lätt att inse att en "våg" bara är en rörelse i havet. Att en våg inte har någon existens i sig själv.


Då alltet är det enda som existerar, sä är "jag" antingen alltet, eller så existerar ingenting som kan kallas "jag". Same same.

Ja vågen är ju havet. Men när den är en våg är den en våg. Man kan tänka sig grenar på ett träd, alla är olika och separerade från varandra men alla är trädet. Det finns alltså både separation och enhet samtidigt.
Same same but different



Confirmed. Nisgaradatta uttryckte det väldigt vackert, "Love says I´m everything, wisdom says I´m nothing. Between the two my life flows".

Trädet och havet finns oavsett, och bryr sig inte om ifall en hjärna separerar dess delar i grenar och vågor.

Separationen finns bara i hjärnan, och är det fängelse den egostyrde lever i.

Notera hur jag använde citationstecken.

Nja, det är inte min hjärna som separerar grenarna från varandra, det gör trädet alldeles självt.
Alltet delar upp sig för att kunna erfara sig självt kan man säga. Den ena vågtoppen kan se den andra vågtoppen pga att det finns en vågdal mellan dem. Och vågtoppar finns bara om det finns vågdalar. Separation, olikheter, individualiseringar. På ytan visserligen men ändå.

Separation och enhet existerar samtidigt.

Så vad menar du?

Oklart vad du menar med "på ytan".

Antingen så menar du just en illusion, något som inte stämmer när man tittar närmare?

Eller så menar du att separation existerar på riktigt, vilket är det som skapar det mentala fängelset.

Att många misstar vissa upplevelser med egodöd och uppvakning.

Att egodöd/upplysning aldrig är ett visst tillstånd, eller bliss, eller tillgång till bliss, eller frihet från tankar.

Vilket är en vanlig tro, speciellt innan egodöden har skett.

Vågorna är på ytan. Fast de är ingen illusion. De är individualiserade enheter som uppstår ur och går tillbaka till havet. De är också hela tiden en del av havet, samtidigt som de är avgränsade.
Hade de inte varit avgränsade hade de inte existerat. Och visst, havet finns med eller utan vågor men om vi ska kunna uppfatta en våg måste den anta en form som skiljer sig från den omedelbara omgivningen, vågdalar.

Allting uppstår tillfälligt ur det totala och går tillbaka dit.

Så man kan ha flera misstag med det första är magiskt?

Hur skulle du egentligen definiera egodöd i ett par meningar?

Har inte skrivit att upplevelsen är ett misstag, du får nog läsa det jag skrev igen.


Jag beskrev nyligen min definition i inlägg #4167

Ja, att urskilja form ur alltet är det våra hjärnor gör, och återskapar detta i vårt medvetande.

Om man sedan tror på att dessa objekt (de urskilda formerna) existerar i sig självt, eller på riktigt är separerade entiteter, så lever man i det egobaserade fängelset.