Egots död

Ingenting går i grunden att definiera, varken du, jag, vattnet eller huset eller något annat. Vad vi har är aproximeringar och överenskommelser.

Det går lika lite att finna ett äkta jag som det går att finna något äkta i denna värld. Av det måste vi istället dra slutsatsen att det är vår blid av äkthet det är fel på och inte jaget.

Mottagaren finns, lika mycket som allt annat finns. Livet är en ständig jakt på njutning och kan inte vara annat. Att bara säga att inget existerar för att man inte kan bevisa att något existerar för oss knappast framåt. Och framåt måste vi, för det är tidens riktning, framåt.

Vad händer när man vaknar ur en dröm? Samtidigt som något dör (drömjaget) är det något som föds (det medvetna jaget). Uppvaknandet/upplysningen påminner mycket om detta, nyss var jag omedveten, nu är jag medveten. Nyss trodde jag att drömmen var verklighet, nu ser jag att den inte var det. Och samma klarhet över skillnaden mellan de två, drömjaget och det medvetna jaget, uppstår.

Världen förändras egentligen inte alls. Världens problem kvarstår. Men uppvaknandet frigör oss ifrån världen, precis som ett uppvaknande frigör oss ifrån drömmen.

Ok ska man överföra det till freuds definition då. Så vidhåller jag att det behövs ett ego annars är du avpersonaliserad, dvs psykiskt störd och det är inget att sträva efter.

I själva verkat visar forskning att de mår bäst som har en sund känsla av self (= ego)
Dvs självkänsla. Så det jag skrev i min första post gäller.

Allt ego är inte av ondo. Jag vet inte varför ni fått för er det?

I en sådan här fråga går det ju givetvis inte att ha vare sig rätt eller fel, då det är en abstrakt diskussion. Och meningslös.
Freud är nog inte lösningen på nåt, han har en och annan bra förklaringsmodell dock.
Men det finns ju annat stort och gott i Psykologin om målet är att slippa ångest.

Min poäng är att man inte kan lösa känslomässiga problem intellektuellt.

Du snackar skit, som vanligt. Det finns få personer som är så mån om sitt ego som narcissister. Detsamma gäller för psykopater även om deras motiv kanske är lite annorlunda jämfört med narcissisten.

Nej jag snackar inte skit, jag skrev att narcissister har ett falskt ego.
Det betyder att deras bild av sitt ego inte har något med vem de verkligen är att göra.
De hittar på en persona som alla ska beundra. Vissa psykopater har narcissistiska drag, och även de fungerar så.

Diskussionen blir meningslös om folk hittar på sin egen innebörd i begrepp.

Du säger så mycket men framförallt så använder du begrepp för att rättfärdiga ditt försvar av att hålla fast vid egot.

Man måste uppleva det för att förstå det. Man förstår det inte förrän dagen man inser att man inte är sina tankar. Eller i varje fall så mycket mer än sina tankar.

Det finns väl olika åsikter om det här. Jag tex håller med dig om detta. Jag är av den åsikten att vi måste ha ett ego för att fungera, socialt om inte annat.
Om egot är en hund kan den vara en väluppfostrad ledarhund för blinda eller ett dräglande rabiat otyglat monster. De flesta människor är rätt dåliga på att dressera sin hund, den får göra lite som den vill bara för att det är så jobbigt att lära den att lyda. Den tigger, hoppar på okända människor, tuggar sönder saker och bajsar i hallen. Men en väl fungerande hund kan vara en tillgång, inte en belastning.

Det finns alltså positivt ego och negativt ego.

Och, viktigast av allt, man är inte sin hund, man är hundägare.

Ditt ego har med andra ord skapat dig en tanke om att du är upplyst och har ett "bra ego".

Rent allmänt tror jag "tantgertrud" är mer vilsen i pannkakan än så. Tror hon enbart ser det ur psykologins perspspektiv på "ego"

Jo en hög igenkänningsfaktor är ju bra att ha, så att man vet vem fan man har att göra med Men för mycket fokus på ens egna jag drar ju bara ner en i fördärvet

Alla egon är falska eftersom det är en konceptuell identitet. Egodöd handlar om att frigöra sig från koncept.

Det är inte egot som är upplyst.


Fast det är ju inte att vara vilse, det är bara att ha en annan definition.