Egots död

Alltså shiiiit jag var nyss inne på ica och jag var så medveten att jag hörde vartenda litet ljud.. Jag höll på att börja garva var tvungen att hålla mig för skratt tills jag kom hem.. Fruktansvärt att man ska behöva gå och hålla inne garvet för att inte bli insutten på ett mentalsjukhus.. Jag känner mig galen, hahaha. My god... Ska man skratta eller gråta?!

Någon annan som kan relatera? Hahaha så jag inte är ensam, för då är jag nog galen hahaha

Jag kom till en obehaglig insikt idag, under drogpåverkan visserligen men det kan ju vara värdefullt ändå.

Jag hade utan att tänka på det låtit mitt ego forma min världsbild på ett obehagligt sätt. Den sa att allt jag råkade göra/vara/tycka var det rätta/bästa/finaste och därför var jag bättre än alla andra. Alltså det var inte riktigt så uppenbart uttryckt men nu när jag ser tillbaks på det förstår jag inte hur jag kunde undgå att se det själv. Så jävla lurad av mitt ego!

Detta gjorde att jag betedde mig som ett svin mot en tjej bl.a. vilket jag nu skäms fruktansvärt över.

Och då har jag ändå länge tyckt mig ha en bra uppfattning av vad egot är och hur det jobbar, ändå lyckades mitt eget ego lura upp mig på läktaren fullständigt utan att jag märkte det. Helt otroligt.

Lärdom: Ifrågasätt alltid dig själv, eller rättare sagt ifrågasätt din egen uppfattning om dig själv. Är det egot som spökar eller har du en korrekt självbild?

Låter som du fick lite hybris. Detta kan ju göra att man känner lite mera power, dock tycker ja ibland detta bettende brukar belönas hos tjejerna. Skulle vilja ha nåt schyst mellanläge

Mycket hybris skulle jag säga. Och jag är rädd att vissa av de "vise männen" här i tråden borde syna sig noga efter spår av sådan, för jag kan skymta den. Den är lätt att dra på sig när man "vet nåt som de flesta inte vet".

Eftersom lidande är vägen ur lidande så kanske du ska försöka att se det som att du gjorde den här människan en tjänst. Vi lär oss mest av våra hemskaste upplevelser. Nu säger jag inte att du ska bete dig illa mot andra, men förlåt dig själv om du nu råkar göra det. Det är okej. Det är väl bättre att se det ur det perspektivet att du hjälper henne genom att vara dig själv, oavsett hur du är och även om du gör "fel" eller inte. Det är dumt att ge sig själv skuldkänslor för någonting du ändå inte kunde rå för.

Kapten röd har en låt som går "Ju mera dom spottar på mig desto snabbare kommer jag blomma".. Vi spottar alla på varandra då och då, i alla fall de som inte hängt fast sig vid det högre medvetandet och tagit på sig allt lidande på dem själva i en enorm glädje. Du hjälpte henne att blomma, se det som så, om du kan. Det gör livet lite enklare ^^

Menar mer om den egodödes land plötsligt är i krig. Vad gör den egodöde då? Det känns som det är enkelt att tala om frid i sinnet när man har det relativt tryggt omkring sig. När man har de absoluta basala behoven uppfyllda.

Hmm ja den egodöde skulle nog för överlevandets skull ta sig an en mer demonisk roll. Jaget skulle nog även framträda lite tydligare om exempelvis fartyget man åker med skulle sjunka och det blir kamp om livbåtarna

Det handlar kanske inte så mycket om frid i sinnet, mera om att frigöra sig från det. Man kan ha frigjort sig från egot men ändå känna rädsla tex, men med den skillnaden att man kan särskilja rädslan från sitt sanna jag, sin grund. Det är ju inte så att man blir känslolös efter att ha realiserat självet, det är mera så att man inser att känslorna är känslor och jag är jag. Och det jaget som är jag är till sin natur fridfullt.

Jag nådde mdma-ruset med endast meditation.. What the fuck! Vad är detta? Femte dimensionen?

Har du lekt med tanken att du kanske faktiskt är inne i en psykos och inte "femte dimensionen"? Säger inte att det är så men du verkar uppleva väldigt märkliga saker den senaste veckan, som inte verkar kopplade till den "vanliga verkligheten" s.a.s..

Jag har definitivt rört vid Gud kan jag säga... Men ja jag är inne i en psykos men jag har börjat att vara ärlig om det och nu blir allting så mycket lättare för jag har en massa folk runtomkring mig som sätter mig straight. Tack gode gud. Praaaaaise the lawd!

Det är märkligt det här.. Jag liksom sitter fast i vilja ibland och när jag vill neka min livsvilja så gör jag det... Men ibland så kan jag gå utan sömn och utan mat flera timmar och jag är rädd för att det ska bli flera dagar om jag har otur. Jag vet inte vart jag är på väg längre. Jag är inte längre i kontroll, även fast jag är det. Det är en konstig upplevelse.

Nu förstår jag vad någon menade när de sa att Eckhart Tolle blev manisk och satt på en parkbänk i två år och typ åt kanske 1 mål mat om dagen om han hade tur.. Jag undrar vad som kommer hända mig.

Men nu är jag villig att dö för kärleken. Jag kommer dö på ett sätt eller ett annat, det vet jag. Jag hoppas att jag får stanna kvar på den här jorden men skulle det vara så att jag inte klarar det så är jag okej men det. Det är som det är. Jag har accepterat det här.

Lite orolig är jag inför att berätta om mina tankar för t.ex. min psykolog och så för han lär ju tro jag är galen. Jag är livrädd för att bli spärrad in på ett psykhem och bli matad en massa piller.. Men sen inser jag också nu att jag är okej med det med. Jag är inte längre villig till att köpslå med min självkärlek. Jag är mig själv, även om omvärlden spärrar in mig för det så kommer jag vara mig själv.. Jag har som sagt inget val längre.

Det var inte den här vägen som jag trodde jag vandrade mot när jag började... Eller ja, "började".. Inser nu att allt är ett spel. En setup av Gud. Vi är bara marionetter för att Gud ska testa och se om Gud kan lura sig själv så pass mycket att han glömmer bort att han är Gud. Eller ptja, ett perspektiv bara. Säger inte att det är så, eller jo det gör jag. Allting är sanning likväl som ingenting är sanning.

Förresten, ge gärna era tankar och perspektiv kring det här.. Jag inser att jag är galen, men jag är i alla fall en ärlig galning. Och jag vet att jag behöver guidning för att ta mig ut.. Så snälla hjälp mig, jag älskar er.