Egots död

Om ditt ego nu inte finns, vad spelar det då dig för roll vad som skrivs i en tråd? Om nu ditt ego inte existerar så är det ju inte så att du borde bry dig ens en millisekund.

finns det något band man kan lyssna på så det blir lättare?!?!

Snälla! :S jäkla inläggberoende människa! Sluta fightas!

Tror inte det. Kanske funkar med brain-sync ljud eller nåt liknande för att lättare hålla undan tankarna.

Man kan inte ta bort sitt ego. Man kan lära sig kontrollera det och bli herre över det. Enorm skillnad.

Varför heter tråden då som den gör?

Jag som amatör finner detta intressant. Men en ordförklaring och lite djupare beskrivning vore på sin plats. Vad menas med psyke? (Jag vet att det är från grekiskan, själ) och vad är ego exakt? Jag har studerat österländsk religion och filosofi och kan tycka att det finns några poänger att plocka där.

Ganska lustigt att det kallas för psykologi, "läran om själen" när det handlar om allt annat andligt och har sin bas i materialismen. Men det är en annan diskussion vi inte behöver fördjupa oss i denna tråd.

Ingen aning. Egot är fantastiskt såtillvida man lär känna dess funktion och kan dra nytta av den. Så egot i sig är inget negativt, bara när folk identifierar sig med egot och baserar all sin upplevelseförmåga på den.

Ja. Som jag skrev i den andra tråden som stängdes så måste vi ha ett ego. Termen ego-död används allmänt så jag använder den. Det jag är ute efter är snarare ett avstånd till egot, en kontroll över det och en minskning av det. Och för att kontrollera och minska de måste man ha ett avstånd till det.

Så, vad är jag utan eller bortanför mitt ego? Det är det intressanta. Om man lämnar eller krymper sitt ego blir ens verkliga jag större. Ju mindre egot blir ju mer framträder det som är vi själva, det som ÄR.

Absolut.

Jo, jag förstod faktiskt i efterhand vad du menade, det är väl samma symbolik man använder i Jesus återuppståndelse. Död och födelse helt enkelt. Man dödar inte egot, men så att säga "diktaturen"

Det här finner jag väldigt intressant! Har själv upplevt vad jag skulle vilja kalla "egodöd" genom starka psykadeliska upplevelser från droger. Har i dessa tillstånd inte fattat vem jag är varför vi finns och vad vi människor är.. Har "sett" olika bakomliggande/underliggande "sanningar" som skrämt vettet ur mig och fått mig att inse att vi inte har en fri vilja, konspirationsteorier osv. Dessa upplevelser har enligt mig gett mig grova psykiska besvär såsom konstant exstensiell ångest, vaneföreställningar, verklighetsrubbningar osv.. Har jag bara upptäckt de negativa "sanningarna" eller måste jag acceptera att det är som det är helt enkelt för att kunna leva vidare utan problem? Eller ska jag söka efter posetiva "sanningar" genom meditation som jag nyligen börjat med(kommer aldrig mer ta psykadelia). Jag vill komma i balans med mig själv - kunna leva med ett leende på läpparna! Jag frågar dig just för du verkar ha koll på hela grejen.
Intressant som sagt Men det som bara "är", att vi bara "är" skrämmer mig.. Det känns som om man inte har någon fri vilja utan att ödet är förbestämt osv. Är jag helt ute och cyklar?

Bara för att du upplevt något annat än den gängse förväntade upplevelsemodellen behöver inte det betyda att du upplevt Varandet. I så fall skulle varje psykos kunna liknas med egodöd, bara för att "man ser krejsy grejer och växter som snackar liksom". Jag har träffat mycket hippies och personer med en stor mängd trippupplevelser i ryggsäcken, och mer än några andra upplever jag att dessa är slavar under sitt intellekt. Jag jämför dessa lite med schizofrener, eftersom deras fantasi vid flertalet gånger fått så stark dominans över nuet att de aldrig kan hitta tillbaka och aldrig kan njuta av det som finns utan att gå in i sin egen värld och sin konstruerade upplevelsemodell.

Varandet innebär ingen verklighetsrubbning, Varandet är verkligheten. Din verklighetsrubbning upplever du i detta nu via intellektet; eftersom nuet du upplever, upplevs genom en kontext av dåtid och framtid. Nuet kan inte vara negativt. Allting negativt du känner är tecken på att intellektet och egot dominerar eftersom intellektet lever utav motstånd. Motstånd = icke acceptans av det som är.


Det är skrämmande eftersom intellektet inte vill frigöra sig från ditt jag och därmed upplever du obehag inför upplevelser bortom intellektet. Det finns absolut inget skrämmande med mindfulness.

Man kan dock uppleva varandet varje dag utan att man tänker på det. Det är ingen "värld" man går in i, det är inget flummigt new age-skitsnack. Redan första dagen efter att jag fattat grejen med detta kunde jag uppleva Varandet i ett fåtal sekunder. Det räcker oftast med att bara stilla sitt sinne och lyssna på det som är runtomkring. Utan några intellektuella modeller. Ta en promenad och bara iaktta, iakkta utan att bedöma och bara lyssna, se och känna det som är runtomkring. En bra början i alla fall. Sen kan man som jag skrev, läsa Eckhart Tolle

Och, om nu tankarna och känslorna börjar pladdra - tysta inte dessa. Iaktta de istället. Lyssna på vad dina tankar säger, hur de repeterar sig och hur de inte vill knipa käft.

Ett litet tankeexperiment är att just nu tänka tanken; "Jag undrar vilken tanke som kommer härnäst?"

Det blir förmodligen tyst i ett par sekunder. Ta vara på dessa