Egots död

Din frustration är naturlig.

Det du beskriver är vad som ofta upplevs som den (tillsynes) paradoxala och omöjliga uppgiften i sökandet.

Men (!) paradoxen, precis som sökandet, uppstår bara om du utgår från att du är ett ego. Detta antagande gör alla sökare - annars skulle det inte behövas något sökande.

De flesta brukar använda egot som tron på in individ/entitet, inte som en benämning på handlingar.

Det krävs ingen identitet för att tala, kommunicera eller gå och hugga ved.

Du verkar använda ordet ego för att beskriva allt en människa gör, och därav våra olika sätt att uttrycka oss.

Handlingar uppstår inte av sig själva, de föregås av tankar (om vi inte avser ryggmärgsreflexer).
Att kommunicera kräver en identitet, vem är det annars som kommunicerar? Att hugga ved kanske inte kräver en identitet men vägen dit gör det. Vem vill ha in ved i huset? Vem planerade vedhuggningen? Allt vi företar oss gör vi som individer. Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Det är ju det som är hela poängen med upplysning/egodöd, att inse att handlingar inte kräver en ägare. Att tankar inte kräver en ägare.

Exakt. Majoriteten av våra handlingar kommer från vårt undermedvetna, det är ett vetenskapligt faktum. Precis som du skriver så är det det som är själva illusionen, att det finns en liten gubbe (ego) inuti som kontrollerar allt.

Lästips: http://www.amazon.com/Subliminal-Unc...+your+behavior

Ramachandrans recension....This delightfully accessible yet intellectually rigorous book transcends traditional boundaries between neuroscience, psychology and philosophy, to tackle the riddle of the unconscious mind. Freud bashing is a popular intellectual pastime these days (I myself have been guilty on occasion) but Mlodinow shows that by emphasizing the unconscious he was on the right track: we are completely unaware of the vast majority of events going on inside our brains. The book presents compelling evidence gleaned from a variety of sources to show that much of our behavior is governed not so much by our conscious mind – which is prone to claim credit – but by a cauldron of motives, drives and unconscious propensities of which we are largely oblivious. Indeed, most of our actions are carried out by the unconscious mind (or minds ) which exists in peaceful harmony with the conscious person "inside" your body. The question of why we are conscious of the tip of the iceberg of neural activity continues to remain elusive but, perhaps, the answer can be found by asking what you can do without being conscious; What’s the IQ of the unconscious mind? Here Mlodinow offers dazzling new insights into what the unconscious can and does do, to influence our lives.

Well, yes. Jag är inte mina tankar eller handlingar. Men jag är inte min kropp heller. Försvinner kroppen när jag inser att den inte är min? Eller finns den kvar?

Du är inte dina tankar, du är inte dina handlingar, och du är inte din kropp.

När du inser detta så försvinner inte tankarna, inte handlingarna, och inte kroppen.

Dvs, du inser att allt finns precis som vanligt, bara att det inte fanns "någon" som ägde grejorna.

Kolla även in Sam Harris på samma tema,

http://www.youtube.com/watch?v=cf9eGUWGtyo

Jag redigerade lite. Ok? Eller? En fråga, om egot försvinner vems är då alla åsikter och preferenser?

Som jag ser det är inte upplysningen avsaknad av ego utan av-identifikation med det, som med kroppen. Jag har en kropp, jag är inte en kropp. Jag har ett ego men jag är inget ego, jag kan se att det är en illusion. Mitt ego är ett redskap för att manövrera i världen, som min kropp, känslor, intellekt etc. Inget av det är jag men det betyder inte att det inte finns ( som en illusion).

Jo, jag börjar förstå att du använder begreppet ego så.

Dock är det ju synd att säga att du har ett ego, när du sedan inte kan säga vad det är för något.

Och det låter konstigt att säga att du både har ett ego, och att det är en illusion. Saker som är en illusions finns ju faktiskt inte.

Ingens. Det är ju hela poängen.

Illusioner finns för dem som ser dem. Verkligheten skapas i vårt inre, det finns ingen yttre objektiv verklighet som är oberoende av betraktaren.
Jag kan inte säga vad jag är. Jag kan bara tala om mig själv i negativa termer, jag är inte det, inte detta. Neti neti som man säger. Finns jag inte?